Jag kommer till träsket vid lunchtid. På åkrarna västerom ett fyrtiotal sångsvanar och kanske det dubbla kanadagäss. En grågås såg jag också i flocken. Två kråkor jagade en sparvhök. Vid Byträsk är det lugnt. Vassen helt brunfärgad; får se om den lyckas stå upp året ut. De sista lärkorna hörs flytta över träsket. Jag sitter som en kung här på flotten. Har höstlov och tar dagen som den kommer. En korp hörs i öster. Solen bryter fram bakom molnen, och värmer fortfarande skönt. Hackspett, kråka och blåmes hörs. Flyttande ängspiplärka. Dunkavledun svävar omkring i luften och lägger sig på den blanka vattenytan. En nötskrika skränar långtbortifrån. Den har säkert planterat nötterna som den hade i krävan. Två rödhakar börjar knäppa bakom mig. Undrar vad de pratar om.

Det blåser hårt från nordväst, men här nere vid träsket är jag i skydd för vinden. Sångsvanarna ropar från åkrarna i väster. Jag såg något som kunde vara sångsvansfamiljen som häckade i träsket, stå lite för sig själva, tre ungfåglar och två föräldrar, som om de inte riktigt hörde till. Femtiotalet kanadagäss var också ute och flög i motvinden. Bonden är mitt upp i höstplöjningen och det lockar till sig måsfåglar. En gammal havsörn svävar nu över skogskanten vid andra stranden. Ett par korpar flyger förbi den, men låter den vara. En gräsand kväker i vassen bredvid mig, så att jag hoppar till. Vädret är nyckfullt. Det kommer en kort regnskur. Flotten rör sig i stormen och det blåser ned allöv på mig. Blåmesar i vassen. En trastflock och en knipflock drar förbi. En fiskmås kommer nära på en flygtur.  Havsörnen fortsätter kretsa över träsket. Den gillar att vara ute i hårt väder. När jag gick hem såg jag en varfågel sitta och spana i en björktopp vid traktorvägen ned till träsket.  Det är inte varje år man ser den. 

Det är verkligen ett ruskigt väder. Regn och blåst. Ganska varmt ändå. Ett hundratal sångsvanar på åkrarna. Någon flock med gäss också, men tranorna tycks ha gett sig av. Ängspiplärkornas höstflytt har pågått i två veckor nu. Nötskrikorna trotsar det dåliga vädret på sina nötgömmarrundor. Bofinksflockar och ringduvor. Rödhaken knäpper i nyponsnåret vid avtaget från stora vägen. Inte mycket hopp om liv här nere vid träsket. Den bruna vassen böjer sig för vinden och regnet prickar vattenytan. Häftet jag skriver i blir snart obrukbart. Jag sitter ändå bekvämt skyddad på det varma fårskinnet i mina regnkläder. Trots allt blir det snart för blött och jag reser upp den ena stolen som blåst omkull och ger mig iväg.