Hej! Annonser är vår inkomstkälla för att kunna driva Utsidan.
Om du inte vill slå av annonsblockering kan du istället stödja oss genom att
teckna ett Plusmedlemskap -
då kan du dölja alla annonser och slipper denna text!
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Det finns ibland ett par ställen med 21 % lutning... Om vi kan bortse från detta och du vill ha minimalt med reserv men ändå lite skulle jag gå för en 48/34 fram och en 25-11 back eller 50/36 fram och en 27-12 bak. Den senare kombinationen har jag när det blir lite brantare, tar du ett 29 drev har du lite marginal. 50/34 (som oftast är standard) tycker jag inte lirar så skönt, blir ett väl stort hoppp där (16 kugg)
Svårt att säga något generellt men kan utgå ifrån mig själv. Har själv cyklat ett antal klassiska klättringar i Schweiz och Italien, bl a Stelvio, Gavia, Giau och Tre Cime di Lavaredo med kompakt 50/34 och 12/29. Där det är riktigt brant som t ex de sista kilometrarna upp till Tre Cime, runt 19%, behövde jag gå på det lättaste. Jag tog mig upp men det var många som inte gjorde det. Tvivlar att jag just nu skulle klara några av de riktigt branta som Mortirolo och Zoncolan. Tourens klättringar är som regel inte snorbranta, Galibier har t ex medellutning på 5-7%, Ventoux lite drygt 7 och Alpe d´Huez strax över 8%. Fast 8% över en längre sträcka är ju rätt jobbigt det med och vissa sträckor är ju förstås brantare. Det viktigaste är dock att hitta en utväxling så man får en rytm som man klarar och då har jag hellre lite extra utväxling än att gå för tungt för det är lätt att krokna och som svensk och van med rätt platt topografi så är det rätt svårt att greppa hur branta och långa alpklättringarna kan kännas när man sitter på sadeln. Men omgivningarna är ju helt fantastiska och att kolla in touren låter inte alls otrevligt.
Amatörer gör sig själva gott att läsa John Forster Efficient Bicycling. Lättare växlar och tredelat fram leder till högre kadens och i sin tur till cykling ända upp. Teoretiska ideal har föga att göra med god kadens och fart. Riktiga mormorsväxlar spar dessutom knän och senor.
För att komma till medelhavet på cykelvägar blir det några pass och höjdmeter, hela dagar.
go tur
Korrekt vad du skriver Seobserver... för om distans är målet och inte kadens eller tempo är lägre växlar att föredra... Hur som helst finns det en undre gräns där det blir jobbigare att hålla cykeln upprätt än att leda den. för mig är den gränsen med 23 mm hjul 34 fram och 29 bak ungefär, har lite med tempot att göra också. Med större dimension kan man gå lägre... Men jag bor i Luxembourg och klarar alla stigningar (över minst 1 km) på upp till 12 % med 36/25 (även om jag fördrar 36/27 när det biter till), jag skulle själv aldrig gå under 34/29...(och har det inte ens hemma)
Att säga farväl till ett landskap
Ibland slår det mig när jag betraktar ett fotografi: det är som att titta in i en spegel. Man söker inte bara ...
2 kommentarer
I början av sommaren 2024 så satt jag och funderade för mig själv att det vore kul med att få göra en vandring under sommaren eller hösten. Jag hade ...
1 kommentar
Det börjar alltid med en karta. Eller i det här fallet en tumme som scrollar förbi ett foto på Instagram av ett turkosblått vatten omgett av klippor ...
2 kommentarer