Jag tycker hennes krönika ( inte artikel...) var tankeväckande och bra. Hon sätter fingret på många saker som säkert kan upplevas som obehagliga för många.
Olycka på Mälaren
- Trådstartare Hiza
- Start datum
Undrar om inte många utan egen erfarenhet från klättring, fallskärmshoppning eller vad det vara månde som för dem verkar ytterligt riskfyllt ofta förväxlar glädjen i själva aktiviteten med någon slags death-wish. Att man vill ha lite tuggmotstånd i det man sysslar med innebär ju inte att man är ute efter att ta livet av sig, snarare tvärtom.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
tigertamjaren; sa:
Precis. Men samtidigt kittlar det lite extra när man vet att det kan ryka några tänder vid forspaddlingen, eller att det kan bli tal om iskalla bad vid skridskoåkningen etc etc...
Artikeln av Ulrika By finns på sidan 13 i dagens DN. Tror att det är Stockholmsdelen varför det är osäkert om den finns även i andra upplagor.
Att kalla den "rätt osmaklig" tycker jag är ett grovt förskönande. Något mer osmakligt och osakligt har jag nog inte läst tidigare ... även om jag bortser från den första affektionen.
Att den dessutom publiceras tre dagar efter att två yngre personer har dött i isen och medan en av deltagarna/ledaren för olycksgruppen fortfarande ligger i respirator gör det hela osmakligt över min toleransnivå.
Den bör givetvis bemötas på flera sätt. Mitt förtroende för Ulrika By var redan tidigare lågt, efter flera onödigt vinklade och provocerande artiklar, och har nu helt försvunnit. Mitt förtroende för DN som väljer att publicera en sådan artikel har även det försvunnit.
Lennart
Att kalla den "rätt osmaklig" tycker jag är ett grovt förskönande. Något mer osmakligt och osakligt har jag nog inte läst tidigare ... även om jag bortser från den första affektionen.
Att den dessutom publiceras tre dagar efter att två yngre personer har dött i isen och medan en av deltagarna/ledaren för olycksgruppen fortfarande ligger i respirator gör det hela osmakligt över min toleransnivå.
Den bör givetvis bemötas på flera sätt. Mitt förtroende för Ulrika By var redan tidigare lågt, efter flera onödigt vinklade och provocerande artiklar, och har nu helt försvunnit. Mitt förtroende för DN som väljer att publicera en sådan artikel har även det försvunnit.
Lennart
tiddelipom; sa:
Så om jag har uppfattat dig rätt så ska du här på utsidan kunna diskutera/framföra åsikter etc om olyckan, men en journalist på en tidning ska inte ha samma möjlighet?
thureb; sa:
Jag tror vi egentligen är överens i sakfrågan.
Det jag vänder mig mot är generaliseringar och att man påstår att något gäller "alltid" (eller "aldrig"). Man ska vara försiktig med sådant, för dessa generaliseringar är nästan alltid fel.
Jag tänker just nu tillbaka på ett tillfälle för rätt länge sen, då jag nyligen hade läst Åke Fellboms numera klassiska bok "Långfärdsskridsko", där han bl.a. skrev att betedde man sig på rätt sätt, var rätt klädd, osv, så kunde man klara sig upp till ca en halvtimme i en vak. Jag diskuterade det med en bekant som var aktiv i Svenska Livräddningssällskapet, och hon sa att det var helt fel - man klarade sig *aldrig* mer än 10 minuter i vaken --- påstod hon. Säkert med det vällovliga syftet att rädda liv. Och det finns säkert dom som omkommit redan efter 10 minuters vakvistelse, men det finns ju också dom som varit i vak längre än 10 min, och överlevt.
öringen; sa:
Oavsett om det sker på utsidan eller i en tidning är det respektlöst mot de förolyckade, deras anhöriga och övriga åkare på turen att börja spekulera i om dom söker upp faran etc. I synnerhet i en ton som får det att låta som "skyll er själva". I synnerhet när skribenten blandar ihop ett ödesdigert misstag med ansvarslöst beteende.
Dn har en "läsarombudsman" Kontaktas på ombudsman@dn.se
Jag kanske läste krönikan slarvigt, men som jag uppfattade det ägnar sig Ulrika By åt långfärdsskridskoåkning och skriver mest om sin egen kluvna upplevelse - jo, å ena sidan är det trevligt att fler åker, å andra sidan blir det mindre exklusivt ju fler som åker, och hur bibehåller man då exklusiviteten, om det nu är den som är viktig.
Hmm. Varför blir medlemmar i SSSK så arga när man börjar tala om attitydfrågor? Det undrar jag faktiskt.
Annars gjorde ju Krister Valtonen mfl en grundlig - och bra- analys av de frågorna i Askörapporten. Som i övrigt varmt rekommenderas.
Hmm. Varför blir medlemmar i SSSK så arga när man börjar tala om attitydfrågor? Det undrar jag faktiskt.
Annars gjorde ju Krister Valtonen mfl en grundlig - och bra- analys av de frågorna i Askörapporten. Som i övrigt varmt rekommenderas.
GustavOh; sa:
Jag tycker du ska ta och läsa hennes krönika en gång till. Om du kan peka ut den mening där hon skriver att precis den olycksdrabbade gruppen sökte upp faran, så låt oss andra få ta del av det är du snäll.
CEN; sa:
clindh
Forumvärd
Det jag noterade var att hon ju själv verkar "söka faran", eller så ignorerar hon den. Skriver hon inte att hon tar på sig pannlampan och åker på Edsviken ensam en sen kväll?öringen; sa:
Eller är det det hon menar; att det är risken som kittlar henne att göra just detta? Luddigt skriven krönika kan jag tycka; vad är slutsatsen - att man i en SSSK-grupp invaggas i en falskt säkerhet, eller att man i SSSK söker faran?
