En vän till mig råkade ut för en förfärlig - och helt oväntad - vind på en vintertur på Finnmarksvidden för ett par år sedan, med två barn och en kompis med sig. Det hände trots att han varit noga med att kolla in väderprognoser, och inte ta sig för långt från landsvägen.
När det började knaka i tältstängerna (ett gammalt Norrøna tunneltält) valde han att ta ner tältet, lägga barnen i en Järven fjällduk och ta sig tillbaka de få kilometrarna till vägen. Resultatet var att en vindby fick tag i honom, knäckte pulkdraget, slungade ungarna ur pulkan, långt i väg. Han tog av sig skidorna och fick till slut tag på barnen (som lågt bekvämt inpackade mot en liten fjällbjörk), men tappade bort kompisen i samma skede. Med hjälp av GPSen tog han sig till vägen, hittade bilen, och körde hem till Alta genom snödrev. Kompisen låg i sin bil över natten, och kände hur den flyttades ett par gånger av vinden!
För att få tillbaka lite pengar på försäkringen (all utrustning hade blåst bort) var han tvungen att bevisa att han utsatts för vindar av orkanstyrka, och fick det bekräftat av den norska väderlekstjänsten. Det låter ju som en otrolig historia med ett lyckligt slut, men det är såna saker som får en att tänka efter om ens tält håller för det oväntade. Min kompis funderade ganska länge över om han skulle valt att stanna i tältet i stället, eller ev. andra alternativ. Men det måste ju också vara extremt svårt att tänka klart i en sådan situation - det kan säkert vara bra att han en genomförbar plan på förhand.
Själv har jag varit ute en del, framför allt på senare år, men inte råkat ut för något tillnärmelsesvis så allvarligt. Men händelsen fick mig i alla fall att aktivt börja träna på att slå upp tält i stark vind: grannarna gör stora ögon ibland, men det kan det väl vara värt!
Stefan
. Hatten sitter kvar på skallen utan hakrem upp till 11 m/s om jag håller ner skallen lite. Vid 12 sticker den.
