Vilka svenska äventyrare ser du upp till?

Håller helt med om vardagshjältarna inget snack om saken. Fast jag är nyfiken på friluftsrelaterade så kallade äventyrare...

Vad tycker ni om Mikael Strandberg? Hur ser ni på hans prestationer efter det som hände?
 
Vad tycker ni om Mikael Strandberg? Hur ser ni på hans prestationer efter det som hände?

Strandbergs prestationer är ju fantastiska. En ödmjuk, intressant man med ett schysst förhållningssätt till sin omvärld. Klar etta på denna lista tyckte jag förr. Men nu... Nog blir det lite bitter smak i munnen när man talar om honom? Förebild kan han aldrig mer bli för mig.

Våld är förlorarnas språk, inte förebildernas.

//A
 

Nog är det tuffa tag i dagens läge.......... men bilden med Borg som har en renfäll och nån jädrans låda på ryggen ... phhuuu......... inte var det UL:)
Inge Goretex som gick sönde, inge Real att bara hälla varmt vatten i, Ingen GPS eller satelittelefon att ringa efter en helikopter när tummen har föfrusit............... Nog 17 var det tufft på den tiden.
 
Jag har ingen direkt förebild som jag ser upp till, snarare ett antal personer som genom sina liv och vad de gjort inspirerat. Begreppet "äventyrare" tycker jag dock har en lite negativ klang; för mig ger det associationer till någon som skickar ut en pressrelease när de ska gå på muggen.

Av personer som på ett eller annat sätt gett mig inspiration kan jag nämna bl a
Sten Brander, Emmerich Rossipal, Gunnar Santesson (+ några till) som la grunden till den modernare svenska alpinismen
Olle Stormark och L-O Lindblad för sina många nyturer i Kebnekaise och Sarek under 60- och 70-talen och för den anspråkslösa inställning de verkar ha haft till sina turer
Erland Nordenskiöld, en av amerikanistikens pionjärer (son till Adolf Erik Nordenskiöld)
Einar Wallqvist, "lappmarksdoktorn". Provinsialläkare i Arjeplog och grundare till Silvermuséet. Jag hade själv förmånen att träffa honom när jag var 7-8 år. En verkligt inspirerande människa som gjorde mycket för att synliggöra samisk- och nybyggarkultur
Rafael Jensen hade jag förmånen att få tillbringa en vecka med under en glaciärkurs i Norge; en intelligent och väldigt vänlig man med en god portion humor
Sven Yrvind för sina fantastiska resor i sina hemmabyggda farkoster och för att han verkar vara en sån skön personlighet
Sen såklart redan nämnda legender som Hamberg och Borg Mesch
Sen finns det några som kanske inte inspirerat så mycket utan är mer såna som jag gillar vad de gör, t ex Pierre Olssons Yosemiteklättringar, Fredrik Ericsson, Krister Jonsson och några till.
 
Jag ser nog mest upp till - eller i varje fall inspireras mest av - levande och tämligen jordnära människor, personer som kan få MIG att vilja prova något jag inte gjort förut. Jag beundrar mer iderikedom än fysisk prestation, mer ödmjukhet än antal besegrade toppar, mer beredvillighet att bjuda på sin kunskap än antalet tältnätter, mer positiv pushning än ... ja, ni förstår....

Och många av er finns här på Utsidan. Ingen nämnd och ingen glömd.

HåkanF
 
....

Jag måste säga att jag verkligen beundrar de föräldrar som med stort tålamod och lugn tar sina små med ut på en och tvådagarsturer i naturen. De är verkligen hjältar i det lilla stora äventyret!


Håller med. Har på senare år tänkt på hur mycket det har betytt att min kära far tagit med oss bröder ut på tälttur i fjällen...
Snackar vi äventyrare så får jag väll säga att Göran Kropp inspirerat till en hel del egna små äventyr.
Faktum är att den nu så tragiskt framlidne Mikael Reuterswärd också inspirerat mig till att över huvudtaget börja klättra. Tyckte att boken "Drömmen Om Mount Everest" som handlar om den första svenska Everestbestigningen 1990 var riktigt intressant. Fick en nästan sjuk fascination av klättring och äventyr när jag läste den.

Sen vill jag även tacka Gudmund Söderin för sina insatser att utveckla klättringen i Jämtland. En riktig klätterentusiast. Utan honom skulle nog inte ens hälften av alla klätterleder i länet existera....
 
Jag håller med Anders Mossing om att Sven Yrvind bör kommas ihåg. Han gör vad han vill utan att styras av andra särskilt mycket. Det är visserligen en EXTREMT knepig människa att ha att göra med, vilket jag har erfarenhet av från när han bode nära här, men troligen är det den egenheten som ger storheten i handlingarna.

Eftersom jag är en aning enstörig själv så uppskattar jag även Göran Kropp. Han var i mitt tycke rätt otrolig i soloprestationerna. Fast de gånger jag träffade honom så tyckte jag väl inte han var så där vidare ödmjuk.
 

Liknande trådar


Glöm allt du lärt dig om vandringsskor

Sneakers och löparskor kan vara bekväma för enklare promenader, men de är inte designade för de utmaningar som vandring kan erbjuda. Ojämn terräng, ...