Jag har sagt det förut - VÅTSOCKOR! Lättare och tar mindre plats än sandaler. Har använt sportsandaler tidigare men då fått in grus under fotsulorna vilket gör ont i mina tassar.
Hälsn BrittMarie
Hälsn BrittMarie
OK, en gång till. Vad på fötter vid vad?
- Trådstartare pal2
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Re: UL-variant
Jag tog en snabb titt på skorna du nämner. Som alternativ till kängor tror jag inte på för mig. Lite bättre stöd för foten vill jag allt ha. Däremot verkar de intressanta i alla fall, som nya vadarskor, framförallt varianten "tech revo". De du nämner väger tydligen 330 gram per sko som jag förstår det. Då borde revo vara lättare, kanske lättare än de jag har.
Ska titta mer på detta, tackar för tipset.
Mvh
Peter P.
NUI; sa:
Jag tog en snabb titt på skorna du nämner. Som alternativ till kängor tror jag inte på för mig. Lite bättre stöd för foten vill jag allt ha. Däremot verkar de intressanta i alla fall, som nya vadarskor, framförallt varianten "tech revo". De du nämner väger tydligen 330 gram per sko som jag förstår det. Då borde revo vara lättare, kanske lättare än de jag har.
Ska titta mer på detta, tackar för tipset.
Mvh
Peter P.
Tänk på säkerheten ni som drar åt regnbyxorna med spännband. Om man faller vid lite djupare vad och byxorna av olycklig anledning vattenfylls kan det bli vanskligt. Jag vet åtminstone vid forsränning är det strikt förbjudet med dylik tätning som ibland ovetande turister befattar sig med. Drunkningsrisken är överhängande.
En variant för att få en mer behaglig tillvaro i lägret, om man fått vattenfyllda kängor, och kängan inte har foder, och man inte vill ta med extraskor, är att komplettera med ett extra sulpar. Lundhags formsulor väger knappt 40 gram. Minskar fuktuppsugning och fuktkänsla i strumporna avsevärt.
Sockeplasttanken var jag inne på en gång
Har inte testat, men det borde väl funka i lägret, om det inte är massa småsten och vassa grejer på marken.
Jag testade en flip-flopvariant, i form av sulor med resårsnöre fram för tårna, som en UL-sandal. Funkade inget vidare. Bara bra på torr hård platt mark. Sjunker man ner en halv cm i backen när man går och det inte är torrt blir man blöt om fossingarna. Jag tyckte bara de var användbara där jag lika gärna kan gå barfota. Slängde dem i soptunnan.
Raskesven
Sockeplasttanken var jag inne på en gång
Har inte testat, men det borde väl funka i lägret, om det inte är massa småsten och vassa grejer på marken. Jag testade en flip-flopvariant, i form av sulor med resårsnöre fram för tårna, som en UL-sandal. Funkade inget vidare. Bara bra på torr hård platt mark. Sjunker man ner en halv cm i backen när man går och det inte är torrt blir man blöt om fossingarna. Jag tyckte bara de var användbara där jag lika gärna kan gå barfota. Slängde dem i soptunnan.
Raskesven
Re: Re: UL-variant
Jag tog en snabb titt på skorna du nämner. Som alternativ till kängor tror jag inte på för mig. Lite bättre stöd för foten vill jag allt ha. Däremot verkar de intressanta i alla fall, som nya vadarskor, framförallt varianten "tech revo". De du nämner väger tydligen 330 gram per sko som jag förstår det. Då borde revo vara lättare, kanske lättare än de jag har.
Ska titta mer på detta, tackar för tipset.
Mvh
Peter P. [/QUOTE]
Mina 44-or väger 750 g för ett par. Jag testade flera Salomon men Tech Amphib hade bäst tå-utrymme. Dessutom tilltalades jag av att man kunde fälla ned hälen och använda dem som tofflor. Mycket bra när man slagit läger.
Det där med stöd till foten verkar inte vara så självklart som man tror. Det vill säga att högre och stadigare kängor skulle ge påtagligt mycket bättre stöd. Det finns de som hävdar att fotbädd och häl-utformning är betydligt viktigare. Se Townsends The Backpackers Handbook eller The Advanced Backpacker. Skall man verkligen få "vristsstöd" så hamnar man ju på konstruktioner av typen Telemarkskängor, och annat som är omöjligt att gå i.
Så det kan vara värt att testa lägre skor, åtminstone med lättare packning. Jag gick 50 mil med mina lågskor i somras och kände aldrig behov av mer vriststöd än de gav.
Men det är klart att kängtillverkarna är av en annan uppfattning...
Jörgen
Jag tog en snabb titt på skorna du nämner. Som alternativ till kängor tror jag inte på för mig. Lite bättre stöd för foten vill jag allt ha. Däremot verkar de intressanta i alla fall, som nya vadarskor, framförallt varianten "tech revo". De du nämner väger tydligen 330 gram per sko som jag förstår det. Då borde revo vara lättare, kanske lättare än de jag har.
Ska titta mer på detta, tackar för tipset.
Mvh
Peter P. [/QUOTE]
Mina 44-or väger 750 g för ett par. Jag testade flera Salomon men Tech Amphib hade bäst tå-utrymme. Dessutom tilltalades jag av att man kunde fälla ned hälen och använda dem som tofflor. Mycket bra när man slagit läger.
Det där med stöd till foten verkar inte vara så självklart som man tror. Det vill säga att högre och stadigare kängor skulle ge påtagligt mycket bättre stöd. Det finns de som hävdar att fotbädd och häl-utformning är betydligt viktigare. Se Townsends The Backpackers Handbook eller The Advanced Backpacker. Skall man verkligen få "vristsstöd" så hamnar man ju på konstruktioner av typen Telemarkskängor, och annat som är omöjligt att gå i.
Så det kan vara värt att testa lägre skor, åtminstone med lättare packning. Jag gick 50 mil med mina lågskor i somras och kände aldrig behov av mer vriststöd än de gav.
Men det är klart att kängtillverkarna är av en annan uppfattning...
Jörgen
Re: Re: Re: UL-variant
Som alltid vid val av skodon är terrängen den dominerande faktorn att ta hänsyn till. Går inte att generalisera om det ena eller andra skodonet är att föredra, bortsett från att kängor klarar, skyddar fötterna i all terräng som gympadojor klarar. Vice versa gäller dock inte. Finns det någon som föredrar gympaskor framför kängor om underlaget består av vassa stenblock eller viderötter-sten-vattenhål, eller om man gör ett olycksaligt djupt nedtramp i sugande modd?
För den som vet att den mest kommer att följa en stig eller led nedan det högalpina området, och som gör det, kanske det är bra med fuktspärr och gympaskor. Men att satsa på det, om man vill ha valmöjligheten till stiglöst tycker inte jag är så bra. Det kan exempelvis råka hända att man vikt för tvärt, eller gått i för lång båge, och tvingas inse att valet är en lång omväg eller några hundra meter där underlaget består av stenar, slingrande viderötter och vattenhål. I det läget går man ännu mycket bättre i kängor jämfört med gympaskor, än hur mycket bättre man ev. går i gympaskor än i kängor i snällare terräng. Behövs inte många sådana etapper under en flerveckors vandring för att kängor ska kännas lönt.
Det är för övrigt en missuppfattning att tro att sandaler eller gympaskor går bra bara det är låglänt terräng. Behöver inte kliva upp ovan vegetationsgränsen för att stöta på besvärlig terräng.
Ett exempel NUI (jag har ju läst din tråd om valet av gympaskor); om du mellan Odenkåtan och Dalavardo istället hade velat vika rakt österut för att beskåda fågellivet i Marsivagge; hade inte kängor då varit att föredra? Eller antag att du i Laisdalen hade velat vika tvärt österut, fiskande dig fram längs Laisälven på väg till Adolfsström; hade inte ditt val då blivit kängor? Kängor är ju inte bara mer stabila än gympaskor, även om telemarkskängor är mer stabila än kängor. De skyddar också t.ex fotknölar bättre mot sten och rötter mm. än vad gymnastikskor gör.
Jag vandrade själv Arjeplogsfjällen i somras under en knapp månad. Slog oss ner vid sjön Áhkárisitkhárratj, som på vägen runt till lägerplatsen visade sig ha en otrevlighet i grannskapet. Marken var lite sunkig så vi gick där på stenar på vår väg fram de sista metrarna till lägerplatsen. Plötsligt säger det bara SLURP, så har stenen som vandrarkamraten står på försvunnit någon halvmeter rakt ner, och han sitter fast. När jag börjar hjälpa honom av med säcken, börjar stenen jag står på att sjunka den också. Jag hinner dock få upp hans säck på fast mark, och precis ta mig själv dit med två slurpningar om kängorna. Under tiden sitter polaren fast, sjunker sakta djupare och har stora problem att komma loss. Nå, jag får av mig säcken och lyckas få fäste på en stor sten och sakta dra honom snett upp ur dyn vars egenskaper påminner om kvicksand, innan stenen jag tagit spjärn mot också börjar röra på sig. Situationen kändes farlig ett tag. Man tror ju att stenar ska ligga där de ligger. Visade sig senare att det var ett område på 10x5 meter där marken var helt uppluckrad, underminerad en bit ner, fast det inte syntes någon skillnad på ytan mot den omgivande terrängen. Efter den incidenten tvivlar jag på att han haft några skor alls på fötterna om han använt gymnastikskor.
Ursprungsplanen kanske inte motiverar kängor, men planer skall också kunna ändras. Med kängor på fötterna ökar ens valmöjligheter och marginaler vid missar/överraskningar/förändringar i tänkt rutt.
Raskesven
Ursäkta trådurspårningen pal2. Jag kan inte hålla mig, men håller mig till skodon i alla fall;-)NUI; sa:
Som alltid vid val av skodon är terrängen den dominerande faktorn att ta hänsyn till. Går inte att generalisera om det ena eller andra skodonet är att föredra, bortsett från att kängor klarar, skyddar fötterna i all terräng som gympadojor klarar. Vice versa gäller dock inte. Finns det någon som föredrar gympaskor framför kängor om underlaget består av vassa stenblock eller viderötter-sten-vattenhål, eller om man gör ett olycksaligt djupt nedtramp i sugande modd?
För den som vet att den mest kommer att följa en stig eller led nedan det högalpina området, och som gör det, kanske det är bra med fuktspärr och gympaskor. Men att satsa på det, om man vill ha valmöjligheten till stiglöst tycker inte jag är så bra. Det kan exempelvis råka hända att man vikt för tvärt, eller gått i för lång båge, och tvingas inse att valet är en lång omväg eller några hundra meter där underlaget består av stenar, slingrande viderötter och vattenhål. I det läget går man ännu mycket bättre i kängor jämfört med gympaskor, än hur mycket bättre man ev. går i gympaskor än i kängor i snällare terräng. Behövs inte många sådana etapper under en flerveckors vandring för att kängor ska kännas lönt.
Det är för övrigt en missuppfattning att tro att sandaler eller gympaskor går bra bara det är låglänt terräng. Behöver inte kliva upp ovan vegetationsgränsen för att stöta på besvärlig terräng.
Ett exempel NUI (jag har ju läst din tråd om valet av gympaskor); om du mellan Odenkåtan och Dalavardo istället hade velat vika rakt österut för att beskåda fågellivet i Marsivagge; hade inte kängor då varit att föredra? Eller antag att du i Laisdalen hade velat vika tvärt österut, fiskande dig fram längs Laisälven på väg till Adolfsström; hade inte ditt val då blivit kängor? Kängor är ju inte bara mer stabila än gympaskor, även om telemarkskängor är mer stabila än kängor. De skyddar också t.ex fotknölar bättre mot sten och rötter mm. än vad gymnastikskor gör.
Jag vandrade själv Arjeplogsfjällen i somras under en knapp månad. Slog oss ner vid sjön Áhkárisitkhárratj, som på vägen runt till lägerplatsen visade sig ha en otrevlighet i grannskapet. Marken var lite sunkig så vi gick där på stenar på vår väg fram de sista metrarna till lägerplatsen. Plötsligt säger det bara SLURP, så har stenen som vandrarkamraten står på försvunnit någon halvmeter rakt ner, och han sitter fast. När jag börjar hjälpa honom av med säcken, börjar stenen jag står på att sjunka den också. Jag hinner dock få upp hans säck på fast mark, och precis ta mig själv dit med två slurpningar om kängorna. Under tiden sitter polaren fast, sjunker sakta djupare och har stora problem att komma loss. Nå, jag får av mig säcken och lyckas få fäste på en stor sten och sakta dra honom snett upp ur dyn vars egenskaper påminner om kvicksand, innan stenen jag tagit spjärn mot också börjar röra på sig. Situationen kändes farlig ett tag. Man tror ju att stenar ska ligga där de ligger. Visade sig senare att det var ett område på 10x5 meter där marken var helt uppluckrad, underminerad en bit ner, fast det inte syntes någon skillnad på ytan mot den omgivande terrängen. Efter den incidenten tvivlar jag på att han haft några skor alls på fötterna om han använt gymnastikskor.
Ursprungsplanen kanske inte motiverar kängor, men planer skall också kunna ändras. Med kängor på fötterna ökar ens valmöjligheter och marginaler vid missar/överraskningar/förändringar i tänkt rutt.
Raskesven
niben; sa:
Det är inte ofta jag vadar, och jag drar då aldrig
åt byxbenen extra nedtill. De har knäppning (det
förra paret hade en kardborrslejf) som för det
mesta räcker, eftersom luften i byxorna verkar hålla emot rätt bra. Till yttermera vissa har jag *verkligen*
fallit vid ett (som det visade sig onödigt) vad,
med regnkläder på och inte vattenfylldes då mina brallor. Jag blev inte blöt, öht.
Jag drev ett bra stycke på rygg, ibland med huvet under vattnet. Jag lär nog framgent inte vada till (än
mindre över) knäna, och sista jag överhuvudtaget fick fundera vid ett vadställe (troligen ofarligt)
hittade jag efter en stunds letande ett
ställe som kunde stengås.
joru; sa:EmSt; sa:
Jag kör en liknande variant. Om det är längre vad tar jag av mig strumporna och skiter i att jag blir blöt i kängorna, de torkar ändå snabbt (cellgummi).
På kvällen runt tältet är det numera barfota som gäller eller naken fot i kängan. Funkar bra och väger mindre än ett par sandaler/OL-skor
//J
Jag envisades obegripligt länge med att ha sandaler
eller gympadojor med på tur, och jag
har ALDRIG vadat i såna. Så på Korsika för
en del år sen tappade jag en doja (de satt fastspända
på ryggsäcken) och insåg att detta var ett tecken
från Gud och slängde den andra dojan.
Väl på fastalndet gjorde jag 8 dagar i Havsalperna
och som jag aldrig saknade de där "lägerskorna"
har jag aldrig skaffat några. Går jag något längre stycke från tältet vill jag ända ha kängorna
på.
Re: Re: Re: Re: UL-variant
Ingen fara, håller med dig (f´låt Jörgen för den här gången ).
Var du händelsevis på Fairenough (Dan)? Tyckte jag såg någon som påminde om dig där (Lördagen) på Lars Fälts föredrag. Men sen blev jag kåtbock om du förstår vad jag menar (Moskosels utställning).
Peter
Raskesven; sa:
Ingen fara, håller med dig (f´låt Jörgen för den här gången
). Var du händelsevis på Fairenough (Dan)? Tyckte jag såg någon som påminde om dig där (Lördagen) på Lars Fälts föredrag. Men sen blev jag kåtbock om du förstår vad jag menar (Moskosels utställning).
Peter
Svar på sidopår
Hej Raskesven!
Härligt att få lite mothugg!
Det är naturligtvis så att det finns situationer där kängor är överlägsna gympadojor. Och det går också att hitta situationer där inte ens kängor kan rädda livhanken.
Jag började min friluftsbana som övertygad känganvändare i tio år. Det tog slut när jag gjorde en tidig oktobertur i Skäckerfjällen och plaskade i blötsnö. Mina supervälskötta och infettade Lundhagskängor höll väl vätan ute någon timma. Sedan var det blött resten av veckan.
Detta inledde ett mångårigt förhållande med gummistövlar. Det enda som jag funnit håller vätan ute i alla väder. Nu är gummistövlar väldigt tunga och mina fötter är feldesignade och får lätt skavsår av dem.
Förra året började jag testa gympadojor i hemmaterrängen. Jag använde dem sedan skarpt under en rejäl fjälltur som jag tror innehöll allt väglag som 80% av alla som går i fjällen råkar ut för. Det mesta var markerad led, med undantag av delar av Laisdalen samt Sarek.
Jag var så oerhört nöjd med resultatet helt enkelt därför att det var så fantastiskt lätt och smidigt att gå med dessa lätta dojor. Detta uppvägde mer än väl det lilla fåtal tillfällen då något annat skodon skulle varit bättre.
Så jag är nyfrälst och sådana personer blir ju lätt lite jobbiga
Min inställning till skodon liknar den som jag har när det gäller att använda MexTex-kläder av alla de slag som standard/universalplagg. Varför skall man varje vaken sekund gå i dessa täta plagg bara för att ha något absolut regntätt när det blir busväder? Det är skönare att bara ha regnkläder på sig när det regnar.
Samma gäller skodon: Varför skall man släppa hekton och kilon på fötterna i hundratusen steg bara för att de är så bra att ha i tusen steg? Hekton och kilon som skaver och klämmer och gör det till en underbar lisa att ta av dem på kvällen och då gå runt i sköna gympadojor.
Jag har skrivit det tidigare: Varför anses det fullt naturligt att ha tunga och obekväma superdojor på fötterna varje steg och sedan byta till lätta vadskor när man kommer till ett vad? Medan det av många uppfattas som fullständigt otänkbart att göra precis tvärtom. Att gå i lätta gympadojor större delen av tiden och byta till tunga kängor när man kommer till den extrema blockterrängen eller glaciärvandringen? Jag är övertygad om att turen blir lättare och behagligare om man bär jättekängorna på ryggen istället för på fötterna. Och om man inte skall gå i väldigt extrem terräng kanske man kan lämna kängorna hemma helt och hållet?
Jag har full förståelse för den som provat lätta dojor och tycker att kängor eller stövlar är att föredra. Vad jag vill lyfta fram är att det faktiskt funkar och är värt att pröva lätta skodon.
Sedan har åren lärt mig att duktigt och rutinerat utefolk kan göra många saker på helt olika sätt och det fungerar alldeles utmärkt för dem. Det finns få sanningar i branschen som har kommit ned på stentavlor från himlen.
Styrkan i reaktionerna när man pekar på att det går att tänka på andra sätt än de etablerade är i sig intressant.
Låt oss mötas vid Rapaselet i juli och duellera genom att stampa varandra på tårna. På den punkten tror jag du vinner
Hälsningar
Jörgen
Hej Raskesven!
Härligt att få lite mothugg!
Det är naturligtvis så att det finns situationer där kängor är överlägsna gympadojor. Och det går också att hitta situationer där inte ens kängor kan rädda livhanken.
Jag började min friluftsbana som övertygad känganvändare i tio år. Det tog slut när jag gjorde en tidig oktobertur i Skäckerfjällen och plaskade i blötsnö. Mina supervälskötta och infettade Lundhagskängor höll väl vätan ute någon timma. Sedan var det blött resten av veckan.
Detta inledde ett mångårigt förhållande med gummistövlar. Det enda som jag funnit håller vätan ute i alla väder. Nu är gummistövlar väldigt tunga och mina fötter är feldesignade och får lätt skavsår av dem.
Förra året började jag testa gympadojor i hemmaterrängen. Jag använde dem sedan skarpt under en rejäl fjälltur som jag tror innehöll allt väglag som 80% av alla som går i fjällen råkar ut för. Det mesta var markerad led, med undantag av delar av Laisdalen samt Sarek.
Jag var så oerhört nöjd med resultatet helt enkelt därför att det var så fantastiskt lätt och smidigt att gå med dessa lätta dojor. Detta uppvägde mer än väl det lilla fåtal tillfällen då något annat skodon skulle varit bättre.
Så jag är nyfrälst och sådana personer blir ju lätt lite jobbiga
Min inställning till skodon liknar den som jag har när det gäller att använda MexTex-kläder av alla de slag som standard/universalplagg. Varför skall man varje vaken sekund gå i dessa täta plagg bara för att ha något absolut regntätt när det blir busväder? Det är skönare att bara ha regnkläder på sig när det regnar.
Samma gäller skodon: Varför skall man släppa hekton och kilon på fötterna i hundratusen steg bara för att de är så bra att ha i tusen steg? Hekton och kilon som skaver och klämmer och gör det till en underbar lisa att ta av dem på kvällen och då gå runt i sköna gympadojor.
Jag har skrivit det tidigare: Varför anses det fullt naturligt att ha tunga och obekväma superdojor på fötterna varje steg och sedan byta till lätta vadskor när man kommer till ett vad? Medan det av många uppfattas som fullständigt otänkbart att göra precis tvärtom. Att gå i lätta gympadojor större delen av tiden och byta till tunga kängor när man kommer till den extrema blockterrängen eller glaciärvandringen? Jag är övertygad om att turen blir lättare och behagligare om man bär jättekängorna på ryggen istället för på fötterna. Och om man inte skall gå i väldigt extrem terräng kanske man kan lämna kängorna hemma helt och hållet?
Jag har full förståelse för den som provat lätta dojor och tycker att kängor eller stövlar är att föredra. Vad jag vill lyfta fram är att det faktiskt funkar och är värt att pröva lätta skodon.
Sedan har åren lärt mig att duktigt och rutinerat utefolk kan göra många saker på helt olika sätt och det fungerar alldeles utmärkt för dem. Det finns få sanningar i branschen som har kommit ned på stentavlor från himlen.
Styrkan i reaktionerna när man pekar på att det går att tänka på andra sätt än de etablerade är i sig intressant.
Låt oss mötas vid Rapaselet i juli och duellera genom att stampa varandra på tårna. På den punkten tror jag du vinner
Hälsningar
Jörgen
