Jag är en kalendermänniska, så december betyder att det är vinter nu. Det är en grå och varm första adventmorgon, 7 grader och lugnt. Fuktigt i luften. Några skrakar flydde iväg när jag kom ned till bryggan. En knipflock ute i fjärden lyser  ikapp med stugägarens stämningsbelysning i Tellskärsvassen bakom. En havsörn flyger långsamt över från Tellskär till Dånö. Jag kommer att tänka på de apatiska gamarna i Djungelboken, som i brist på annan sysselsättning tänkte flaxa över till andra sidan. Det är en händelsefattig dag. Kråkfåglar över Bonäs fiskebodar. Skönt att bara sitta här. Minns att jag som barn läste i fågelboken att det inte var jag som gick ut och tittade på fåglar med kikaren, som var konstig, utan de som inte gjorde det. Det gäller väl i ännu högre grad i dag, med allt internetberoende som finns. Fågelskådning är en sund hobby. Att bara sitta här och lyssna på vinden är fin meditation. En ensam havstrut flyger iväg bortöver Finnöudden. Någon på Dånösidan har lillajulpyntat sin strandbastu, så att den lyser som en amerikansk korvkiosk. Den glittrar fint i det gråa. Jag hör stjärtmesar inifrån alarna i vassviken. Jag får syn på de vita duntottarna i kikaren. En siskflock lösgör sig från skogskanten och flyger en sväng. Den här tiden på året är de högst antagligen gråsiskor. Vattennivån är flera meter högre än i somras. Vädret har varit ostadigt den här veckan. Ännu en havsörn kommer inglidande från Bonäsviken. Den försvinner bort över Måsön mot Dånösidan.

Det är snö igen. Tur att jag hann laga en fröautomat på träslöjdskursen nu innan jul. Ett par gärdsmygar hoppade omkring i vassen vid "vipåkern" på ner väg hit. Sätter mig mitt på bryggan. På vassviken bakom sjöbodarna och in mot Bonäs ligger en tunn nyis. Det är en fin morgon. Solen har just kommit upp. Klart, kallt och lugnt, -6 grader. Tio sångsvanar flyger trumpetande åt sydväst över fjärden. Den här tiden på året är som gjord för andflockarna. Sammanlagt ett hundratal dykänder, skrakar, knipor och vigg, är utspridda över fjärden. Hundra meter rakt ut från bryggan västerut ligger en större skrakflock. Ibland reser någon sig upp ur vattnet och flaxar med vingarna. Som i parad kommer ca åttio viggar och knipor simmande ut mot öppet vatten längs isranden vid Bonäs. De lägger sig snart på hundra meters avstånd från mig, och jag går igenom flocken i jakt på eventuella bergänder. Men utan resultat. Två havsörnar kretsar på i solen ovanför Måsön. Ljudet av stjärtmesar hörs från Finnöstranden. Det är så lugnt så jag kan höra havet brusa i väster bakom Dånö. Lite knölsvan syns längs stränderna. Småfågellockrop lite varstans. Fåglarna är aktiva nu när det är klart och kallt. Ett stiligt storskrakspar kommer simmande riktigt nära. Honan jämngrå och hanen i sin vita praktdräkt. Den långa smala näbben som slutar i en krok. Honan med antydan till tofs i nacken. Störda av min uppmärksamhet tar de snart till vingarna. Mer änder flyger långt bort i hålet mellan Tellskärsudden och Dånö. Bakom mig i tallen lagrar en talgoxflock föda för den stundande vintern.

Vilken tajming! Direkt när jag kommer ned hit och sätter mig på bryggan kommer en kungsörn inglidande från Bonäsviken i öster. Det är en ung kungsörn. Dess vita fläckar på vingöversidorna och den långa stjärten med vita indianfjädrar med svart spets samt den lite guldfärgade nacken lyser i solen.  Den går ned lågt över havet, och på sin väg förbi Måsön skrämmer den upp drygt ett tiotal havsörnar, som flyr åt alla håll. Vilken grace! Vilken kraft! Det är det vackraste jag sett i år i fågelväg! Kungsörnen försvinner bort mot Hällöhålet. Det var mäktigt! Vilken tur jag hade! Om man ska se kungsörnar här söderut så är det nu i mitten på november, då de kommer sträckande ned från fjälltrakterna norrut i jakt på föda. Men man ska ändå ha tur om man vill få syn på en. Jag känner mig helt matt efter den upplevelsen! När havsörnarna återhämtat sig börjar de kretsa på över Måsön. Det är bra flygarväder för dem idag; frisk vind från väster. Efter en stund upptäcker jag kungsörnen igen kretsande över Hällö. Den gör en smidig luftvolt och dyker ned på Måsön, där den orsakar kalabalik bland "havsisarna", som sprider ut sig i olika vädersträck. Någon sätter sig i ett träd på örnudden, några andra flaxar omkring över Måsön. Kungsörnen är en mycket mer smidig och dynamisk jägare än den lite större havsörnen. Den kan ta harar och rådjurskid, medan havsörnen äter as, fiskrens och sjöfågel. Kungsörnen går snart till väders igen. På mäktigt V-formade vingar är den i ett huj över Tellskär. Den rör sig snabbt. Dess vita vingundersidor lyser i solen. Den riktigt visar upp sig.  Ett ögonblick senare är den försvunnen bortöver Långösund i norr, medan vi andra sitter med förvåningens finger i häpnadens mun, undrande vad det egentligen var som hände. Några knipor flyger tätt över vattnet ut från Bonäsviken, där de flesta änder sökt lä för vinden. Ett antal trutar flyger planlöst omkring eller ligger som vita klickar långt ute i fjärden. Havsörnarna har fått tillbaka sitt territorium.