Stort knivintresse - välj din favoritkniv

Jo, jag är lite förvånad över hur otroligt vanlig denna typ av bladgeometri är på svenska handgjorda knivar/knivblad. Mer eller mindre det enda som förekommer. Vissa hävdar ett den är överlägsen till täljning.
Men den är väl bara en kompromiss som överlevt från tider när man hade mindre tid och slipmaterial att undvara vid knivtillverkning? Man hittade helt enkelt en balans mellan arbetsinsats, åtgång av slipmaterial och prestanda.
Geometrin gör ju att den skär sämre och begränsar användarens möjliga vinklar mot ämnet/arbetsstycket. Enda fördelen är att ett sådant blad är starkare mot brott i sidled, men det är knappast relevant på ett litet skärande verktyg som en kniv är.
Jag tror och tycker sammanfattningsvis att det är en relik som levt kvar, utan att knivtillverkare och användare reflekterat så mycket. Eller så har de det, men är rätt nöjda ändå.

Jag är helt öppen för motargument och andra åsikter. Man har ju haft fel förr :)
 
Jo, jag är lite förvånad över hur otroligt vanlig denna typ av bladgeometri är på svenska handgjorda knivar/knivblad. Mer eller mindre det enda som förekommer. Vissa hävdar ett den är överlägsen till täljning.
Men den är väl bara en kompromiss som överlevt från tider när man hade mindre tid och slipmaterial att undvara vid knivtillverkning? Man hittade helt enkelt en balans mellan arbetsinsats, åtgång av slipmaterial och prestanda.
Geometrin gör ju att den skär sämre och begränsar användarens möjliga vinklar mot ämnet/arbetsstycket. Enda fördelen är att ett sådant blad är starkare mot brott i sidled, men det är knappast relevant på ett litet skärande verktyg som en kniv är.
Jag tror och tycker sammanfattningsvis att det är en relik som levt kvar, utan att knivtillverkare och användare reflekterat så mycket. Eller så har de det, men är rätt nöjda ändå.

Jag är helt öppen för motargument och andra åsikter. Man har ju haft fel förr :)
Undrar om det kanske kan vara kopplat till en jämförelse med "sämre" bladgeometrier som blivit en sanning.
Tänker på att mycket numera kommer från USA, ofta ganska opraktiska geometrier och slipningar, stora choils och annat otyg...
Personligen gillar jag när formen kommer från en funktion, less is more.
Har varit nere i det amerikanska träsket men undvek att drunkna och tog mig upp. Visst finns nån kvar i samlingen som kanske inte är den mest praktiska men så är det med alla saker.
/P
 
  • Gilla
Reactions: MAW

Lästips

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.
Jo, jag är lite förvånad över hur otroligt vanlig denna typ av bladgeometri är på svenska handgjorda knivar/knivblad. Mer eller mindre det enda som förekommer. Vissa hävdar ett den är överlägsen till täljning.
Men den är väl bara en kompromiss som överlevt från tider när man hade mindre tid och slipmaterial att undvara vid knivtillverkning? Man hittade helt enkelt en balans mellan arbetsinsats, åtgång av slipmaterial och prestanda.
Geometrin gör ju att den skär sämre och begränsar användarens möjliga vinklar mot ämnet/arbetsstycket. Enda fördelen är att ett sådant blad är starkare mot brott i sidled, men det är knappast relevant på ett litet skärande verktyg som en kniv är.
Jag tror och tycker sammanfattningsvis att det är en relik som levt kvar, utan att knivtillverkare och användare reflekterat så mycket. Eller så har de det, men är rätt nöjda ändå.

Jag är helt öppen för motargument och andra åsikter. Man har ju haft fel förr :)
Jag håller nog med, om antagandet är att 1 kniv ska klara olika uppgifter. Då vinner (i mina ögon) ex.vis en kunnigt härdad full flat, som utöver täljning klarar en mängd andra uppgifter bättre. Till just täljning är dock skandinavisk slipning bäst, man får den där ”hävstången” och kommer åt bra då bladhöjden är låg/moderat. Men traditionens makt är stor, och en skandinavisk f u n k a r ju till allsköns sysslor, det är bara att den inte är den optimala kompromissen. Jag gillar verkligen moraknivar, men kanske mest för att de sitter fastklistrade i dna:t 😊
 
  • Gilla
Reactions: MAW
Trevlig kniv, dock lite förvånad över valet givet din syn på ricasso :) Jag har precis tappat min gamla Endura med halvt sågtandat blad jag hade till båten, får kanske köpa något dylikt
Ja, jag blev nästan själv förvånad 🙄. Men som jag nämnde i tidigare inlägg så beror valet till största delen på min nyfikenhet gällande stålet 😄.

Min Endura i VG-10 ligger oanvänd sedan några år tillbaka pga de tillkortakommanden som du nämnde gällande Native-kniven. Pacific Salt-serien (lik i mångt och mycket Enduran) finns ju i LC200N men personligen tycker jag att Native är mer praktisk och bättre designad.
 
Ser ni några fördelar med den sk skandinaviska slipfasen?
Fördelar: Lätt att initialt skapa i samband med tillverkning (låga kostnader), lättare (enligt min och andras åsikt) att styra i samband med skärande i trä, hållbar pga så att säga mer ”kött” bakom eggen.

Nackdelar:
Trots att många anser att denna slipfas är enkel att slipa/bryna så anser jag att det är precis tvärtom.

För att underhålla en äkta skandinavisk slipfas så måste man ”ta bort” försvarlig mängd metall i samband med varje slipsession. Detta är inte praktiskt i längden och de flesta apterar en liten mikroegg/arbetsegg. Därmed är så att säga poängen (nästan) borta 😁.

En annan nackdel är ju bladets förmåga att passera genom vissa material utan friktion. Av denna anledning ser man ju inte många kockknivar utrustade med skandinavisk slipfas (dock finns det en och annan custom-tillverkare som envisas 😉).
 
  • Gilla
Reactions: MAW
Låter som att vi är hyfsat överens om den skandinaviska slipfasen.

Som allround väljer jag en planslipad.

Som laser slicer ser jag dock den grunda skålslipningen (stort sliphjul) som vinnare. Tunnare tvärsnitt givet en viss godstjocklek, och mindre friktion mot ämnet.
Den behåller även sina skärande egenskaper längre än en planslipad dito, iom där är mindre material bakom eggen (tar längre tid att bli trubbig än en planslipad, vid upprepad bryning)
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips