Jag ska göra ett mer eller mindre amatörmässigt försök att förklara felritningen av Sähkokjåhkå och sätta in denna i ett annat, viktigare sammanhang. Utgångspunkten är att Hamberg självklart visste hur Sähkokjåhkås huvudfåra gick. Få har antagligen vistats så länge och så nära detta område som Hamberg. En sak står klar och det är att han inte ”gick i sin egen karta”. Med det menar jag att han helt enkelt inte satt framför sina skisser och framkallade sina minnesbilder av hur det såg ut i detalj. För en del av er är detta något mycket bekant och jag har beskrivit det som att ”vandra i kartornas landskap”. Så kan inte Hamberg ha gjort. Så hur såg hans perspektiv ut eller vilka aspekter var det han var fokuserad på?
Etiketter:
Länkar:
Axel Hamberg – Sarekkartan och nedre Njoatsosvágge
Detta är en fortsättning på mitt förra inlägg – Axel Hamberg och Sähkokjåhkå.
Axel Hamberg och Sähkokjåhkå
I ett av blogginläggen om Njoatsosvágge uppmärksammade Hans Fowelin en märklighet. Jag upprepar den här:
Njoatsosvágge
Nu har Erik och jag gått hela Njoatsosvágge. Från sammanflödet Tjuoldajåhkå - Njoatsosjåhkå. En tur som överträffade alla våra förväntningar. Ambitionen är att i detalj visa hur man kan gå i detta område från Kvikkjokk - båtskjuts i Änok och vidare. Det kommer att ta lite tid att bearbeta det hela. Vi har 658 bilder med gps-data så det tar en stund att få ihop det hela i presentabelt skick. Som ett litet smakprov kan ni se positioneringen:
Avverkningen i Änok
Förvaltningsrätten i Luleå har upphävt Skogsstyrelsens beslut om avverkning i Änok. Domen är viktig ur en annan synvinkel, nämligen att Naturskyddsföreningen ges rätt att överklaga Skogsstyrelsens beslut (mer information finns här).
Skälet till att Skogsstyrelsen beviljade avverkningen var:
Ett litet hjärta i Sarek
Varje år är det många som frågar efter "bästa vägen in i Sarek". Mina turer började för 40 år sedan och före 2009 hade jag provat på de flesta ingångarna förutom en, den mest självklara - Kvikkjokk. Då tänker man kanske direkt på Kungsleden och Sarek via Pårek eller Aktse. Underligt nog glömmer man då den absolut snabbaste vägen upp på kalfjället, den väg som Linné tog. Uppe på Vállevárre såg han det här: