Tips inför hård vandring i sommar

[FSkog]

Tjena, många skriver om att de ska fjällvandra med sin 9 åriga son eller att de vill ha en trevlig tur med sin sambo. Jag och ett par vänner (totalt 3-5st) funderar på att testa en ny utmaning i sommar. Vi är 21 år gamla.

Jag är den med minst kunskap/erfarenhet då jag inte gått lumpen. Jag har däremot god fysik/kondition och har under hela min uppväxt tränat både mycket och varierat. Mina närmaste erfarenheter av fjällvandring är en del vandring i skog och mark i samband med bärplockning och kontroll av skog.

Så till själva frågan. Vad har ni för tips till vårat gäng om vi verkligen vill ha en tuff vandring med fin natur i sommar? Vi är ganska flexibla med tiden, allt från nån dag till runt en vecka.

Största nackdelen för oss är väl bristande kunskap, även om några av oss har genomgått/genomgår de fysiskt tuffaste utbildningarna i lumpen.

Största fördelen är utan tvekan viljan och vår jävlar anamma. Vi har inte tänkt vandra bredvid familjer som är ute efter en lugn och avkopplande vandring.

Ensamhet är värt mycket, likaså fin natur (svår kombination kanske). Område spelar egentligen ingen roll bara det är i Sverige eller eventuellt Norge.

Tack på förhand

 

[Avslutatmedlemskapx]

När och vad önskas?

De flesta glömmer ju att sommaren kommer sent och häftigt till fjällen.

Go tur

 

[FSkog]

Re: När och vad önskas?

De flesta glömmer ju att sommaren kommer sent och häftigt till fjällen.

Go tur

I sommar, när är flexibelt (ca 15juni-30augusti). Vi är snarare ute efter utmaningar i naturen än i vädret, men vi dör inte om vi skulle råka ut för regn och blåst.

 

[Anders.Appelqvist]

Utmaning

Något lite mer utmanande vore ju att bestiga St Skagastölstinde i Jotunheimen...

http://www.etojm.com/Norsk/Topper/Toppbeskrivelser/Topperover2200/Skagastolstinder.htm

Men då är det ju lite klättring inblandat...

Överhuvudtaget att springa upp på toppar är väl generellt lite mer utmanade än att hålla sig nere i dalarna...

 

[stebo]

Läst ditt inlägg ett par gånger för att försöka utröna vad du egentligen "vill ha".

Man kan ju förstås göra en vandring helt olika beroende på tempo, val av terräng osv....

Om ni (som du skriver) har liten/dålig vana av att vandra skulle jag föreslå att ni håller er intill en led (inte nödvändigtvis på den). Att stolpa ut i t.ex. Sarek det första man gör är nog inte så klokt.

Kanske gå Padjelantaleden (~15mil) Akka -> Kvikkjokk i slutet på juli. Anpassa vägval och tempot efter den "macho nivå" som passar

 

[thureb]

Blockhav?

http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=36139 tipsar om tuff terräng.

Thure

 

[pery]

Om ni är

1. Vältränade
2. Oerfarna

skulle jag säga "gå långt" snarare än "gå svårt".

En "pannbensmarch" på tuff nybörjarnivå skulle kunna vara från Riksgränsen (orten) längs riksgränsen (själva gränslinjen...) via Unna Allakas, Ritsem, Padjelantaleden (via Vaisaluokta) till Staloluokta, sen vidare söderut kanske ner till Vuoggatjålme eller Silvervägen. Då har ni gjort 3-4 normala fjällvandringar och inte behövt träffa alltför mycket folk. (Och sen är det inte så trångt på lederna som vissa gärna vill påstå när de berättar att DE minsann ALDRIG går på led.)

Per

 

[avslutatmedlemskap1004]

Risken när man fösöker ta reda på var ens fysiska gräns går är ju att man passerar den. Och då vill man kanske inte befinna sig i hjärtat av Sarek eller på en bergsrygg i Anderna. Varför då inte hellre köra skiten ur sig över en helg på Sörmlandsleden exempelvis?

 

[FSkog]

Jättestort tack till alla, det här ska jag ta med mig till mina vänner så vi får diskutera alternativ.

På ett sätt förstår jag att det kan vara klokt att hålla sig nära en led, men å andra sidan ser jag inte riktigt att så mycket akut kan hända på sommaren. Självklart kan någon skada sig så man på något vis "fastnar" eller tar sig fram långsamt, men lite risker är vi beredda att ta.

Samtidigt är det inte katastrof om vi träffar på en och annan vandrare, det är väl mest småbarnsfamiljer och allmänt stoj som inte vore så kul.

Läst ditt inlägg ett par gånger för att försöka utröna vad du egentligen "vill ha".

Härligt med lite vänliga själar! Mitt svar kan väl inte vara glasklart pga mina ringa erfarenheter, men jag kan försöka med ett lite förenklat exempel.

Vi springer hellre upp för ett mindre berg med blandat skog, forsar, bergstoppar och härliga utsikter än vi står och hoppar mellan stenar. Utmaningen är viktig, men naturen är som sagt minst lika viktig.

När jag letade information om Padjelantaleden hittade jag en del bilder som nog beskriver det hela bäst (länkarna strulade så jag fick lägga url på vissa):
1:http://www.laponia.de/padjelan/pic603.htm
2:Bild2 (sudda ut båten )
3:http://www.laponia.de/padjelan/mpic155.jpg
4:Bild4

Samtidigt kollade jag på bilder från de andra och mer "steniga" förslagen och det känns inte lika attraktivt.

Jag hittade dock lite information här som gjorde mig lite tveksam, "turiststugor"?

Vi kanske ska satsa på en "medelsnäll" väg och istället hålla ett högt tempo?
[Ändrat av FSkog 2006-04-06 kl 16:28]

 

[FSkog]

Risken när man fösöker ta reda på var ens fysiska gräns går är ju att man passerar den. Och då vill man kanske inte befinna sig i hjärtat av Sarek eller på en bergsrygg i Anderna. Varför då inte hellre köra skiten ur sig över en helg på Sörmlandsleden exempelvis?

Jag tror det har att göra med att det skulle kännas som en sämre upplevelse. Vi skulle ju kunna snöra på oss ett par skor och löpträna hemma (vilket vi gör), men nu vill vi gärna se naturen i fjällen samtidigt.

Det finns utan tvekan en risk att gå över gränsen men det är lite meningen att det inte ska vara 100% tryggt. Vi är dessutom ett par stycken som kan hjälpa varandra om det händer något.

 

[Avslutat medlemskap]

det framgår av dina inlägg att du inte är riktigt säker på vad du vill. Eftersom fysaiken är på plats kanske
det naturliga är att välja några av de norska områden som har stora höjdskillnader. Breheimen och Jotunheimen
är de första jag tänker på, där det senare området har
en hel del skarpa pass och det förra har mycket långa övergångar - så pass långa att man är nästan bunden tills stugrutten även om man tältar.

Breheimen är det ensammare området, men i Jotunheimen kan man
gå hur avskilt som helst om man tältar och har tidiga morgonvanor.

På min vandringssida http://www.huthyfs.com
finns berättelser från båda med många bilder,
över 120 totalt. varning för att Jotunheimen
framstår i extermt gynnsam dager genom det
fantastiska vädret sommaren 2002.

Den berättelse jag senast lade in, Dovre-Tafjord, 102
bilder, handlar också om bitvis krävande passager,
speciellt i Tafjordfjella där en del stigningar
över glatta hällar kräver en del av vägval och teknik.

Vill man lämna lederna så är Trollheimen idealiskt -
jag skulle säga att det är nödvändigt att lämna lederna
för att undvika en del idiotlåga passager
i skog. Ja, jag har en berättelse därifrån
också.

En fysisk utmaning skulle var att gå mycket långa etapper,
t ex på en kombination av Tafjord, Breheimen, Jotunheimen och Skarvheimen, det sistnämnda ännu ett
ensligt område, trots tågförbindelse ända upp på fjället.

 

[FSkog]

text

Stort tack! Efter att ha snurrat runt lite på sidan ser det mesta bra ut.

Dina bilder från Breheimen 2001 var riktigt fina. Så mycket bättre kan jag inte tänka mig att det blir.

Hur lätt tar man sig till dessa platser i Norge? Egentligen borde väl inte skillnaden vara så stor. Jag antar att det är tåg som gäller oavsett. Bilresan blir nog ganska slitsam om man inte vill lägga ner så mycekt tid på den.