Stort knivintresse - välj din favoritkniv

[Oreb]

2. Fast då krävs det att handtagsmaterialet är rejält flexibelt. Personligen föredrar jag en hårdare härdad tånge eftersom en sådan är avsevärt starkare.

~Paul~

Nja, det blir lite som en laminerad kniv fast tanken blir tvärtom så att säga. Tången går inte av pga låg HRC men böjs inte heller då ett hårdare skaftmaterial stabiliserar upp den en aning. Fast jag håller med om att jag också föredrar en hårdare tånge.

Fredrik

 

[Mikael W]

Det är fasen snyggt. Lite habegär uppenbarar sig på knivhimlen...

~Paul~

Jo, och jänkarna jagar läckra burls så fort dom släpps.
Just den där släpptes när det var natt i USA.
Jag högg direkt och numera är det kö, för att återbörda den över Pölen.

Mikael

 

[Mikael W]

Nja, det blir lite som en laminerad kniv fast tanken blir tvärtom så att säga. Tången går inte av pga låg HRC men böjs inte heller då ett hårdare skaftmaterial stabiliserar upp den en aning. Fast jag håller med om att jag också föredrar en hårdare tånge.

Fredrik

Det är ju så här ett skaft med dold, gängad tånge och ände i aluminium och mutter är tänkt att funka.
Släpp på mutterspänningen och tången böjer sig eller går av.

Mikael

 

[dePaul]

Alltså det låter som att de flesta handtagsmaterialen är lika mjuka och sega som gummi. Så är förstås inte fallet. Det finns undantag som Santoprene och läderlameller som inte är behandlade men trots det så krävs det rejäla laterala krafter för att en kniv skall deformeras i själva greppet. I 99 fall av hundra går bladet av precis framför parerskyddet.

En hårt härdad tånge ger kniven en rigiditet och flexibilitet som en mjuk tånge saknar. Om man använder den så kallade inbankningsmetoden, dvs medelst en pinne bankar in bladet i en stubbe så blir krafterna minimala på själva tången så länge en bit av densamma är härdad ända in i handtaget, vilket de flesta knivar är. Ärligt talat ser jag ingen poäng i en alltför mjuk tånge.

Personligen så föredrar jag att en tånge går rätt av än att den böjs. Den böjda tången är ju ändå trashad eftersom själva böjen har försvagat stålet till den grad att den alltid kommer att vara extra svag på detta ställe. Det handlar om ganska enkel fysik. Dvs motsatsen mellan plastisk deformation och elasticitet.

~Paul~

 

[dePaul]

Jo, och jänkarna jagar läckra burls så fort dom släpps.
Just den där släpptes när det var natt i USA.
Jag högg direkt och numera är det kö, för att återbörda den över Pölen.

Mikael

Håller med. Ett kanonfint träslag!

~Paul~

 

[smux]

Jo, och jänkarna jagar läckra burls så fort dom släpps.

Mikael

Jo så är det, dessa vackra träbitar används även i rullfästen till exklusivare flugspön, riktigt fint ihop med metalldetaljer i nickelsilver:
http://www.strublemfg.com/index.php/temp-inserts-1.html?limit=20&mode=list

 

[dePaul]

Jo så är det, dessa vackra träbitar används även i rullfästen till exklusivare flugspön, riktigt fint ihop med metalldetaljer i nickelsilver:

Mycket vackert. Så glad att jag slutat samla på fiskespön...

~Paul~

 

[Mikael W]

Alltså det låter som att de flesta handtagsmaterialen är lika mjuka och sega som gummi. Så är förstås inte fallet. Det finns undantag som Santoprene och läderlameller som inte är behandlade men trots det så krävs det rejäla laterala krafter för att en kniv skall deformeras i själva greppet. I 99 fall av hundra går bladet av precis framför parerskyddet.

En hårt härdad tånge ger kniven en rigiditet och flexibilitet som en mjuk tånge saknar. Om man använder den så kallade inbankningsmetoden, dvs medelst en pinne bankar in bladet i en stubbe så blir krafterna minimala på själva tången så länge en bit av densamma är härdad ända in i handtaget, vilket de flesta knivar är. Ärligt talat ser jag ingen poäng i en alltför mjuk tånge.

Personligen så föredrar jag att en tånge går rätt av än att den böjs. Den böjda tången är ju ändå trashad eftersom själva böjen har försvagat stålet till den grad att den alltid kommer att vara extra svag på detta ställe. Det handlar om ganska enkel fysik. Dvs motsatsen mellan plastisk deformation och elasticitet.

~Paul~

Jo, och fysik är inte min starka sida.
Praktiskt användande är en annan sak, men jag säger inte emot.
Det är säkert som Du säger och jag hade nog en del tur, som inte lyckades knäcka min gamla tonårskniv.

Mikael

 

[dePaul]

Jo, och fysik är inte min starka sida.
Praktiskt användande är en annan sak, men jag säger inte emot.
Det är säkert som Du säger och jag hade nog en del tur, som inte lyckades knäcka min gamla tonårskniv.

Mikael

Du har förmodligen inte använt kniven till bristningsgränsen trots allt .

~Paul~

 

[MAW]

Min tonårskniv är också den av mina knivar som fått ta mest stryk, något helt otroligt misshandlad. Men den är fortfarande lika stadig som den dag den köptes (~80/90-talsskiftet tror jag...möjligen något senare). Är på resande fot så tyvärr ingen bild, men en sådan här är det:

 

[Mikael W]

Jo så är det, dessa vackra träbitar används även i rullfästen till exklusivare flugspön, riktigt fint ihop med metalldetaljer i nickelsilver:
http://www.strublemfg.com/index.php/temp-inserts-1.html?limit=20&mode=list

Vad jag vet så är det bara i Nord Amerika man kan tekniken med Acryl-stabiliserad & dubbelfärgat trä.

Bl.a. Nordell har skickat Masur till USA för behandling.

Här är ett skaft på en BF1 med mörk Purpur Masur från Nordells.

Mikael

 

[dePaul]

Min tonårskniv är också den av mina knivar som fått ta mest stryk, något helt otroligt misshandlad. Men den är fortfarande lika stadig som den dag den köptes (~80/90-talsskiftet tror jag...möjligen något senare). Är på resande fot så tyvärr ingen bild, men en sådan här är det:

Det är en Glock förmodar jag?

~Paul~