Ostadigt nedför på turskidor!?

Varför är det så oerhört ostadigt i ospårad nedförsbacke på turskidor?

Beror det främst på ...
- Bindningssystemet?
- Skidornas bredd?
- Pjäxornas stabilitet?

Jag kör med ett par vallningsbara Madsus turskidor - med stålkant och rottefellabidning - och ett par Alpina BC1550-pjäxor. Trots relativt god skidvana tenderar jag att stå på näsan i (ospårad) nedförsbacke, gissningsvis främst då framdelen av skidan stöter emot ojämnheter i snön.

Blir det kanske en stadigare färd med ett annat bindningssystem, med bredare skidor eller med en mer stabil pjäxa, t ex Lundhags x-tour?

Några tips?
 
Senast ändrad:
Pjärna är ju mjuka och sköna men just mjuka - inte särskilt stabila. Jag kör löshälsskridskor med dem men önskar ibland att de vore både vridstyvare och mer vattentäta.

Ang balans på löshälsskidor så är det väl lite skidteknik också, bredare mellan fötterna och böjda knän så du får ner tyngdpunkten.
På mina turskidor (crown 99 vallningsfria) har jag styva läderpjäxor alpina läder-telispjäxor) men gör ändå inga direkt alpin- eller telemarkssvängar om det inte är bra bärande skare. Annars åker jag på skrå utför om det är för brant för att åka rakt ner. Lite bakvikt om du faller framåt (givet att det inte går okomfortabelt fort då) och böjda knän för att absoerbera markens ojämnheter tror jag mer på än nya pjäxor och bindningar.

God tur!

/Patrik, ett tag sedan tur
 

Lästips

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

Prisade prylar: här är vinnarna av Scandinavian Outdoor Award

Bland de vinnande produkterna finns bland annat en slittålig lättviktsryggsäck och en designklassiker i rostfritt stål.

Tänk säkert i Sarek – fjällräddarens bästa råd

Sareks vackra natur lockar många. Men här är civilisationen långt borta. Utsidan har frågat fjällräddaren Mikael Oja om råd för en säker Sarektur.
Det tango skriver stämmer väl med mina funderingar.

Största problemet är bindningsystemet, ffa just att det inte finns möjlighet att få fast hälen. Om man är sugen på att DIYa nåt kanske man kan fräsa ur ett T-format hål i hälen på pjäxan, och montera nåt på skidan som kan fällas/skjutas in i hålet och därmed låsa hälen.

Tyvärr tror jag att man, när man väl fixat fast hälen, kommer upptäcka att anklarna är för klena och pjäxorna för mjuka för att man ska kunna ha bra kontroll över så långa skidor som det handlar om.

Och när man då fixar stabilare pjäxor och kortare skidor är man ju framme i en randonné-lösning....
 
Vad jag förstår är det spannskidor du står på?
Jag upplevde att det går bättre om man har lite bakvikt på skidorna men det har en tendens att gå väldigt fort. Efter att ha skadat knät och av den anledningen att jag alltid skidade ensam började jag av säkerhetsskäl förfina min plogningsteknik. Det gick bra men tog varje gång några dagar att komma tillbaka till. I vänstersväng har jag ytterskidan något framför innerskidan. Hur jag lägger trycket minns jag inte. Sist jag skulle försöka vurpade jag bara. Det är det pulkan är bra till. Den ger ett bra stöd i nerförsbackarna. Fast man är ändå livrädd. Som att bli överkörd av en stridsvagn när den kommer.
 
Vanesak

skulle jag säga. Din utrustning är rätt ändamålsenlig om skidlängden passar. Vid riktigt besvärligt före eller terräng får man sladda ned eller skråa och göra lappkast.

Att åka med en ivrig hund framför sig som drar i linan gör det inte lättare. Bättre att lära hunden vara bakom när det behövs.

Thure
 
Nedförsbackar med hård skarsnö (=klisterföre) i kombination med mindre partier vindblåst nysnö är bland det mest utmanande jag upplevt. Ena stunden går det som tåget, dvs nästan omöjligt att bromsa för att nästa sekund bli tvärstopp (skidorna står stilla medan resten av ekipaget fortsätter framåt:cool:)!
 
Ja eller när man för sent upptäcker vindgropen runt en gran och hamnar i gropen med huvudet ner och skidorna en dryg meter längre upp. *UFF* Fast den svåraste losskrånglingen var nog när skidspetsarna var nedstuckna i en buske samtidigt som min överkropp vilade på en fjällbjörkstofs utan möjlighet att nå fast mark med armarna. :)

Nej, det var efter de äventyren och en dag då jag ensam nästan inte tog mig hem jag började ploga. Vi är inte byggda för att hålla för sådana krafter... Tar mig mest nerför i promenadtakt nu. Spannskidor är också väldigt fladdriga.
 
Är det skare utför, håll farten nere, så blir stoppen snällare, att rida på stavarna tär på rugorna men begränsar framfarten. FMs stålstavar har sina fördelar vid sidan om sin relativt höga vikt. Pulka hjälper till att hålla tyngdpunkten lågt.
go tur
 
Skorna

Helt klart är det skorna tycker jag! Jag kan göra skapliga kortsvängar på hårt underlag med 25-30 kg i ryggsäcken så länge jag får ha ett par T1:eek:r på fötterna,jag testade med ett par gamla Smala turskisdor med super telemark bindning (ingen kabel) och det funkar bra så länge spetsarna inte dyker i djupsnön!

Blir det djupsnö vill jag ha bredare skidor eller bristande skare vill jag gärna ha stabilare bindningar...

Har du bara höga pjäxor kan du hänga med fet bakvikt när det är klibbsnö!

Numera turar jag oftast med höga plastpjäxor och lätta skidor, toppturar med tunga skidor/pjäxor/bindnngar och rejsåker med skejtskidor (men då blir det spännande nedför när det är isigt och man kör med två draghundar;-)
 
Ja eller när man för sent upptäcker vindgropen runt en gran och hamnar i gropen med huvudet ner och skidorna en dryg meter längre upp. *UFF* Fast den svåraste losskrånglingen var nog när skidspetsarna var nedstuckna i en buske samtidigt som min överkropp vilade på en fjällbjörkstofs utan möjlighet att nå fast mark med armarna. :)

Heh, önskar att jag varit där... med en kamera :D.

Hur som, far jag med tegsnäsarna nerför ett fjäll så blir det på skrå, eller åtminstone med kosan styrd mot en snöhög som ser mjuk ut att landa i... :)
 
Lapkast, klivsväng och tvärkörning

Visst kan det vara lurigt att ta sig utför med tung packning och givetvis underlättar det att ha utrustning som är lite extra anpassad för ändamålet.

Om man går en extra "vertikal" tur, som exempelvis i Jotunheimen eller 3-passleden i Kebnekaise-fjällen, brukar jag själv byta ut mina bekväma gå-på-platten pjäxor mot ett par Scarpa T4:eek:r. Och så spänner man fast pjäxar lite extra i utförsbackarna.

Men om man "bara" har en turutrustning brukar det går bra ändå, fast det beror till väldigt stor del på hur stor skidvana man har. Har själv skidat runt med tung pulka och ett par 2.4 meter långa Tegsnäsare med supermjuka Lundhagskängor i Jotunheimen för ett par år sedan och det gick hur bra som helst.

För många känns det ju klart otäckt att det är så vingligt, vilket brukar leda till att man blir rädd och spänner sig, vilket givetvis inte gör det lättare. En annan instinktiv reaktion är att man lutar sig bakåt, vilket precis som luktafonen skriver lätt innebär att skidan "skenar" och faktiskt blir svårare att styra. I de flesta normala förhållanden ska man försöka ha tyngdpunkten mitt på skidan, undantaget är om man råkar ut för brytande skare.

Men det finns några gamla fina tekniker som brukar underlätta nedfärderna:

Den ena är det gamla hederliga "Lappkastet" (finns en jättesöt instruktionsvideo på http://www.youtube.com/watch?v=Fs1WJk34kVc) som i alla fall funkar fin-fint med ryggsäck. Är ofta lite svårare att göra med pulka då den har en större svängradie.

Är det lite mindre brant / man känner sig lite kaxigare brukar jag gör en "klivsväng", vilket är ungefär som det låter. Man kliver runt i svängen genom att liksom ta små steg, istället för att ligga kvar med tryck på skidan genom hela svängen. Funkar för det mesta bra och är ett alternativ som ofta känns något enklare än den klassiska plogsvängen i bökiga snöförhållanden.

Och sist men inte minst. Är det fast till hård snö och ganska brant brukar jag ofta sladda nedför backen, framför alt om jag har en full-lastad pulka efter mig. Det är precis lika enkelt som det låter, när det börjar luta på ställer man skidorna på tvären och vrider kroppen i pulkabältet. Sen håller man sig fast i skaklarna och sladdar nedför backen. Är det inte tokisigt brukar det inte vara några större problem att själv bestämma hur fort det ska gå. Detta kan kombineras med ett lappkast, man skråar fram till sin vändpunkt. Gör ett lappkast och sladdar rakt ner ett gäng meter så pulkan får lite tid på sig att räta ut sig och fortsätter sen skråa.

/ Stefan
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips