Premiärtur i sarek som ensam och oerfaren

[lorenzr]

Funderar på att ge mig ut på min första fjällvandring i sarek, ensam. Har ingen erfarenhet utav fjäll utöver att jag bestigit kebnekaise och galdhöpiggen.
Konditionen är det dock inget fel på, inte riskbedömningen heller.

Behöver man verkligen vara duktig på att navigera sig med hjälp utav karta och kompass för att kunna gå här?
Vad är det med sarek som gör att så många tycker att det inte lämpar sig som första vandring?

Största risken är väl att du kommer ha en tråkig upplevelse. Är vädret under din tur så som den ha varit de senaste 10 dagar här i Norrbotten i kombination med avsaknad av mörker så kommer det nog säkert bli en bra tur, men annars?
10 dagar gråmulet väder, regnigt, småkallt på dagen, kallt på natten, allt är blöt, tom underkläderna, oändliga vide- och enrissnår, kalla strömma jokkar, steniga blockfält som är jobbiga att gå på om man inte är van, stressen att hinna gå de där 2 mil som man har räknat med att kunna gå per dag, inga vackra vyer, endast djuphängande gråa moln, hitta ett lämpligt ställe att tälta innan det blir mörkt, kondensfukt inne i tältduken, duggregn utanför, 20 kg packning på ryggen ... Osv.
Visst även det kan ha sin tjusning och definitivt vara ett spännande äventyr, bara du vet vad du ge dig in på.

Din vandring kommer bli roligare om du har övat i skarpt läge på några vanliga svårigheter innan, enklast en svårighet i taget.
Fjällen kan vara underbara och lätta, men de kan också vara besvärliga och jobbiga. Underskatta inte kyla och väta i kombination med ensamhet och mörker.

Kebnekaise och Galdhöpiggen är upplevelseorter för storstadsmänniskor och kan inte anses vara "fjäll" på riktigt. Dra alltså inga slutsatser om din fjällduglighet bara för att du har bestigit två för stadsbor tillrättalagda toppar.

 

[lorenzr]

TS fråga påminner mig om en reportage om tyska alpina fjällräddningen som i vintras fick rädda två vandrare som hade gett sig ut till en alpsjö på högre höjd. De hade sett så fina bilder på sociala media som visade underbar skridskoåkning på sjöisen. Turen upp till sjön skulle även vara en enkel och kort, så att vandrarna inte tog med sig varma extrakläder, eftersom de tyckte att skridskorna var tunga nog att bära.
Problemet vara bara att "enkel och kort" är ett rätt tänjbart begrepp och att isen på sjön låg begravd under ett tre meters snötäcke så där långt inne i vintern.
...

 

[nilssa]

Mitt enkla svar är att Lapplandsfjällen kan vara riktigt krävande, även sommartid.
Sällskap eller inte så bör man bygga upp erfarenhet innan man ger sig på Sarek -eller för den delen andra projekt där man inte har möjlighet att söka skydd eller få hjälp.
Det är väl ungefär vad som redan sagts mycket mer målande ovan…

 

[vadior]

Jag vet inte om det är mina inlägg du syftar på? Jag har försökt vara väldigt tydlig med att det GÅR att gå ensam i Sarek utan supermycket erfarenhet, men att det kanske finns andra vandringar som är mer givande i så fall.
Ja, kan man bara "tälta och ta hand om sig sjålv i sämre och kallare väder" så fixar man det. Problemet är bara att en nybörjare (förlåt TS, jag har ingen aning om din bakgrund och erfarenheter) knappast har tältat i regn tre dagar i rad. Särskilt inte med utrustning som är rimlig att bära med sig på en solovandring.

Det är klart att det (oftast) går ändå, men ärligt talat är det inte så himla kul. Jag tror helt enkelt att TS får ut mer av att känna på ensamvandring i fjällen någonstans där det lättare att bryta och SEN kommer till Sarek med några fler mil under kängorna.
"Inte livsfarligt" är inte samma sak som "kul".

Inte exakt eller enbart ditt inlägg utan läst flertal gånger om att gå i sällskap ath det ska vara säkrare. Sällskap är till för att ” peka ut var liket ligger”. Man går med egna ben och efter egen förmåga. Sällskapet kan bli farligt i vissa sammanhang, man tappar skarpan och kan även gå med på saker eller vägval man inte orkar med. Ensam kan man lyssna enbart till egna behov.
Sedan finns många som påstår att Sarek är något speciellt i vandringssammanhang, ”top of the line” Jag kan påstå att det finns värre områden att gå i till svårighetsgraden sett.

 

[Totteman]

Det unika med Sareks nationalpark är att man är utlämnad till sig själv, och fattar besluten helt själv. Med det sagt behöver man ha ett ganska gott omdöme, där exempelvis avstånds- och tidsuppfattning kan vara avgörande för hur jobbig en fortsättning på dagen kan komma att bli, speciellt om det börjar skymma. Stanna i tid, Slå upp tält i tid. Finns mycket att säga om omdöme.

Jag vandrar själv ibland och jag har en Garmin InReach för säkerhets skull.

Om man stannar till och tänker på risk/konsekvens innan man gör någonting som kan bli farligt så kan risker i bästa fall minimeras.

Jag ska tillbaka till Sarek i höst hoppas jag, och ska se nya platser. Det blir en solovandring.

Hur som helst...hoppas TS får en fin vandring, oavsett var den blir.

 

[pooll]

Jag var i sarek under min andra fjällvandring och tyckte inte det var besvärligare att vandra där än nån annastans förutom fler vad. Men jag tror största faran ligger i en själv. Går man runt och oroar sig för att det är farligt så blir det oftare farligt också. Har man ett positivt psyke där ute och är van att vandra själv och är trygg i det, och kan hantera sin utrustning så är mycket vunnet. Plus att man kollar väderrapporterna innan man åker upp så man har sannolikheten för finväder på sin sida.

Bara nån km efter starten i Sourva mötte jag ett ungt par som gett upp direkt i stigningen upp till kalfjället. De pallade inte med myggen och den snåriga och blöta skogen upp. När jag själv kom till det området, så förstod jag vad det var de menade, men vad fan! - jag såg det mer som ett test, att nån däruppe som ville se vad jag går för. Tänkte ungefär "ja det är jävligt just här, men om 1 h är jag förbi och uppe på kalfjället, så det är bara att knata på". Jobbigt nu, belöningen sen.

 

[Totteman]

Bara nån km efter starten i Sourva mötte jag ett ungt par som gett upp direkt i stigningen upp till kalfjället. De pallade inte med myggen och den snåriga och blöta skogen upp. När jag själv kom till det området, så förstod jag vad det var de menade, men vad fan! - jag såg det mer som ett test, att nån däruppe som ville se vad jag går för. Tänkte ungefär "ja det är jävligt just här, men om 1 h är jag förbi och uppe på kalfjället, så det är bara att knata på". Jobbigt nu, belöningen sen.

Därför vandrar jag gärna i september. Myggfritt, vilket ibland betyder att pölarna fryser på natten. Men...jag slipper de surrande och irriterande myggorna.

 

[Still Alive]

Jag var i sarek under min andra fjällvandring och tyckte inte det var besvärligare att vandra där än nån annastans förutom fler vad. Men jag tror största faran ligger i en själv. Går man runt och oroar sig för att det är farligt så blir det oftare farligt också. Har man ett positivt psyke där ute och är van att vandra själv och är trygg i det, och kan hantera sin utrustning så är mycket vunnet. Plus att man kollar väderrapporterna innan man åker upp så man har sannolikheten för finväder på sin sida.

Bara nån km efter starten i Sourva mötte jag ett ungt par som gett upp direkt i stigningen upp till kalfjället. De pallade inte med myggen och den snåriga och blöta skogen upp. När jag själv kom till det området, så förstod jag vad det var de menade, men vad fan! - jag såg det mer som ett test, att nån däruppe som ville se vad jag går för. Tänkte ungefär "ja det är jävligt just här, men om 1 h är jag förbi och uppe på kalfjället, så det är bara att knata på". Jobbigt nu, belöningen sen.

Att bara oroa sig för faror och inte agera på något sätt minskar inte eventuella risker, men jag tror inte heller att blunda för faror gör det hela ofarligt. Jag tycker att man skall hoppas på det bästa, men förbeda sig på det värsta. Jag tänker på vandraren Storm de Beul som tältade på kalfjället i storm i ett Six Moons Design Lunar Solo. Inte vet jag vad som rörde sig i hans huvud, kanske oroade han sig inte för att det var farligt. Med tanke på hans agerande kan man i fall misstänka att han inte oroade sig. Sen gick det åt helvete.

 

[GustavOh]

Inte exakt eller enbart ditt inlägg utan läst flertal gånger om att gå i sällskap ath det ska vara säkrare. Sällskap är till för att ” peka ut var liket ligger”. Man går med egna ben och efter egen förmåga. Sällskapet kan bli farligt i vissa sammanhang, man tappar skarpan och kan även gå med på saker eller vägval man inte orkar med. Ensam kan man lyssna enbart till egna behov.
Sedan finns många som påstår att Sarek är något speciellt i vandringssammanhang, ”top of the line” Jag kan påstå att det finns värre områden att gå i till svårighetsgraden sett.

Visst har du en poäng där. Fel sällskap kan vara värre än inget sällskap. Det viktiga är att känna sin egen förmåga.
Det stämmer också att Sarek är långt ifrån "värst" och att det definitvt går att göra en vettig prova-på-tur där. Det enda jag tjatar om är att om syftet är att prova på att gå själv, att lära sig känna sina egna reaktioner och få rutin på packning, utrustning, navigering och allt annat som hänger ihop med vandring i fjällmiljö utanför de mer iordningställda lederna, så finns det bättre områden än just Sarek. Inte för att det inte GÅR, men för att det är onödigt krångligt. (Jämfört med att exempelvis kliva av tåget i Abisko, ta liften upp på nuolja, gå två kilometer och vara själv.)

 

[Celeste_26]

1. Förbered dig grundligt genom att A) läsa på ordentligt om området och B) var noga med utrustning och mat.
2. Se till att ha gott om tid. För min kommande ensamtur har jag 11 dagar på mig för en planerad rutt som tar åtta vandringsdagar.
3. Lyssna inte för mycket på nejsägare. Om jag gjort det hade jag aldrig vågat mig till Sarek.