Dagsljuset under midvintern är en återkommande källa till min inspiration. Ljuset förstärker de skånska särdragen och gör dem tydligare än annars, inte minst för att vegetationen är avklädd. När löven fallit ned blottläggs naturens former utan försköning. Färgerna har en stram klarhet i december, eftersom solen står lågt över horisonten och ett blekt skimmer breder ut sig. Under en molnhimmel får landskapet dämpad lyster, som vore det belyst genom en mjölkvit kupol. Kontrasterna mjukas upp, och varje fotomotiv jag upptäcker har en plastisk närvaro som sällan infinner sig under andra årstider. Träden, stenarna och terrängens mönster bildar diskreta konstverk, formade med en stillsam estetisk eftertanke, som det kan tyckas. Dessa intryck kräver min blick. Kameran kräver det.
Välkänd naturfotograf och författare som ägnar sig åt bokproduktion, utställningar, föredrag och bloggar.
Användarnamn: ClaesGrundstenIntressen:
Naturfotografens bästa julklapp – det skånska vinterljuset
Årets jul tillbringade jag i Skåne. Förutom det traditionella firandet med familjen tog jag tillfället i akt att göra några utflykter med kameran som självklar följeslagare. Syftet var att gestalta vinterns avtryck i det skånska landskapet. Trots min starka dragning till fjällen och skärgårdarna har Sveriges sydligaste landskap blivit en annan favorit – inte minst fotografiskt. Skånes natur bjuder på speciella kvaliteter. Motiven är påfallande egna i ett svenskt sammanhang och variationen är ständigt närvarande: från de öppna kusternas vida horisonter och deras eviga vågspel, till skogarnas rika förekomst av ädla lövträd vilket präglar färgskalan, formerna och stämningen. Ställvis framstår landskapet som oväntat vilt, trots att det till stora delar är format av människans hand.
Två olika Grönlandsfärder
Östra Grönland är ett av de sista jungfruliga territorierna på jordklotet. Med drygt tio års mellanrum har jag varit där. I somras (2025) med Lindblad Expeditions på deras hypermoderna kryssningsfartyg National Geographic Resolution. Jag deltog tillsammans med vännen och journalisten Peter Hanneberg. Trots massor av isflak nådde vi den dramatiska Blossevillekusten som är extremt otillgänglig - ett kargt och exponerat fjordlandskap som ofta höljs i tät dimma. Vi hade tur och kunde njuta av den enastående naturen. Ett decennium tidigare hade jag upplevt östra Grönland under helt andra förutsättningar - i kajak. Då var vi två kompisar som paddlade några veckor i ensamhet norr om Angmagssalik. Det gav mig andra erfarenheter av samma miljö. Om dessa två möten med Grönland handlar denna blogg.
