Trevligt
Vad skojigt att du kommer med ett nyanserat inlägg med ett trevligt språkbruk
Vad skojigt att du kommer med ett nyanserat inlägg med ett trevligt språkbruk
Packning. Viktmani.
- Trådstartare Mattias70
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Även den här listan med budget-alternativ till lättpackning kan vara intressant för de som är sugna på att börja med lättvikts-vandring (credit: r/ultralight på Reddit)
https://lighterpack.com/r/214agl
Själv moddade jag lite med egna alternativ, och plockade för skojs skull ihop ett 3-säsongsset med tält, myggnät, polycro-groundsheet, dunsovsäck (400g fyllnadsvikt), liggunderlag, ryggsäck, gryta, brännare, vattenrening och vandringsstavar med totalpris på lite drygt 2800 SEK, och en totalvikt på ~3300g.
Jag är nöjd med min egen packlista som den är, men ville bara kolla vilken vikt och pris man hamnade på om man skulle tipsa någon att börja vandra billigt.
avslutad210712
Gäst
Jag har per definition en "tung" packning även om den idag är betydligt lättare än när jag började (om) med fjällvandring för 14-15 år sen.
Jag skulle kunna banta tältvikten och även ryggsäcksvikten (alltså själva säcken) men det skulle också lätta mitt bankkonto och det är jag inte beredd att göra. Klädmässigt är det svårt att ha med sig mindre. Matmässigt är det lika svårt.
Precis som nämdes ovan så har vi olika intressen.
Jag kan såklart lämna hemma min tunga kamerautrustning. Har en annan kamera som betydligt lättare och nästan lika bra som åker med utomlands men inte upp till fjället. Den kan jag också lämna hemma och fota med mobilen som är med. Då blir min utrustning såklart lättare.
Jag KAN men jag VILL inte.
Att jag sen har en sambo som är stengalen och bär med sig stenar hem gör inte saken lättare.
Jag blir alltid lika konfunderad över omsorgen om vad andra bär med sig. Och varför inriktningen på effektiv packning ideligen stämplas som manisk, hetsig eller hysterisk. Jag har t ex fått veta att det är hysteriskt att inte ta med handduk, ett naturligt val (om ens det) när man upptäcker att handduken förra gången blev kvar i packningen (vi talar ju om utomhusaktiviteter). “Gramjakt” är ju också en gångbar glosa, som om petandet med enstaka gram skulle kunna förklara de faktiska skillnaderna.
Min senaste fjälltur var 2014, jag tror det var 17:e sommaren i Norge. Turen tog 8 dagar och jag bar vid starten 13 kg - jag kunde ha klarat mig med mindre, t ex lämnat en påbörjad gasburk hemma. Hemkommen läste jag en artikel om “lättpackning” i Turist, och liksom tidigare betonade man hur mycket lättare allt blir om man övernattar i STF:s stugor. Man hade lyckats leta upp en vandrare som bar 26 kg för en veckotur, och kontrasterade detta, med pedagogisk grafik, mot den bekväma stugpackningen (turisten ifråga bar nog en del av hustruns packning, om det sas ingenting). Folk gör som de vill, men jag fann det ytterst oseriöst att framställa 26-kgs-packningen (ingen hysteri här?) som en typisk uppoffring för den större friheten.
Turist ges förvisso ut av STF, men behöver inte användas som reklambroschyr för det. Undras hur många som av slika artiklar avskräcks från tältturer i fjällen? Jag avskräcktes i många år av allt tal om 30-kgs-packningar; när jag en gång känt på en sådan tänkte jag, att det går väl att bära nån vecka, men hur är det med säkerheten på utsatta passager?
Nu domineras mitt vandrande sen nästan 30 år (jag började sent) av kontinentala turer. Av drygt 800 dagar har jag gått c:a 450 i Alperna och 150 i Pyreneerna. Jag har gått c:a 4 veckor de senaste somrarna, rekordet är 2010 och 2011 då jag gick 6. Med tanke på de långa resorna är det givet att jag eftersträvar viss längd, en form och ett tema. En vandring blir alltså en resa. Förra årets försommartur i Sydalperna varade, rätt typiskt, 19 dagar (2005 gick jag 31 dagar i Pyreneerna, men då var jag bara 60 år). Då handlar det om stigningar och nedstigningar på kanske 1000 meter, och etapplängder på 7-10 timmar (jag har blivit en smula långsam, speciellt utför) och 9 timmars sömn. Det blir en del påfrestningar. Av alla motiv att hålla packningsvikten nere är därför hälsan viktigast. Jag har problem med vänster knä (hopparknä), jag har en förbening i vänster hälsenefäste (löpskada), höger har opererats, och jag har därtill två buktande diskar i ländryggen. 2015 hade jag såna problem att jag några veckor kunde varken gå eller stå utan smärta.
Ett komiskt inslag i sådana här diskussioner (men inte denna gång) är alla beskäftiga råd om träning, t ex marklyft (JÄTTEBRA mot diskbråck) eller att gå träningsrundor hemma med extra tung packning för att på så vis “orka” bära tyngre på turerna (vilket GIVETVIS minskar slitaget på leder och senfästen). M a o för rätt många av oss handlar det inte om att “orka”; jag är nog hyfsat fit för en 72-åring.
Sen är det som nämnts säkerheten och smidigheten att hantera packningen på tåg och bussar (min högra arm är dålig efter en fallolycka). Något större behov av att ta med min vardag (dit f ö inte alkohol hör) har jag inte. Jag behöver inte förströ mig med böcker, med all natur omkring mig. Riktigt vad man ska med såg och yxa till vet jag inte - finns det tillåtna användningar? Kniv kanske behövs om man fiskar, vilket jag inte gör och vilket kanske inte ens är möjligt (i spanska Pyreneerna ser man ofta skyltar om “captura y suelta” eller, på katalanska, “sens mort”). Dessutom uppskattar jag enkelheten och överskådligheten i en lättare packning. Svårare att glömma något.
Nu tältar jag inte fritt varje natt (på den sydalpina turen blev det 10 fria nätter, 4 på camping och 4 under tak) och jag bär inte med mat för hela turen; det blir kanske 7 hela dagsportioner plus en del som kan vara svårt att få tag i, t ex fett mjölkpulver. Så jag provianterar. Passerar jag en stuga kanske jag tar ett lite mål mitt på dagen, vid camping kan det bli middag i byn och inköp av färskvaror till frukosten. Sådana möjligheter finns knappast i fjällen. Min längsta sydnorska tur varade 13 dagar och då provianterade (och campade) jag i Bjorli, i övergången mellan Dovrefjell och Reinheimen. 1998 gick jag 14 dagar i Nordnorge och Sverige, och fördelningen bas/mat var lärorikt pessimal - 20 kg kunde verkligen ha använts bättre. På de kortare turerna vill jag vara självförsörjande.
Den som är intresserad av mina praktiska lösningar, inte precis UL, kan konsultera http://www.huthyfs.com/minpack.html
Min senaste fjälltur var 2014, jag tror det var 17:e sommaren i Norge. Turen tog 8 dagar och jag bar vid starten 13 kg - jag kunde ha klarat mig med mindre, t ex lämnat en påbörjad gasburk hemma. Hemkommen läste jag en artikel om “lättpackning” i Turist, och liksom tidigare betonade man hur mycket lättare allt blir om man övernattar i STF:s stugor. Man hade lyckats leta upp en vandrare som bar 26 kg för en veckotur, och kontrasterade detta, med pedagogisk grafik, mot den bekväma stugpackningen (turisten ifråga bar nog en del av hustruns packning, om det sas ingenting). Folk gör som de vill, men jag fann det ytterst oseriöst att framställa 26-kgs-packningen (ingen hysteri här?) som en typisk uppoffring för den större friheten.
Turist ges förvisso ut av STF, men behöver inte användas som reklambroschyr för det. Undras hur många som av slika artiklar avskräcks från tältturer i fjällen? Jag avskräcktes i många år av allt tal om 30-kgs-packningar; när jag en gång känt på en sådan tänkte jag, att det går väl att bära nån vecka, men hur är det med säkerheten på utsatta passager?
Nu domineras mitt vandrande sen nästan 30 år (jag började sent) av kontinentala turer. Av drygt 800 dagar har jag gått c:a 450 i Alperna och 150 i Pyreneerna. Jag har gått c:a 4 veckor de senaste somrarna, rekordet är 2010 och 2011 då jag gick 6. Med tanke på de långa resorna är det givet att jag eftersträvar viss längd, en form och ett tema. En vandring blir alltså en resa. Förra årets försommartur i Sydalperna varade, rätt typiskt, 19 dagar (2005 gick jag 31 dagar i Pyreneerna, men då var jag bara 60 år). Då handlar det om stigningar och nedstigningar på kanske 1000 meter, och etapplängder på 7-10 timmar (jag har blivit en smula långsam, speciellt utför) och 9 timmars sömn. Det blir en del påfrestningar. Av alla motiv att hålla packningsvikten nere är därför hälsan viktigast. Jag har problem med vänster knä (hopparknä), jag har en förbening i vänster hälsenefäste (löpskada), höger har opererats, och jag har därtill två buktande diskar i ländryggen. 2015 hade jag såna problem att jag några veckor kunde varken gå eller stå utan smärta.
Ett komiskt inslag i sådana här diskussioner (men inte denna gång) är alla beskäftiga råd om träning, t ex marklyft (JÄTTEBRA mot diskbråck) eller att gå träningsrundor hemma med extra tung packning för att på så vis “orka” bära tyngre på turerna (vilket GIVETVIS minskar slitaget på leder och senfästen). M a o för rätt många av oss handlar det inte om att “orka”; jag är nog hyfsat fit för en 72-åring.
Sen är det som nämnts säkerheten och smidigheten att hantera packningen på tåg och bussar (min högra arm är dålig efter en fallolycka). Något större behov av att ta med min vardag (dit f ö inte alkohol hör) har jag inte. Jag behöver inte förströ mig med böcker, med all natur omkring mig. Riktigt vad man ska med såg och yxa till vet jag inte - finns det tillåtna användningar? Kniv kanske behövs om man fiskar, vilket jag inte gör och vilket kanske inte ens är möjligt (i spanska Pyreneerna ser man ofta skyltar om “captura y suelta” eller, på katalanska, “sens mort”). Dessutom uppskattar jag enkelheten och överskådligheten i en lättare packning. Svårare att glömma något.
Nu tältar jag inte fritt varje natt (på den sydalpina turen blev det 10 fria nätter, 4 på camping och 4 under tak) och jag bär inte med mat för hela turen; det blir kanske 7 hela dagsportioner plus en del som kan vara svårt att få tag i, t ex fett mjölkpulver. Så jag provianterar. Passerar jag en stuga kanske jag tar ett lite mål mitt på dagen, vid camping kan det bli middag i byn och inköp av färskvaror till frukosten. Sådana möjligheter finns knappast i fjällen. Min längsta sydnorska tur varade 13 dagar och då provianterade (och campade) jag i Bjorli, i övergången mellan Dovrefjell och Reinheimen. 1998 gick jag 14 dagar i Nordnorge och Sverige, och fördelningen bas/mat var lärorikt pessimal - 20 kg kunde verkligen ha använts bättre. På de kortare turerna vill jag vara självförsörjande.
Den som är intresserad av mina praktiska lösningar, inte precis UL, kan konsultera http://www.huthyfs.com/minpack.html
Anledningen att jag har såg, yxa och kniv med mig är att jag är intresserad av "bushcraft". Och ja, det finns tillåtna användningar av dessa verktyg. Paracord och ett mindre bryne är med av samma anledning. Svårare än så var det inte med den saken. Vad gäller böcker så tycker jag mycket om att sitta i kvällsolen vid elden och läsa en god bok. Därför slinker en eller två sådana ner i säcken. En skvätt alkohol är inte fel det heller. Det finns en del andra saker jag har med mig. Både karta, kompass och GPS. Både tändare och tändstål. Jag gillar utmaningen att kunna göra eld med mitt tändstål i olika miljöer och väder. Fiske (där det är tillåtet) är för mig ett måste under mina hiker. En del skillnader i hur vi tänker. Det är mycket intressant att se hur olika vi vill att vår upplevelse i naturen ska te sig.
Och bara för det så tycker du att du lika gärna kan ha en 4-kilos ryggsäck, ett tält som väger 6 kg osv?
Eller vad menar du?
Som vi är flera som har tjatat om i den här tråden så handlar inte lättpackning om den absoluta vikten på packningen. En lättpackning kan väga 25-30 kg om den t.ex. innehåller 15 kg fotoutrustning.
Lättpackning handlar om att minimera den "onödiga" vikten. Saker som man använder och det inte finns så mycket lättare alternativ av blir såklart inte "onödiga".
Det som jag tror vi lättpackare gör är att vi inte fokuserar så mycket på utrustningen. Vi fokuserar på funktionen: Det här vill jag kunna göra, hur kan jag göra det till minsta möjliga vikt?
Jag vill kunna sova skyddat från väder och vind. Tält, bivybag, tarp spelar ingen roll så länge det fyller funktionen så väljer jag det lättaste alternativet.
Jag vill kunna laga min mat. Öppen eld, gasol, sprit, tabletter, bensin... titan, aluminium, koppar, gjutjärn... Så länge det fungerar för min matlagning väljer jag det lättaste alternativet.
Jag vill kunna få med mig min utrustning. Ryggsäck, skottkärra, axelväska, pulka... så länge jag får med min min utrustning väljer jag lättaste alternativet.
Tittar jag på din beskrivning så verkar du i förväg ha bestämt dig för att du inte kan genomföra dina aktiviteter utan att ha såg, yxa och kniv med dig? Du har aldrig funderat på om du skulle kunna göra samma aktiviteter med lättare utrustning?
Avikande beteende
Får jag stöka till det?
Min lättviktspackning har jag tagit fram under många år och är glad och nöjd ty det har fungerat mycket tillfredställande.
Ryggsäck är en Bergans Powerframe
Tält är Hilleberg Tarra med footprint
Kök är modifierad gammal 70 tals Trangia med Primus omnifuel som jag mest kör alkylatbensin med. Händer att jag eldar innuti köket med små grenar ibland för att spara bensin. Kan ha med liten gasbrännare som reserv och komplement. Köksutrustningen är välbeprövad under decennier med osthyvel, visp mm. En del är avkapad inte för vikten utan för att passa in.
Cellgummiunderlag samt uppblåsbart. Året runt.
Sovsäck som klarar kyla. Olika beroende på årstid.
Bra med mat o viss dryck.
Smått o gott - bra o ha - reparationsutrustning.
Rejäla skodon året runt
Kläder med ombyten som klarar kyla och långvarigt regn. Mycket ylle o fleece.
Beroende på typ av tur medföljer även gevär, fiskeutrustning, kikare och schackspel. Turerna bestämmer hur jag modifierar utrustningen. Är jag ensam eller följer någon med. Är det i skog eller fjällnära skog eller kalfjäll. Hur länge ska jag vara ute. Kan jag proviantera skaffning efter vägen.
Det här är ena "växeln" jag kan även växla ner ryggsäck med flera kilo, tält med flera kilo och övrigt med flera kilo. Allt beroende på omständigheter och sinne.
Har jag något att säga till mitt försvar? Nej!
Förlåt mig ty jag -veta- vad jag göra....
Får jag stöka till det?
Min lättviktspackning har jag tagit fram under många år och är glad och nöjd ty det har fungerat mycket tillfredställande.
Ryggsäck är en Bergans Powerframe
Tält är Hilleberg Tarra med footprint
Kök är modifierad gammal 70 tals Trangia med Primus omnifuel som jag mest kör alkylatbensin med. Händer att jag eldar innuti köket med små grenar ibland för att spara bensin. Kan ha med liten gasbrännare som reserv och komplement. Köksutrustningen är välbeprövad under decennier med osthyvel, visp mm. En del är avkapad inte för vikten utan för att passa in.
Cellgummiunderlag samt uppblåsbart. Året runt.
Sovsäck som klarar kyla. Olika beroende på årstid.
Bra med mat o viss dryck.
Smått o gott - bra o ha - reparationsutrustning.
Rejäla skodon året runt
Kläder med ombyten som klarar kyla och långvarigt regn. Mycket ylle o fleece.
Beroende på typ av tur medföljer även gevär, fiskeutrustning, kikare och schackspel. Turerna bestämmer hur jag modifierar utrustningen. Är jag ensam eller följer någon med. Är det i skog eller fjällnära skog eller kalfjäll. Hur länge ska jag vara ute. Kan jag proviantera skaffning efter vägen.
Det här är ena "växeln" jag kan även växla ner ryggsäck med flera kilo, tält med flera kilo och övrigt med flera kilo. Allt beroende på omständigheter och sinne.
Har jag något att säga till mitt försvar? Nej!
Förlåt mig ty jag -veta- vad jag göra....
Det låter ungefär som den köksutrustning jag hade innan jag bestämde mig för att försöka få min packning lättare.
Den åker numera nästan aldrig med i sin helhet. Jag vet ju vad jag har för mat med mig, varför då ta med köksutrustning som jag inte kommer att använda?
Om jag t.ex. kan ta med färdigskivad ost så slipper jag behovet av osthyvel. Om jag inte har nåt som behöver vispas kan jag lämna vispen hemma. Visst, de väger inte mycket, men det blir extra prylar att hålla reda på (och riskera att tappa bort).
För mig framstår lättpackare minst lika fientliga som tungpackare då man hela tiden ska hävda att alla andra gjort felaktiga/onödiga val som tagit något som är tyngre eller något man tycker är onödigt. Låt var och en packa vad/hur de vill oavsett vilken "tro" de tillhör. Självklart kan man komma med tips på lättare/bra att ha-prylar men sluta pissa revir hela tiden!
Ligger väl i alla vandrares intresse att inte bära med sig onödig vikt. Undantaget då möjligen vissa killgäng som knatar mellan Abisko och Nikka där onödig vikt verkar vara halva poängen.
Har aldrig uppfattat att lättviktspackare kommer in och förstör tungviktstrådar. Däremot är ju så lättviktare noga med att redovisa vikter och ifrågasätta nyttan när det gäller olika utrustningstips och det verkar ju provocera många.
Är ju dock ganska vanligt i trådar som handlar om lättpackning att killen som lekande lätt bär 25- 30 kilo upp på Kebnekaise kommer in för att påpeka just detta.
Alltid lika oklart vad fan det tillför ämnen förutom att framhäva inläggsskaparens övernaturliga styrka och förklena oss veklingar som aldrig skulle komma på tanken att ta med hela bohaget upp på en bergstopp.
Ni kan ju gå ner i vikt själv istället argumentet kommer ju också alltid upp i lättpackningstrådar. Helt obegripligt vad det har med någonting att göra.
Har man hängt med i debatten här på forum ett tag så börjar man känna igen stereotyperna som alltid dyker upp. Antar att jag själv utgör en sådan men saknar självinsikt för att identifiera vilken.
Måste bara tillägga att jag har ingenting emot tungpackare och har massor med konkreta tips på hur man kan göra sin packning tyngre om jag bara hittar tråden där det diskuteras.
Har aldrig uppfattat att lättviktspackare kommer in och förstör tungviktstrådar. Däremot är ju så lättviktare noga med att redovisa vikter och ifrågasätta nyttan när det gäller olika utrustningstips och det verkar ju provocera många.
Är ju dock ganska vanligt i trådar som handlar om lättpackning att killen som lekande lätt bär 25- 30 kilo upp på Kebnekaise kommer in för att påpeka just detta.
Alltid lika oklart vad fan det tillför ämnen förutom att framhäva inläggsskaparens övernaturliga styrka och förklena oss veklingar som aldrig skulle komma på tanken att ta med hela bohaget upp på en bergstopp.
Ni kan ju gå ner i vikt själv istället argumentet kommer ju också alltid upp i lättpackningstrådar. Helt obegripligt vad det har med någonting att göra.
Har man hängt med i debatten här på forum ett tag så börjar man känna igen stereotyperna som alltid dyker upp. Antar att jag själv utgör en sådan men saknar självinsikt för att identifiera vilken.
Måste bara tillägga att jag har ingenting emot tungpackare och har massor med konkreta tips på hur man kan göra sin packning tyngre om jag bara hittar tråden där det diskuteras.
