Varför gillar du fjällvandring?

[Darkblack]

Är som med snuset, kan inte sluta.

Skämt åsido. En sak som jag tänkt på som inte heller har nämnts är att lära känna den/dem man vandrar med lite djupare. Har t.ex. vandrat med vänner jag känt väldigt länge men när man är ute kan man få se en helt annan sida.

Jag håller delvis med allt som skrivits annars, men jag brukar ha fokus på olika saker på olika turer. En tur kan vara för vyerna och den fysiska utmaningen. En annan kan vara för att bara mysa ensam vid nån tjärn i vildmarken, känna doften av nykokt kaffe och lägereld på samma gång.

 

[arjemma]

Friheten

Jag växte upp med fjällvandring och gjorde min första tur när jag var 6 år. Jag fastnade direkt och sen dess har jag fortsatt. Friheten, stillheten och äventyret är det som lockar mig. Adrenalineberoende som jag är så gillar jag när man får testa sina gränser.

Sen har vi ju det där med sinnet, för det är verkligen ett balsam för sinnet att vara ute bland mäktiga fjäll och inte tänka på något, utan att bara vara. Jag är helt enkelt beroende av det, och jag är glad att jag är det!

 

[Henkes]

Vyerna, känslan att man e rätt liten när man går där bland de mäktiga bergen, man blir ödmjuk inför skapelserna. Storslagen natur ger mig en känsla av religiositet.

Härligt att leva enkelt lägerliv, med tält, gröt, pulverkaffe, torrmat och ölkorv varje dag och sen allt godis man vräker i sig för att få mer energi.

Gillar det enkla livet och att bara ha få saker. Blir aldrig rastlös när jag är ute om så på fjäll eller kajaktripp. Nästan alltid själv också. Brukar ha en pocketbok med mej. Samma bok de senaste 2 åren, kommit ca 15 sidor. Jag behöver ingen underhållning när jag e ute, men tar ändå med boken ifall att.

Skönt att släcka ner hjärnan lite och låta den svalna. Egentligen behöver jag nog inte gå så långa sträckor, skulle kunna sitta på samma sten och glo i fler dar.

 

[Ing-Marie]

Främst känslan av att allt jag behöver finns i ryggsäcken och att vara i naturen på naturens villkor. Dessutom hinner själen med eftersom jag går i min takt och jag älskar känslan av att vända mig om och tänka att därifrån långt där borta kommer jag från.

 

[millgard]

I princip håller jag med alla ovanstående svar i tråden. Och det finns ytterligare en sak jag gillar med fjällvandringen och vildmarkslivet: Allt får sitt rätta värde. Slarvar du bort din mössa så har du ingen mössa. Slösar du bort brödet så får du vara utan bröd de sista dagarna. Har du struntat i att ta med regnjacka så får du bli blöt. Det finns ingenstans att klaga, du måste ta ansvar för allt själv.

En skön kontrast mot konsumtionssamhället outtömliga köpkyrkor där det finns oändligt av allt och ingenting någonsin tar slut.

Det här är nära min uppfattning - lägg till allt annat som folk skrivit också.

Det är du och naturen. Regnar det blir du blöt. Är det varmt svettas du, är det kallt fryser du. Lite som att segla vilket är en liknande upplevelse i det att du är liten, elementen är stora.

 

[undvall]

Varför inte?

Hejsan,

När man som jag har knatat/skidat/paddlat omkring i vildmarken i drygt 30 år är det en fråga som dykt upp mer än en gång så att säga. Och jag brukar av "pedagogiska" skäl ofta vända på frågan - varför skulle man inte gilla/vilja fjällvandra???

Om man lutar sig tillbaka och betraktar världen är det ju trots allt ganska uppenbart att det finns väldigt många människor som längat till och värdesätter naturen. Finns ju hur många exempel som helst. Alla dessa naturprogram som snurrar runt - BBC lyckat ju hålla X antal heltidsanställda som bara tuffar runt i världen med filmkameran i högsta hugg. Sen verkar ju de flesta kulturer ha någon form av inbyggd "naturromantik" så att säga. Och så har vi det kanske mest uppenbara exemplet att "natursköna" (hur man nu definierar detta....) miljöer har ett faktiskt ekonomiskt värde. Har vi två identiska hus där det ena ligger "naturskönt" till - t.ex med utsikt över havet och det andra typ mitt ute i skogen kommer ju alltid det "natursköna" läget att betinga ett högre pris.

Så den enda slutsatsen man kan dra är att det verkar finnas en inbyggd längtan till naturen hos väldigt många - kanske t.o.m de flesta människor? Så då blir ju svaret på frågan om "varför" typ därför att vi är människor - vilket onekligen är lite av ett nonsenssvar.

Men om nu de flesta människorna dras till vacker natur, varför är det då inte packat med människor i det som väldigt många tycker är den vackraste naturen vi har i landet, nämligen fjällen? Det borde ju rent logiskt näst intil vara kölapp på de finaste tältplatserna inne i Sarek!!!

Svaret är enligt mig väldigt enkelt. De flesta människor är helt enkelt alldeles för bekväma av sig. Det innebär ju trots allt en viss uppoffring på bekvämlighetsfronten med nästan alla former av friluftsliv. Och detta går ju igen i hela "spektrat" så att säga. Det är ju populärare med att bo i stuga/fjällstation än det är att tälta. Det är fler som är ute och tältar på sommaren än det är på våren/hösten - för att inte tala om vintern osv.

Så mitt svar på varför jag gilllar att fjällvandra är helt enkelt att jag värdesätter privilegiet att få vara ute i vår vackraste natur mycket högre än vad jag saknar hemmets alla bekvämligheter.

/ Stefan