Bloggar > Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ...

Mina Jörnisar och jag - det kunde ha varit ett liv på vägarna...

En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.

Midsommarvandringen 2018

Är det midsommar så är det. På fjället likväl som annonstädes. Och på midsommar äter man sill. Och potatis. Precis som på alla våra större helghögtider i det här landet... Så vi gjorde som seden kräver: vi åt sill. Och potatis :-) För det är ju så gott!

Och efter sillen blev det plockmat. Signaturdelikatesser från såväl Säter som Schweiz vankades i form av Gustavskorv och Appenzeller. Oliver och vin utgjorde liksom pricken över i:et.

Nåväl. Vandring var det ju. Närmare bestämt på Fulufjället. 

Vi, S, jag och sonen, for uppöver på onsdagkvällen efter jobbet. S jobb alltså. (Jag var ju ledig hela veckan.) Vi orkade köra upp till någonstans på skogen mellan Sälen och Särna, där vi slog upp tältet vid elvatiden.

Morgonen efter hade vi ju bara en kort bit kvar och kom därför upp till fjälls ganska tidigt på torsdagförmiddagen.

Njupeskär, kanske Fulufjällets mest kända och iögonfallande landmärke. 

Den här bilden fångar också två tydliga karaktäristika från just Fulufjället; det är över lag väldigt platt för att vara ett fjäll och man har ofta utsikt ut över den branta fjällkanten, ner över det omgivande landskapet. I bakgrunden syns Nipfjället till vänster och Städjan till höger.

De enstaka träden som står utspridda här och var ger också egenart åt just Fulufjället.

Filosoferande son vid en kort rast på söndagen, strax innan nedstigning mot Naturrum.

På förra årets vandring i Lapplandsfjällen bar sonen den lilla Kajkan på 55L, och S den större på 75 L. Nu är det tvärs om. Sonen bär numera med lätthet 20 kg i den stora. 

Fjällpipare. (Foto: B)

Gulärla. (Foto: B)

Fjällsjö. Och Ängsull. Eller nåt sånt. Svårt att riktigt säga. (Foto:S)

Häftiga mönster. Är det skrapmärken från inlandsisen?

Vi stannade till vid Rösjöstugorna och fikade på lördagen. Välordnat och snyggt var det. Och en trevlig pratglad värd. 

Alla stugor jag varit vid på Fulufjället är väldigt fina och välskötta faktiskt. Under den här turen stannade vi och rastade i tre stycken. 

Finaste landets fina flagga! Hurra!

Sista nattens tältplats. Det blev nästan helt vindstilla den kvällen från att ha blåst nästan storm övriga dagar. Särskilt på midsommarafton var det väldigt, väldigt blåsigt. Upp runt 20 sekundmeter om man får tro SMHI.

När det blåste som värst kompletterade vi tältspikarna med stenar. Tror dock detta kan vara lite vanskligt då jag inbillar mig att om tältet och därmed stormlinorna, rör sig, så är risken att de senare skavs av. Jag hittade dock inga märken på linorna när jag undersökte dem morgonen efter. Så det kanske inte är så farligt ändå. Nån som har andra erfarenheter?

Mera mat. God mat :-)

Fjällyogatjejen in action.

Och vad vore livet på fjället utan pankaka!?!? Fjällpankaka är för magen, vad karaktärsträd är för själen:

För visst känns det som om en del träd har nåt att berätta för oss!? Karaktärsträden. De som utstrålar urkraft. Budskapet som går fram till mig är i alla fall att människan bara är en parantes i naturen. Vi förorenar, skövlar och förstör. För oss själva. Naturen fanns här innan oss och den kommer finnas här efter oss. Kanske inte på samma sätt som nu, men kvar kommer den finnas. Frågan är bara hur länge vi människor hade tänkt oss åka med på den resan. 

Träden blir liksom själva sinnebilden för den där sega hårdheten som finns i naturen.

Och här i vårt vackra land har vi ju förmånen att allt som oftast ha naturen precis runt knuten... ibland bildligt, men ofta bokstavligt talat. Ungefär som Fulufjället, som ju ligger precis runt knuten för oss som bor lite söderöver..;-)

Så ut på tur gott folk. Där, just runt knuten!

Postat 2018-06-28 23:11 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Höghöjdstältning

Nu var det ett tag sen det blev något skrivet här på bloggen. Mest för att det inte blivit så mycket av friluftsliv på sistone. Men nu är det dags, för jag har nåt häftigt att berätta om!

Svävande tält! Hur coolt som helst. 

Det hela började som en planerad paddeltur med goda vännen J men som av olika anleningar ändrades till enbart en samtala-och stirra-in-i-elden-tur inte så långt från vägen. Problemet var att det rådde eldningsförbud i länet. Som tur var hade J fått låna ett hängtält. Ett Tentsile Stingray närmare bestämt. 

Hängtältet, som jag väljer att kalla det på svenska, består av en klurig konstruktion med kraftiga spännband i de tre hörnen som man spänner upp mellan tre träd. Golvet har kanter och en sektionering mellan de tre sovplatserna bestående av plattband och blir på så sätt väldigt stabilt. Mitt i golvet finns en trekantig ”dörr” med tillhörande repstege under. Plattbandsramen runt dörren gör också att det bildas tre perfekta sovgropar så man inte rullar in mot mitten. Väldigt smart.

Själva tältet består av ett rymligt myggnät som spänns upp med två bågar. Åt ena hållet finns ett stort öppningsbart fönster eller om det är en dörr. Eller båda delarna kanske.

Under maten och friluftsbrädorna ser man golvdörren.

Hela härligheten väger 9,5 kg så det är kanske inget man släpar med på långvandringen direkt. Men på en kort-tur funkar det bra. Och då kan man ju ta med lite godsaker också om man ändå bär tungt...

Såklart finns det en tarp till också att sätta upp över myggnätstältet. Första natten var både det faktiska och det utlovade vädret så bra att vi sov utan uppsatt tarp. Det ger en fantastisk frihetskänsla. Man liksom svävar. Och vinden fläktar skönt genom nätet.

Andra natten chansade vi och skippade även då tarpen när vi lade oss att sova. Klockan halv två väckte J mig och meddelade att det börjat småregna. På med kläder och ut i den helt vindstilla natten. Ut bland knotten. Knott i triljoners miljarder. Några minuter senare låg vi sovsäckarna igen och kliade på knottbetten. Men tarpen var uppe innan regnet tilltog. 

Måste säga att jag sov oerhört bra i hängtältet. Bättre än jag gör både i min vanliga hängmatta och på marken i ett vanligt tält. Och hela grejen, att liksom sväva framme vid en klippkant eller några meter upp bland träden är så häftig att hälften vore nog! Så vi kan väl säga att ett starkt köpbehov har uppstått...;-)

Avslutningsvis en bild från första nattens hängtältplats tagen strax före sovdags. Kvällar som den behövs ingen eld att stirra i. Det räcker gott att fästa blicken i sommarhimlen som står i brand...

Njut nu gott av sommaren i världens vackraste land!

Postat 2018-06-20 17:28 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

 

Logga in