ETYMOLOGI: [ fsv. kärling, kvinna, gammal kvinna, sv. dial. äv. källing; motsv. d. kælling, nor. kjerring, isl. kerling; avledn. av KARL]
Nu vet du och är svaret skyldig
Sågar du som en kärring ?
- Trådstartare peter1959
- Start datum
Nu vet du och är svaret skyldig
Detta var lite trådnekromanti, men i sak kan jag tycka att det är ett praktiskt sätt att jobba på med halvtunna grenar/stammar som man vill kapa till ungefär samma längd. Man får kraft när man drar mot sig, och kan med händerna se till att virket inte griper om bladet.
Jag har sågat på det viset sen jag var i tonåren. Men så som teckningen visar håller inte jag sågen. Jag håller ihop knäna och stöder sågen mitt emellan knäna, och foten man ställer på sågen måste man vinkla ganska mycket. Sågen får inte vara för kort.
Man får betydligt mycket mera kraft och styrsel när man kan hålla i virket med båda händerna.
Skulle man lägga virket på ett underlag och hålla virket med en hand och sågen i den andra, måste man ha något som håller emot en ända på virket för att det skall bli stadigt.
Jag sågar oftast på mitten av virket för att få balans på biten.
Svante
Man får betydligt mycket mera kraft och styrsel när man kan hålla i virket med båda händerna.
Skulle man lägga virket på ett underlag och hålla virket med en hand och sågen i den andra, måste man ha något som håller emot en ända på virket för att det skall bli stadigt.
Jag sågar oftast på mitten av virket för att få balans på biten.
Svante
Aktuellt
ANNONS
Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig
Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.
Lat som jag är kör jag med makeld, då behöver man inte bära med sig sågen, såga eller bryta. Men som tur är är vi alla olika.
go tur
go tur
Idiotisk gammal tråd. Varför är det alltid kvinnornas fel när karlarna inte kan göra som de vill? Dvs. när man saknar rejält stöd för att såga hittar man på att det är en "kvinnometod" i stället för att fixa ett stöd. Får man oväntat motorstopp, vilket kan hända den bäste, måste man också skylla på kvinnorna. Orkade inte läsa hela tråden men kvinnorna var nog även förr dugliga så det räckte, åtminstone här då alla män var på sjön. Vem tror ni höll igång allt på landbacken?
För övrigt kommer ordet kärring av kär + ing, alltså den man håller kär!
För övrigt kommer ordet kärring av kär + ing, alltså den man håller kär!
”Du har säkert fått frågan förr, men vad har ordet kärring för ursprung?
En vanlig förklaring är att det kommer av ordet kär, alltså ett slags ömhetsbetygelse. En annan variant är att det kommer från kärling, en femininform av ordet karl, det vill säga att det ursprungligen betydde kvinna.” Frågan landade i mejlboxen för inte så länge sedan, och idag kan det vara dags för en liten språkhistorisk utvikning i Historiebloggen.
Ordet kär stammar från latinets carus. Det finns flera liknande ord i Europa – se bara på franskans cher. Av ordet kär har varianter som käresta och kärlek utvecklats, men inte käring eller dess vanliga variant kärring. Detta ord, som förr också kunde stavas kärling och källing, är inte inlånat från kontinenten utan stammar från fornsvenskans kärling. Motsvarigheter finns i de andra nordiska språken, till exempel norskans kjerring och isländskans kerling. Alla dessa ord går ytterst tillbaka på ordet karl.
Under det senaste seklet har vi med en kärring huvudsakligen åsyftat en ålderstigen kvinna och använt det i nedsättande bemärkelse, gärna med pejorativa tillägg (”gammal kärring”, ”kärringjävel”, osv.). Förr var termen mindre negativ laddad, men även då syftade den framför allt på gummor. På 1500- och 1600-talen finner vi således kombinationerna ”gamle kärlingar” och ”med sqwaller omlöpande kiäringer”.
http://blog.svd.se/historia/2015/01/16/karringens-ursprung/
En vanlig förklaring är att det kommer av ordet kär, alltså ett slags ömhetsbetygelse. En annan variant är att det kommer från kärling, en femininform av ordet karl, det vill säga att det ursprungligen betydde kvinna.” Frågan landade i mejlboxen för inte så länge sedan, och idag kan det vara dags för en liten språkhistorisk utvikning i Historiebloggen.
Ordet kär stammar från latinets carus. Det finns flera liknande ord i Europa – se bara på franskans cher. Av ordet kär har varianter som käresta och kärlek utvecklats, men inte käring eller dess vanliga variant kärring. Detta ord, som förr också kunde stavas kärling och källing, är inte inlånat från kontinenten utan stammar från fornsvenskans kärling. Motsvarigheter finns i de andra nordiska språken, till exempel norskans kjerring och isländskans kerling. Alla dessa ord går ytterst tillbaka på ordet karl.
Under det senaste seklet har vi med en kärring huvudsakligen åsyftat en ålderstigen kvinna och använt det i nedsättande bemärkelse, gärna med pejorativa tillägg (”gammal kärring”, ”kärringjävel”, osv.). Förr var termen mindre negativ laddad, men även då syftade den framför allt på gummor. På 1500- och 1600-talen finner vi således kombinationerna ”gamle kärlingar” och ”med sqwaller omlöpande kiäringer”.
http://blog.svd.se/historia/2015/01/16/karringens-ursprung/
Ja, ganska meningslös tråd. Lite synd då sågtekniken inte är helt tokig rätt utförd.
