På väg mot Rotälven tar vi vägen förbi imponerande Hykjeberg för att komma i rätt stämning.
Välkänd naturfotograf och författare som ägnar sig åt bokproduktion, utställningar, föredrag och bloggar.
Användarnamn: ClaesGrundstenIntressen:
Blek årstid och färgstark storskog i norra Dalarna
En blogg om mina vårliga traditioner i björnens marker, där vintern långsamt släpper sitt grepp och livet återvänder till skogarna.
Sveriges vackraste fjäll
Få ämnen engagerar oss så starkt som frågan om skönhetens väsen. Vad som är vackert är dock inget objektivt faktum. Den välkända tesen om att skönheten ligger i betraktarens öga gäller – inte minst när vi vänder vår blick mot Sveriges fjälltoppar. Vilka som är de vackraste är oundvikligen ett personligt val. I den här bloggen presenterar jag mina egna favoriter.
”Klippiga skärgården”
är något annat än Skärgårdshavet där vi skrinnade i söndags. Idag fredag 20 februari väljer Per Lind och jag att befara hemmavattnen. Vi åker över fjärdar och mellan öar på nära håll. Målet är Erstaviken och Ingaröfjärden och arkipelagen mellan dessa stråk. Trakten kallar vi gärna Höga Kusten i Stockholms skärgård.
Polarkänsla i ytterskärgården
Söndagen 15 februari 2026 överträffar Svartlögafjärden sig själv. Isen ligger utbredd som ett nybonat golv vilket gör oss lyriska över alla möjligheter som står till buds. På långfärdsskridskor far vi mot hägrande öar långt borta i havsbandet. Vidden breder ut sig mot öster och den klarblåa himlen gör vädret bitande kallt. Detta islagda skärgårdshav bjuder oss faktiskt på mer polarfeeling än vinterfjället.
Att färdas med långfärdsskridskor genom en frusen skärgård är som att åka rakt in i en annan värld. När isen har lagt sitt lock över fjärdarna suddas gränserna ut. Landskapet ritas om och förvandlar sommarparadiset till något annorlunda. De vikar och sund som brukar gömma sig bakom uddar och holmar öppnar sig nu som inbjudande salar. Öar som på sommaren kräver en båt, blir åtkomliga för alla som vågar sig ut.
Om Rapaselet och ny bok om Sarek
I år är det sextio år sedan jag vandrade i Sarek för första gången, och de närmaste dagarna kommer min nya bok ut: Sarek – en biografi. Det är en textbok med många kapitel. Jag har vävt ihop färdminnen med uppgifter om områdets historiska utforskning och mina naturskildringar från olika delar av Sarek. Till texten hör också några äldre fotografier tagna av mig och några färdkamrater. Arbetet började när en redaktör på Norstedts undrade om jag kunde skriva en bok om mina mångåriga upplevelser i Sarek. Kanske fanns erfarenheter av allmänt intresse. Tanken lockade eftersom jag hade utförliga dagböcker från inte minst turerna på 1960-, 70- och 80-talen, och dessutom ett omfattande bildarkiv med Sarekmotiv, vilket är ett bra stöd för minnet. Skrivandet tog sin början för fyra år sedan.
Boken baseras på de olika sätt som jag har besökt Sarek. Först som vandrande fjällnovis, sedan som klättrare, toppbestigare och skidåkare, men också som geolog, naturvårdare, färdledare och fotograf – och hela tiden som nyfiken utforskare av naturen. Utöver upplevelserna har jag skrivit flera personliga reflektioner om olika aspekter på bergsbestigning och vandring, men också om naturvårdens utmaningar och min egen utveckling som människa. Den starka, nästan besatta kärlek till Sarek som vuxit fram har behövt en förklaring. Varifrån kommer den, och varför har just detta område fått ett sådant starkt grepp om mig? I sökandet efter svaren har boken fått formen av en slags självbiografi. Samtidigt är den också en ”biografi” över Sareks natur – dess landskap, processer och naturvärden. Jag har försökt förstå vad området betyder, inte bara för mig, utan i vårt gemensamma medvetande.
