Naturdagbok för år 2025. Betraktelse varje vecka.

Naturintresserad ålänning

Användarnamn: jättensinger

Intressen: Fågelskådning, musik, litteratur, sport, skrivning

Mer på profilsidan


Lökholmen, Geta, Åland

27.10.

En grådisig morgon med dugg i luften. Vintertiden har gett oss en timme extra att sova. Det får man vara tacksam för. Det är tomt och tyst här nere vid bryggan. Bara en tupp som ropar "godmorgon" på avstånd. Naturen är tecknad i grått, grönsvart och sepiabrunt. Det är ett lugnande färgspektrum. Jag trivs väldigt bra på mitt nya jobb. Kråkor flyger över vassarna vid Långösund. Gärdsmygen kommer hoppande på stenarna vid brofundamentet. Den pilar omkring som en liten mus, flyger under bron och kommer och sätter sig på brokanten bara fyra meter ifrån mig, för att hälsa. Det är en lustig liten krabat. Den lilla svansstumpen står rätt upp i luften. Jag tittar på den någon sekund i kikaren innan den flyger iväg till strandsnåren, där den snart låter höra ett smattrande läte. Den första skarven flyger över mig. Jag hör ljudet av siskor och sjungandet från knipvingar. En andflock av obestämd art ligger hundrafemtio meter ut i fjärden bredvid en ensam skrake. Björken vid träbänken klär av sig sina löv, som singlar ut i vattnet och driver iväg som små prickar. En liten viggflock flyger över mig. Viggen skiljs från knipan på vingbandet och sin ljudlösa flykt. Det låter som lärkor i luften norrut. Jag undrar om de kan flytta så här sent. Också grönfink hörs. En större flock knipor samlar ihop sig mellan bryggan och Måsön. Ibland hörs knipspelsknarret, trots att det är senhöst. En knölsvan flyger på visslande vingar in i Bonäsviken. Också här skiljs den från sångsvanen på vingljudet. Sångsvanen flyger tyst. Vädret visar inga tendenser till solsken idag. På hemvägen flög ett fyrtiotal sträckande storskarvar söderut.

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?

Läs mer i bloggen

Byträsk, Geta, Åland

11.7.

Sitter så in i vassen skyddad här. Ingen sikt utåt träsket. Lyssnar på alla ljud: vindens sus i vassen, trädgårdssångarens pladder, en avlägsen ringduva från andra stranden. Fågelsången har tystnat. Näktergalarnas konsert är över. Någon vipa och spovhona har redan dragit söderut. Det är högsommar. En rödhake knäpper "höstlikt" till. Tranorna ropar bortifrån åkrarna i norr. En koltrast börjar sjunga försiktigt och får svar av en tärna som kommer förbi på sitt fiskestråt. Vinden ligger på från norr och får vassen att böja sig och kittla mig i ansiktet där jag sitter. Solen kommer fram bakom molnslöjorna.

Byträsk, Geta, Åland

6.7.

Det är fuktigt i luften som i en regnskog efter allt regnande. Men mördarsniglarna trivs och det är grönt överallt. Nu uppehållsväder. Kommer hit vid halv åtta. En rådjursfamilj hoppade framför mig på Holms väg. Mamman hade lärt ungen hoppa precis som hon. Lommen hälsar mig ljudligt välkommen. Trädgårdssångaren joddlar på.  Gula näckrosknoppar sticker upp ur vassen vid flotten. En koltrast sjunger från andra sidan, annars är det ovanligt tyst här. Bara vinden som går i vassen. Sommaren går in i andra andningen. Färgerna är dämpat grågröna. En vassångare, kanske rörsångaren, kommer och presenterar sin familj i vassen bredvid mig. Jag skymtar dem där de prasslar omkring ett tag.  Det klarnar upp. En fluga vilar på ett fuktigt näckrosblad. Då börjar trastsångaren sjunga. En skräntärna flyger förbi mig på nära håll och kommer tillbaka. Tydligen fiskar den här. 

Byträsk, Geta, Åland

29.6.

Jag är tidigt i farten. Kommer hit vid sextiden. Det är tydligt att någon sköter om stället. Fyra plankor har lagts ut som spång till flotten och vassen som växte upp genom springorna är nu slagen. På väg hit låg ett rådjurskid med sina två nyfödda killingar i fodergräset på en åker. Man såg bara huvudena som stack upp. Bondrosorna blommar nu som bäst. Här vid Byträsk sjunger trädgårdssångaren alldeles intill och trastsångaren i norr. Talgoxungarna jagar varandra lekfullt i strandsnåren. De är verkligen nyfikna och kommer fram och säger godmorgon. Det är en klar morgon efter allt regnande, med vind norrifrån. Vassen har vuxit en meter hög och skymmer sikten omkring mig där jag sitter. Sädesärlan är också stolt mamma till två helgrå ungar som redan är lika stora som hon. De sitter i strandalarna och putsar sina fjädrar. Gransångaren berättar sin historia om "salt sill" och en rödhake tickar i vassen. Nu vaknar sävsångaren också och börjar sjunga, kanske på sista versen för den här sommaren.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips