Veckan som gått har varit ovanligt varm med temperaturer över 20 grader. Nu grönskar höstgrödorna på åkrarna vid Holms väg. En flock på trettio sångsvanar och tre tranor betar där. Här nere vid Byträsk härskar lugnet. En gärdsmyg sjunger till, blåmesar tjattrar i träden och tranorna trumpetar i fjärran. Småfisk rör sig under den spegelblanka vattenytan. Jag sitter här som en kung på sin tron. Sångsvansfamiljen uppenbarar sig i mitt blickfång. De simmar långsamt mot mig. De tre ungarna är helgrå. Anmärkningsvärt är att de inte slagit följe med de andra på åkern. De känner väl att träsket är deras hem. En trollslända hovrar i kanalen i vassen. Den är en effektiv jägare. Tavlan med solen i bakgrunden är majestätisk. Svanarna närmar sig mer och mer. De är nyfikna och orädda. En hackspett låter från andra stranden och en gräsand svarar kväkande från norr. Punkt.

Jag fick vänta ut duggregnet i morse. Nu ligger dimman tät över träsket. Det är en varm och vindstilla morgon, +15 grader. Anders har ställt fram två fina rottingstolar på flotten, så jag sitter bekvämt. Tack Anders! Fyra korpar och en blandad flock vipor och ljungpipare på de nyharvade åkrarna vid Holms väg. Sångsvansfamiljen flaxar omkring och väsnas i träsket. Nu kom en ungfågel flygande förbi på tjugo meters avstånd. Den gör några rundor, hest klagande, innan den landar igen med ett plask. Jag kan se att näbben inte ännu fått gammelfåglarnas klargula färg. Vinden prasslar mysigt i vassen, som fått en gulbrun ton, och i fjärran manar kyrkklockorna till gudstjänst. Talgoxarna i strandbuskarna svarar tjattrande att de inte är kallade. En beckasin drar förbi och en havsörn sveper in i dimman, men är snart försvunnen. Bofinkar och domherrar hörs. Tranorna ropar i söder. Höstflytten börjar märkas av!

Jag sitter här på berget ovanför träsket en halvtimme innan soluppgången. Det är en lugn, mulen morgon. Myggen inar runt mig, rödhaken knäpper. De flesta svalorna har redan lämnat ön, men man ser dem fortfarande samlas i stora flockar vid åkrarna. Hörde tofsvipor på åkrarna vid Holms väg. Det visade sig senare vara en flock på ett femtiotal individer. Det kommer sjok av duggregn där jag sitter. Det upphör. Det börjar igen och så vidare. En koltrast varnar förstrött i strandsnåren och kommer sedan sättandes förbi mig som en pil. Vinden prasslar i asparna. Det hörs rovfågelaktiga kvidanden från östra stranden, men jag kan inte lista ut vem det är. Sångsvansfamiljen urskiljs svagt, där de simmar längs norra stranden med tre fullvuxna ungar. Häckningen lyckades. Klockan är kvart över sex och solen ska gå upp, men av den ser jag ingenting. En rödhake sjunger en sista sommarstrof och kvittret av ladusvalor hörs ovanför mig. I morgon är det höst!