Naturdagbok för år 2024. Betraktelse varje vecka.

Naturintresserad ålänning

Användarnamn: jättensinger

Intressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning

Mer på profilsidan


Lökholmen, Geta, Åland

11.2.

Den sibiriska köldknäpp som legat över oss hela veckan har börjat släppa sitt grepp. Minus sex och riktigt skönt i solen där jag sitter på bryggan och dricker mitt presidentvalskaffe. Vinden från nordost. Inget stör friden förutom en avlägset skällande hund och familjen som kör motorcykel på isen vid Dånö. Ett par havsörnar cirklar nyfiket över dem. Spår av räv och hare löper parallellt förbi bryggan och bort över isen. En jämnt blandad flock på ett femtiotal kråkor och kajor flyger skränande över mig. Talgoxarna småväsnas i strandbuskarna, isen bryter och knakar runt bryggan. Längst inne i kanalen mot Långösund har en grupp gräsänder packat sig tätt tillsammans - en överlevnadsstrategi mot kylan. Jag ser skymten av ett drakhuvud lysa glänsande grönt. En havsörn ropar inifrån viken och får svar av en hackspett. Jag vänder mig om och ser örnen sväva sjuttio meter över mig. Den får sällskap av ännu en örn, och de försvinner snart i söder. Nu har motorcykeln tystnat och familjen gått in. Allt är tyst igen. Bara någon kråka hörs. Kråkfågelflocken drar vidare hem över Bonäsviken. Det får bli det sista för idag. 

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Lökholmen, Geta, Åland

23.2.

Sitter här på bänken vid niotiden på kvällen. Fullmåne, stjärnklart, några plusgrader i luften. Tänkte att jag skulle ge ugglorna en chans att ropa. De ska ha kommit igång med det nu. Kanske inte toppförutsättningar, eftersom det blåser sådär en åtta sekundmeter i byarna. Ljus från fem stugor längs stränderna, annars bara månen som lyser upp skådeplatsen. Inga ljud, förutom vindens susande och isen som knakar och smäller. Jag får ge det en chans. Karlavagnen syns genom björkens grenar där jag sitter. Tänker på de två barnen i sagan Björken och stjärnan av Zacharias Topelius. Det var stjärnan som hjälpte barnen att hitta hem till slut från främmande land. Lite som de lysande kiselstenarna i Hans och Greta. Vingsuset från en knipa dör bort i norr. En gräsand väsnas på avstånd. Efter en halvtimme ger jag upp. Ingen uggla ville ropa ikväll.

Lökholmen, Geta, Åland

18.2.

Sitter på isen vid gäddsaxarna. Det är en solig vårvinterdag, nollgradigt. Jag har fått en hel veckas sportlov. Så sent som på nittiotalet hade min morfar gäddsaxar i Bonäsviken bara en kilometer härifrån. Det hände att han plurrade ordentligt någon gång när isföret var dåligt och han var ute med sparkstöttingen och skulle vittja dem. En flock på ett trettiotal gräsänder kväker högt när de är tvungna att lämna sin plats i Långösund och flyger bort mot Dånö. Motorljud hörs lite här och var, skoter eller motorcykel. Ålänningarna är motorintresserade. Hackspetten trummar några gånger för första gången i år. En spillkråka kommer ljudligt ropande flygande över isen söderut. Det är som om den förstår att det snart är vår. Den halva månskivan blickar ned på mig där jag sitter och solen går och gömmer sig bakom vita molnslöjor, och värmer inte mera. När snöskotern för en stund slutar varva kan jag höra kråkorna och isen som emellanåt smäller högt som pistolskott. Så kommer åbäket ut på isen bakom mig, drar några repor vid bryggan, innan det försvinner tillbaka in i Bonäsviken. Far och son på söndagstur verkar det som. På hemvägen sågs en mindre hackspett.

Lökholmen, Geta, Åland

4.2.

Äntligen februari och vi får lämna den mörka januari bakom oss. Jag sitter vid turistbordet i skydd för den värsta blåsten från sydväst. Nollgradigt. Isen har samma ljusblå färg som himlen. Trutar glänser i solen när de seglar ut över isen, havstrut och gråtrut. Jag tänker på Stig Grybes klassiker Vita örnar efter Waxholmsbåten, och funderar att de kanske lärt sig glidflyga av havsörnarna. Några av deras kumpaner sitter ute på isen. När jag riktar kikaren mot dem ser jag tre långfärdsskridskoåkare vid Dånöstranden skrinna norrut. De lär njuta av de idealiska isförhållandena. Det ska vara halvmeter tjocka isar överallt på Åland. Tänker på hur mamma och hennes syster på femtiotalet gick flera kilometer över isen här varje dag för att komma till skolan. Då klagade man minsann inte på skolskjutsarna. Det var andra tider då. Ett par fiskmåsar flyger över mig. Första för i år, antagligen övervintrande. Jag zoomar in albusken framför mig, och noterar dess jämna blandning av kottar och hängen. Kottarna från i fjol och hängena är möjligen nya. Det är tomt här idag. Fåglarna kurar i blåsten någonstans. Dags att segla hem. På hemvägen såg jag en kretsande ormvråk.


Bra saker för din krislåda

Prepping handlar om kunskap och utrustning för att klara en krissituation. Har du allt som behövs när något oväntat skulle hända?