paddla i skärgården och tälta på klippa?

hur bär man sig åt om man ej har ett själstagande kupoltält och vill vara säker på att tunneltältet inte drar sin väg i blåst :) när man tältar på karjt klippunderlag.

Har någon tips på detta?
 
Det finns flera sätt att fästa tältpinnar på klippor, ett sätt är att använda kilar som använder vid klättring. Det finns ju alltid några sprickor att fästa kilar i, men man måste ha extra lina för att kunna förlänga tältlinorna.
 
Lagom stora stenar är i mitt tycke det enklaste och bästa sättet att förankra tunneltält och kupoltält på klippor. Det är inte så ofta som det går att praktiskt använda kilar eller träd tycker jag.

På vissa tältplatser hittar man ibland små stenhögar av kvarlämnade förankringsstenar, annars brukar det om inte annat finnas lämpliga stenar i eller strax under vattenlinjen.
 
Stenar (och rensning av stenar...)

Stenar är som redan påpekats kanske det enklaste sättet. I vissa fall (om utrymme och släpavståndet tillåter) kan ju även kajaken användas som förankring av tältet via stormlinorna.

En fundering ang. stenar som används för tältets förankring. När tältplatsen lämnas blir stenarna ofta kvar på själva tältplatsen. Detta kan vara en fördel för andra paddlare då man oftast från vattnet kan se en stenlämning och därmed få info om att det förmodligen är en prövad tältplats. Dessutom slipper man släpa stenar själv. Men, samtidigt, kan det vara trevligt att hitta en plats som ser orörd ut när man hittar den. Alltså där platsen är återställd efter att ha använts som övernattningsställe. Funderingar kring detta?

/Nicklas
 
Re: Stenar (och rensning av stenar...)

Lissen; sa:
Detta kan vara en fördel för andra paddlare då man oftast från vattnet kan se en stenlämning och därmed få info om att det förmodligen är en prövad tältplats. Dessutom slipper man släpa stenar själv.
Funderingar kring detta?

/Nicklas

Har läst någonstans att man bör återställa stenar som använts som förankringspunkter för tältning efter användande. Tanken är att punktbelastningen på ett område ej skall bli för stor och därför skall tältplatser ej skyltas ut. T.ex. kan platserna för våra restprodukter bli överbelastade. Det är inte så roligt att hitta dåligt nergrävt toalettpapper nära tältplatsen, vilket är ganska vanligt. Sprids det ut över ett större område blir inte effekterna lika stora.

För övrigt håller jag med dig om att det är bekvämt ifall allt är iordningställt, men tanken med uteliv är väl att det skall vara lite ansträngande?
 

Aktuellt

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

”I nivå med luften vid flerfiliga motorvägar”

Ny forskning visar att klätterskornas skosulor släpper ut riskfyllda kemikalier i luften när de nöts. Nu växer trycket på branschen att agera.

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.
Remmar

flunkan; sa:
hur bär man sig åt om man ej har ett själstagande kupoltält och vill vara säker på att tunneltältet inte drar sin väg i blåst :) när man tältar på karjt klippunderlag.

Har någon tips på detta?

Jag har visserligen ett kupoltält som står utan markspik, men även det måste ju vid stark vind förankras. Jag har därför en hög remmar i tältpåsen, ni vet sådana där vävremmar 40-50 cm långa, kan köpas på närmaste bensinmack. Dessa remmar är bättre än tältlinorna på att greppa runt stenar. Tältlinorna och tältets marköglor fästs sedan i remmarna.

Därtill har jag ett par RURP:ar, alltså små bergsklättrarkilar, i påsen. Sätts förstås där man förväntar sig att den starkaste vinden ska komma från.

Hårdtest i den åskstorm som drabbade västra Orust för två år sedan (kolla in grabbarna Åhlberg som forspaddlar hemma i trädgården, halvvägs ner på http://www.orust.se/oversvamningen/ ). Natten tillbringade Ulle och jag på en absolut kal klippa i ytterskärgården, i kopiösa mängder regn (120-140 mm) samt stenhårda vindbyar. Allt höll, även om jag stundtals fick ligga i lovart inne i tältet för att hålla ner det mot marken.

Stenar och remmar, alltså.

hälsningar
Jens
 
Hur pass bra funkar det med stenar egentligen? Kan man förankra tex. ett Keron på en plan klipphäll och räkna med att det tål 10+ m/s, som ändå inte är så stark blåst? Måste man ha ett självstagande för att vara säker på att det inte faller ihop? ...är i tältköpar tankar....

För övrigt så måste man väl ändå återställa sin gamla tältplats när man lämnar den! Jag vill i alla fall hitta MINA stenar, till MIN tältplats, på MIN ö... :)
 
matper; sa:
För övrigt så måste man väl ändå återställa sin gamla tältplats när man lämnar den! Jag vill i alla fall hitta MINA stenar, till MIN tältplats, på MIN ö... :)

Jag håller med dig. Det känns bättre att komma till en plats som ser ut som sin egen. Det är också den känslan jag helst vill ge till andra också. Men det finns platser som man kommer till där "tältstenar" ligger kvar och där stora stenlabyrinter m.m. är utlagda på klippor runtomkring...

/Nicklas
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips