Vad gör en led eller tur fin, eller värd ***?

Vad är det som gör en tur fin (trad eller bult)? Vad är det som berättigar till en eller flera stjärnor?

Jag har själv favoriter, och en del "kända fina turer" gillar jag. Men jag undrar vilka kriterier det egentligen finns för en fin tur. Varierar dessa kriterier med graderna?

Det jag tycker man kan uppfatta i förare, som ett mönster, är att exponerat ger pluspoäng.

Synpunkter?
 
Mina fina turer...

Hej!

Mina fina turer är/har/ger:
* Lång ihållande klättring; (helst) inga döda partier såsom hyllor.
* Blandade svårigheter; kruxpassager med olika typer av lösningar.
* Härlig klätterupplevelse; exponering ger häftigare känsla.
* Fast och fin klippa; så man inte behöver skita i byxorna.

/Örjan :-D
 

Lästips

Europas okända pärlor – 10 vandringar bortom turiststråken

Sugen på att packa väskan och vandra utanför Sverige? Då är den här listan för dig!

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Alla sätter väll betygen efter vad de upplever under klättringens gång. Jag sätter mina egna betyg främst efter den fysiska biten, dvs de rörelser som leden innebär. Känns de härliga eller känns de som transportsträcka oavsett grad?
Men självklart så har jag några som jag minns som bjöd på helt andra saker än härliga rörelser. Kaminen i Skevik sätter jag högt betyg på just för att den satte mina nerver på prov. Att trilla där inne med säkringen vid fötterna vore inte skoj. Det krävdes lite extra omtanke... Det var ju en upplevelse som jag kommer ihåg väl, men jag känner inget behov av att leda den igen.
Någon enstaka led tycker jag får sina stjärnor eftersom de känns svårare än sin grad, men annars tycker jag att stjärnorna stämmer ganska bra överens med mina. De ute vid grönbrinks som har 2 eller 3 stjärnor är inte exponerade eller dåligt säkrade, utan det handlar helt enkelt härlig klättring. En annan all time favorit är Lynnard Skynnard vid Ågelsjön. Den är inte det minsta exponerad men den är väl värd sina stjärnor.

/Mike.
 
Jag tycker det har mycket att göra med känslan i magen/kroppen när man precis har klättrat leden. Det är klart att det är svårt att veta om det är samma saker för mig som för andra som ger en härlig känsla. Men mycket tyder på det eftersom jag ofta upplever stjärnleder som väldigt fina. Sen måste man självklart tänka på faktorn hur många leder man gjort i en viss grad förut. En led i en grad som man aldrig klättrat tidigare ger självklart en positiv känsla även om leden i sig är ganska medioker. Men om någon som är sjuaklättrare kommer upp med ett leende efter en femmatur så är det ett tecken på att leden är fin.
 
Jag tycker att det handlar om känslan i magen _medans_ man klättrar. Om man kommer in i "flytet" på leden och känner att man bara glider upp, då är den fin. Givetvis kan glidandet vara förenbart med kraftrop och pustanden när man får ta i, men ni fattar säkert vad jag menar.

Omväxling förnöjer och jag känner att det är riktigt kul när leden inte bara är gorillatung, utan bjuder på finurliga balansmove och grepp som blir bra bara man har placerat sig rätt innan man tar dem. Sen är det kul att stöta på berg som har ovanliga former, färger osv. En lång led är nog också att föredra, men det finns några korta pärlor (fast då önskar man oftast att de varit längre).

En av de finaste leder jag någonsin klättrat var 25 meter 6c+ med alla slags move på samma led: start med grepp bakom ett flak och en del mantling. Över till sidotag och minitraverser där man fick ta spjärn med tån för balansen. Vidare upp på små lister, över i layback som avslutades med en heelhook. Sen små elaka slooper, lyfta fötterna högt och resa sig på balans, bra undercling och sen en dyno där det gällde att komma nära väggen för att lyckas hålla kvar. Sist några större grepp och överhängande upp till ankaret. Om det hade funnits fyra stjärnor och inte bara tre...
 
Lösryckt citat

pppp3k; sa:
pucko; sa:
... så man inte behöver skita i byxorna.

/Örjan :-D

Du har Omöjliga väggen i Häggsa i din
favorit lista. Där klättrar man mer än 20m på rostiga pitonger...

http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=33628


Hej Peter!

Du har ryckt citatet ur sitt sammanhang. Hela meningen lyder: "Fast och fin klippa; så man inte behöver skita i byxorna."

Dåliga säkringar eller för den delen run-outs över fin klippa påverkar inte min bedömning om det är en fin led. Lösa partier är nyckfulla och inför ett obehagligt slump-moment i klättringen. Jag vill ha kontroll. T.ex. är on-sight för mig klättring i ett blandat känslotillstånd av obehag/rädsla och njutning.

Dessutom är topprep är en underskattad klätterform.

/Örjan :-D
 

Omväxling förnöjer och jag känner att det är riktigt kul när leden inte bara är gorillatung, utan bjuder på finurliga balansmove och grepp som blir bra bara man har placerat sig rätt innan man tar dem.


Detta haller jag med om! En led ar bra nar man maste rora sig mycket i sidled och fnula till det for att komma upp, samtidigt som det ar en bra rytm. Sen ska det vara vacker natur och bra klippa (hallfast och inte polerad av de 10'000 som var dar fore dig).
 
Manta; sa:
Detta haller jag med om! En led ar bra nar man maste rora sig mycket i sidled och fnula till det for att komma upp, samtidigt som det ar en bra rytm. Sen ska det vara vacker natur och bra klippa (hallfast och inte polerad av de 10'000 som var dar fore dig).

Bra rytm och flyt är viktigt. Intressanta moves, helst inte lång traverser (blir sådan pendel). Vacker och bra klippa är ett bonus för mig.

Men, om man inte vill ha polerad klippa fast bra leder, får man kanske göra nyturer? Trodde att många av de fina turerna blir polerade för att de klättras ofta :)
 
Men, om man inte vill ha polerad klippa fast bra leder, får man kanske göra nyturer? Trodde att många av de fina turerna blir polerade för att de klättras ofta :)

Man kan ju klattra pa stallen som ligger langt bort, har lang anmarsch, eller har hard klippa ocksa. :)

Eller sa kan man forsoka bli sa bra att det inte ar sa manga som kan klattra ens fina leder. ;-) (tror dock mer pa de foregaende alternativen...)
 
Manta; sa:
Man kan ju klattra pa stallen som ligger langt bort, har lang anmarsch, eller har hard klippa ocksa. :)

Eller sa kan man forsoka bli sa bra att det inte ar sa manga som kan klattra ens fina leder. ;-) (tror dock mer pa de foregaende alternativen...)

Jag försöker båda alternativen. Fast det verkar vara många som försöker bli bättre.

Penga- och tidsbrist sätter allra oftast stopp för alternativ ett för min del i alla fall. Därav mitt intresse för att hålla så många klippor i Sverige som möjligt utan klätterförbud...
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips