Vandring på Korsika
- Trådstartare Ulrica
- Start datum
Artikel i Vagabond
Igår läste jag en artikel i tidningen Vagabond om just Korsika. Den handlade inte just om vandring men de lyckades nämna att det finns en klassisk vandringsled på Korsika som kallas "GR20". Leden är 20 mil men vissa sträckor kunde man åka buss. Så mycket mer vet inte jag.
Själv har jag länge varit sugen på att åka till Korsika, just för att komma upp i bergen lite, men kanske även lite bad...
Mvh Robert
Igår läste jag en artikel i tidningen Vagabond om just Korsika. Den handlade inte just om vandring men de lyckades nämna att det finns en klassisk vandringsled på Korsika som kallas "GR20". Leden är 20 mil men vissa sträckor kunde man åka buss. Så mycket mer vet inte jag.
Själv har jag länge varit sugen på att åka till Korsika, just för att komma upp i bergen lite, men kanske även lite bad...
Mvh Robert
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
mera
Jaha, jag glömde visst lite.
Köp tidningen. Artikeln var flera sidor lång och där fanns uppgifter på flera sätt att ta sig dit. Annars verkar Langley Travel vara självutnämnda världsmästare på resor till Korsika.
/Robert
http://www.langleytravel.com/
Jaha, jag glömde visst lite.
Köp tidningen. Artikeln var flera sidor lång och där fanns uppgifter på flera sätt att ta sig dit. Annars verkar Langley Travel vara självutnämnda världsmästare på resor till Korsika.
/Robert
http://www.langleytravel.com/
inte varit, men läst på.
Det finns en led som går diagonalt över ön, GR 20.
Den tar c:a två veckor att gå. Den är inte helt lätt i alla delar, t ex är Cirque de la
Solitude säkrad med vajrar och stegar. Den verkar
också bitvis gå rätt lågt, vilket gör mig misstänksam.
Vegetationen kan vara knepig.
Stugorna har ingen servering eller försäljning; tältning
är i regel int tillåtet utom på särskilda platser nära stugorna.
Man behöver bära mat för kanske en vecka; några
dagar kan man också behöva bära vatten, upp till
tre liter. TIll problemen hör återkommande skogsbränder
och vilda grisar som gärna vill att du delar med dig av
provianten.
Det finns båtförbindelse till nordvästtra hörnet (Calvi tror jag)
och till Pontevecchio i södra änden; den går inte så ofta
enligt tidtabell jag skaffat. Jag tänker alltid i termer av
tåg och båt eftersom jag vill ha gastuber med och inte behöva
jaga sådant på plats. (jag har inte flugit de senaste 32 åren
och är verkligen flygrädd).
Kqarta över leden finns på 2 st. 50 000-blad utgivna av
Didier Richard. Ring ex.vis Stanford's i London. Det
finns en "topo-guide" utgiven av FRP (Kartbutiken
i Sthlm kanske har elle rkan skaffa, jag köpte min
i Nice); en sådan har ledbeskrivning, fullständiga
kartor och praktisk information. Cicerone har en bok,
av Alan Castle; Stanford's har den säkert.
Jag berättar alltså bara vad jag läst. Det är långt att
åka för bara två veckors vandring. När jag blir gammal,
kanske. (jag är 56).
il C.
Det finns en led som går diagonalt över ön, GR 20.
Den tar c:a två veckor att gå. Den är inte helt lätt i alla delar, t ex är Cirque de la
Solitude säkrad med vajrar och stegar. Den verkar
också bitvis gå rätt lågt, vilket gör mig misstänksam.
Vegetationen kan vara knepig.
Stugorna har ingen servering eller försäljning; tältning
är i regel int tillåtet utom på särskilda platser nära stugorna.
Man behöver bära mat för kanske en vecka; några
dagar kan man också behöva bära vatten, upp till
tre liter. TIll problemen hör återkommande skogsbränder
och vilda grisar som gärna vill att du delar med dig av
provianten.
Det finns båtförbindelse till nordvästtra hörnet (Calvi tror jag)
och till Pontevecchio i södra änden; den går inte så ofta
enligt tidtabell jag skaffat. Jag tänker alltid i termer av
tåg och båt eftersom jag vill ha gastuber med och inte behöva
jaga sådant på plats. (jag har inte flugit de senaste 32 åren
och är verkligen flygrädd).
Kqarta över leden finns på 2 st. 50 000-blad utgivna av
Didier Richard. Ring ex.vis Stanford's i London. Det
finns en "topo-guide" utgiven av FRP (Kartbutiken
i Sthlm kanske har elle rkan skaffa, jag köpte min
i Nice); en sådan har ledbeskrivning, fullständiga
kartor och praktisk information. Cicerone har en bok,
av Alan Castle; Stanford's har den säkert.
Jag berättar alltså bara vad jag läst. Det är långt att
åka för bara två veckors vandring. När jag blir gammal,
kanske. (jag är 56).
il C.
GR20 fantastiskt fin! Vilda landskap och mycket upp & ner varje dag. Vi vandrade den norra (mera alpina) delen för några år sedan, och övernattade i tält. Med facit på hand, så skulle jag kanske hellre sova i stugorna, och slippa extra vikten. Speciellt Cirque de la Solitude var dock mycket brant och vajrarna bristfälliga. Risk för fallande stenar, inget för den höjdrädde.
Finns flere lättare vandringar kors och tvärs över ön, alla över lag väl utmärkta. Inga problem att hitta rutten. Däremot stack vi iväg med mycket bristfällig info pga att ingendera av oss kan franska... Finns ruttbeskrivningar bl a på nätet, hittade inget på engelska då.
Vi flög ruttflyg via Nice till Bastia, därefter tåg+buss+hyrbil. Knepigt (och långsamt!) att använda lokaltransport på Korsika frånsett tåget, lokala och turisterna anv huvudsakligen bil el mc.
Vi bodde billigt i tält även i "städerna". Relativt central camping åtminstone i Calvi. Bergsbyarna väldigt fina.
Njut av den vackra ön!
hälsn My
Finns flere lättare vandringar kors och tvärs över ön, alla över lag väl utmärkta. Inga problem att hitta rutten. Däremot stack vi iväg med mycket bristfällig info pga att ingendera av oss kan franska... Finns ruttbeskrivningar bl a på nätet, hittade inget på engelska då.
Vi flög ruttflyg via Nice till Bastia, därefter tåg+buss+hyrbil. Knepigt (och långsamt!) att använda lokaltransport på Korsika frånsett tåget, lokala och turisterna anv huvudsakligen bil el mc.
Vi bodde billigt i tält även i "städerna". Relativt central camping åtminstone i Calvi. Bergsbyarna väldigt fina.
Njut av den vackra ön!
hälsn My
Hej
Der findes flere ture på Korsika - GR20, Tra Mare e Monti og flere.
Prøv at se på http://www.corsica.net/corsica/uk/sejours/rando/randautr.htm
Både Lonely Planet og Rough Guide "Corsica" har beskrivelser af turene.
Jeg gik på Tra Mare e Monti sidste år og skal gå den igen i år. Det er en fantastisk flot tur.
Man kommer igennem flere små byer, hvor man bl.a. kan købe mad.
Ved slutningen af hver etape er der et herberg, hvor teltning er tilladt(ca. 30 frf) og hvor man kan få vand.
-Lars
Der findes flere ture på Korsika - GR20, Tra Mare e Monti og flere.
Prøv at se på http://www.corsica.net/corsica/uk/sejours/rando/randautr.htm
Både Lonely Planet og Rough Guide "Corsica" har beskrivelser af turene.
Jeg gik på Tra Mare e Monti sidste år og skal gå den igen i år. Det er en fantastisk flot tur.
Man kommer igennem flere små byer, hvor man bl.a. kan købe mad.
Ved slutningen af hver etape er der et herberg, hvor teltning er tilladt(ca. 30 frf) og hvor man kan få vand.
-Lars
Frågor om Korsika
På hemväg från Pyreneerna passade jag på att köpa en fransk
bok om GR20, med fantastiska och lockande bilder.
Funderar vagt på en tur i juni nästa år. ENligt boken är juni
och september de idealiska månaderna.
Det är tydligt att man för den första delen av vandringen
behöver bara mat för sex dagar, minst. Frågan är hur pass
enkelt det är at proviantera på vägen. I Pyreneerna nyss gäckades
jag klart av sortimentet på två orter under övernattning på låg
höjd.
Sen är det två eller tre obehagliga eller riskabla passager
jag funderar över.
1) Spasimatabron. På bild ser den vinglig ut, sladdrigt räcke
och luft mellan plankorna. Kan den kringgås?
2) Cirque de la Solitde. Jag har av bilder försökt utröna
karaktären. Bilden i Cicerone-guiden ser inte så farlig ut,
lite rep och stegar, men tydliga vilopunkter och relativt
rakt uppåt. En annan bild (i den franska boken) ser kusligare
ut. Den är inte helt lättolkad men jag får intrycket att
stigen någonstans går på skrå över brant och naket berg
med vajern som enda säkerhet. Jag kan se fel; men är
det så avstår jag.
il C.
På hemväg från Pyreneerna passade jag på att köpa en fransk
bok om GR20, med fantastiska och lockande bilder.
Funderar vagt på en tur i juni nästa år. ENligt boken är juni
och september de idealiska månaderna.
Det är tydligt att man för den första delen av vandringen
behöver bara mat för sex dagar, minst. Frågan är hur pass
enkelt det är at proviantera på vägen. I Pyreneerna nyss gäckades
jag klart av sortimentet på två orter under övernattning på låg
höjd.
Sen är det två eller tre obehagliga eller riskabla passager
jag funderar över.
1) Spasimatabron. På bild ser den vinglig ut, sladdrigt räcke
och luft mellan plankorna. Kan den kringgås?
2) Cirque de la Solitde. Jag har av bilder försökt utröna
karaktären. Bilden i Cicerone-guiden ser inte så farlig ut,
lite rep och stegar, men tydliga vilopunkter och relativt
rakt uppåt. En annan bild (i den franska boken) ser kusligare
ut. Den är inte helt lättolkad men jag får intrycket att
stigen någonstans går på skrå över brant och naket berg
med vajern som enda säkerhet. Jag kan se fel; men är
det så avstår jag.
il C.
Min tjej och jag sticker till Korsika för att vandra och klättra 2 veckor i början av augusti. Vi tänkte gå några etapper på GR20, bla Cirque de la Solitude och ta en sväng upp på Monte Cinto. Jag slänger in ett inlägg här o berättar hur det var i slutet av aug om nån är intresserad...
Mvh C
Mvh C
Tyvärr, Peter:
Om du har obehag för höjder så är dagen genom Cirque de la Solitude inget för dej - åtminstone blir det knappast angenämt. Rutten går rätt ned ca 200 m i en mycket brant dal, sneddar över den branta väggen och sedan upp igen lika mycket på andra sidan. Hela tiden med ett dropp på långt över 500 m rätt under dej.
Det var ett par år sedan vi var där, men åtminstone då var repstumparna i uselt skick, och vajrarna söndriga. Dessutom är den branta klippan täckt av lösa stenblock och smågrus = mycket slipprigt. Hjälm på knoppen hade varit angenämt, eftersom klättrarna ovanför skickade ner en och annan sten.
Finns många möjligheter att göra avstickare till små byar även om själva GR20 håller sej hela tiden uppe bland bergen. Du kan säkert undvika Valle de la Solitude genom att göra en omväg ut till civilisationen. GR20 är verkligen sevärd, så fundera på saken trots det. Starta tidigt på morgonen - åskvädren i augusti var maffiga!
mvh My
Om du har obehag för höjder så är dagen genom Cirque de la Solitude inget för dej - åtminstone blir det knappast angenämt. Rutten går rätt ned ca 200 m i en mycket brant dal, sneddar över den branta väggen och sedan upp igen lika mycket på andra sidan. Hela tiden med ett dropp på långt över 500 m rätt under dej.
Det var ett par år sedan vi var där, men åtminstone då var repstumparna i uselt skick, och vajrarna söndriga. Dessutom är den branta klippan täckt av lösa stenblock och smågrus = mycket slipprigt. Hjälm på knoppen hade varit angenämt, eftersom klättrarna ovanför skickade ner en och annan sten.
Finns många möjligheter att göra avstickare till små byar även om själva GR20 håller sej hela tiden uppe bland bergen. Du kan säkert undvika Valle de la Solitude genom att göra en omväg ut till civilisationen. GR20 är verkligen sevärd, så fundera på saken trots det. Starta tidigt på morgonen - åskvädren i augusti var maffiga!
mvh My
apropå höjder
Jag får obehag av att gå över en dammur med stadiga räcken;
vilket är bland det ofarligaste man kan göra. 1991 gick jag
i Brentagruppen över ett mycket långt och brant snöfält
på rätt mjuk och väl trampad rutt.
Ett felsteg skulle skickat mig på dödlig rutschfärd.
Men ett sådant misstag hade varit ytterst osannolikt.
Det var inte tiondelen så obehagligt.
Jag har klängt i stållinor i Dolomiterna och Adamello och vetat
att slinter greppet så tappar jag OCKSÅ fotfästet.
I Bergamaskalperna fanns en del sådant, "teilweise 1
(lägsta svårighetsgraden för klättring) trotz Kettensicherungen"
stod det i en guidebok. En sträcka på sex kilometer tog fyra
timmar och är den svåraste jag inte avbrutit. Det var svårigheter
HELA TIDEN.
I Pyreneerna
har jag gått mycket brant utför i en blandning av instabila block
och snö. Det var kanske värrre men jag har glatts tre somrar
åt att att aldrig hamna på säkrade leder i dessa berg.
HRP som varit basen för mina äventyr utmålas som ett
mycket krävande alternativ till GR10, som tar sig sådana omvägar
i låg terräng och genom större orter att jag inte förstår meningen.
Den enda skillnaden mellan HRP och en normal alptur är
att man måste bära mer. Ett relativt enkelt snöfält
kan kräva stor försiktighet med tyngre packning.
Det är också allt.
Skälet till detta svammel är att jag vill vara tydlig med vad jag
är ute efter. Jag vandrar högalpint; är alternativet till
en knepig sträcka en lång omväg genom spenaten så är det
nog HELT andra saker jag ska fundera på. Det viktiga
är ju inte att gå från punkt A till B. Det viktiga är att
uppleva något.
Nu ligger ju Cirque de la Solitude på någon av de tidigaste etapperna. Så egentligen kan ett alternativ vara att
ta båten till Portovecchio och gå GR20 från motsatt håll,
och så avbryta efter ungefär 10-11 dar. Det kräver förstås
att jag har program för ytterligare turer på fastlandet,
annars är det inte värt den långa resan.
il C.
Jag får obehag av att gå över en dammur med stadiga räcken;
vilket är bland det ofarligaste man kan göra. 1991 gick jag
i Brentagruppen över ett mycket långt och brant snöfält
på rätt mjuk och väl trampad rutt.
Ett felsteg skulle skickat mig på dödlig rutschfärd.
Men ett sådant misstag hade varit ytterst osannolikt.
Det var inte tiondelen så obehagligt.
Jag har klängt i stållinor i Dolomiterna och Adamello och vetat
att slinter greppet så tappar jag OCKSÅ fotfästet.
I Bergamaskalperna fanns en del sådant, "teilweise 1
(lägsta svårighetsgraden för klättring) trotz Kettensicherungen"
stod det i en guidebok. En sträcka på sex kilometer tog fyra
timmar och är den svåraste jag inte avbrutit. Det var svårigheter
HELA TIDEN.
I Pyreneerna
har jag gått mycket brant utför i en blandning av instabila block
och snö. Det var kanske värrre men jag har glatts tre somrar
åt att att aldrig hamna på säkrade leder i dessa berg.
HRP som varit basen för mina äventyr utmålas som ett
mycket krävande alternativ till GR10, som tar sig sådana omvägar
i låg terräng och genom större orter att jag inte förstår meningen.
Den enda skillnaden mellan HRP och en normal alptur är
att man måste bära mer. Ett relativt enkelt snöfält
kan kräva stor försiktighet med tyngre packning.
Det är också allt.
Skälet till detta svammel är att jag vill vara tydlig med vad jag
är ute efter. Jag vandrar högalpint; är alternativet till
en knepig sträcka en lång omväg genom spenaten så är det
nog HELT andra saker jag ska fundera på. Det viktiga
är ju inte att gå från punkt A till B. Det viktiga är att
uppleva något.
Nu ligger ju Cirque de la Solitude på någon av de tidigaste etapperna. Så egentligen kan ett alternativ vara att
ta båten till Portovecchio och gå GR20 från motsatt håll,
och så avbryta efter ungefär 10-11 dar. Det kräver förstås
att jag har program för ytterligare turer på fastlandet,
annars är det inte värt den långa resan.
il C.
Att ta sig dit....
Olika alternativ:
* Charterflyg, endast flygstol med tex. langley eller solresor....
* Ryanair till Pisa sedan färja över från Livorno
* Ryanair flyger även till Marseille tror jag, sedan färja från därifrån eller Nice.
* Sedan har man ju Air France med ;-)
Om man är ute efter en billig semester då får man nog Campa
Själv tog vi flyg till Pisa, färja över och sedan på korsika hyrde vi bil och racers..... kalas!
Olika alternativ:
* Charterflyg, endast flygstol med tex. langley eller solresor....
* Ryanair till Pisa sedan färja över från Livorno
* Ryanair flyger även till Marseille tror jag, sedan färja från därifrån eller Nice.
* Sedan har man ju Air France med ;-)
Om man är ute efter en billig semester då får man nog Campa
Själv tog vi flyg till Pisa, färja över och sedan på korsika hyrde vi bil och racers..... kalas!
