Svar på sidopår
Hej Raskesven!
Härligt att få lite mothugg!
Det är naturligtvis så att det finns situationer där kängor är överlägsna gympadojor. Och det går också att hitta situationer där inte ens kängor kan rädda livhanken.
Jag började min friluftsbana som övertygad känganvändare i tio år. Det tog slut när jag gjorde en tidig oktobertur i Skäckerfjällen och plaskade i blötsnö. Mina supervälskötta och infettade Lundhagskängor höll väl vätan ute någon timma. Sedan var det blött resten av veckan.
Detta inledde ett mångårigt förhållande med gummistövlar. Det enda som jag funnit håller vätan ute i alla väder. Nu är gummistövlar väldigt tunga och mina fötter är feldesignade och får lätt skavsår av dem.
Förra året började jag testa gympadojor i hemmaterrängen. Jag använde dem sedan skarpt under en rejäl fjälltur som jag tror innehöll allt väglag som 80% av alla som går i fjällen råkar ut för. Det mesta var markerad led, med undantag av delar av Laisdalen samt Sarek.
Jag var så oerhört nöjd med resultatet helt enkelt därför att det var så fantastiskt lätt och smidigt att gå med dessa lätta dojor. Detta uppvägde mer än väl det lilla fåtal tillfällen då något annat skodon skulle varit bättre.
Så jag är nyfrälst och sådana personer blir ju lätt lite jobbiga
Min inställning till skodon liknar den som jag har när det gäller att använda MexTex-kläder av alla de slag som standard/universalplagg. Varför skall man varje vaken sekund gå i dessa täta plagg bara för att ha något absolut regntätt när det blir busväder? Det är skönare att bara ha regnkläder på sig när det regnar.
Samma gäller skodon: Varför skall man släppa hekton och kilon på fötterna i hundratusen steg bara för att de är så bra att ha i tusen steg? Hekton och kilon som skaver och klämmer och gör det till en underbar lisa att ta av dem på kvällen och då gå runt i sköna gympadojor.
Jag har skrivit det tidigare: Varför anses det fullt naturligt att ha tunga och obekväma superdojor på fötterna varje steg och sedan byta till lätta vadskor när man kommer till ett vad? Medan det av många uppfattas som fullständigt otänkbart att göra precis tvärtom. Att gå i lätta gympadojor större delen av tiden och byta till tunga kängor när man kommer till den extrema blockterrängen eller glaciärvandringen? Jag är övertygad om att turen blir lättare och behagligare om man bär jättekängorna på ryggen istället för på fötterna. Och om man inte skall gå i väldigt extrem terräng kanske man kan lämna kängorna hemma helt och hållet?
Jag har full förståelse för den som provat lätta dojor och tycker att kängor eller stövlar är att föredra. Vad jag vill lyfta fram är att det faktiskt funkar och är värt att pröva lätta skodon.
Sedan har åren lärt mig att duktigt och rutinerat utefolk kan göra många saker på helt olika sätt och det fungerar alldeles utmärkt för dem. Det finns få sanningar i branschen som har kommit ned på stentavlor från himlen.
Styrkan i reaktionerna när man pekar på att det går att tänka på andra sätt än de etablerade är i sig intressant.
Låt oss mötas vid Rapaselet i juli och duellera genom att stampa varandra på tårna. På den punkten tror jag du vinner
Hälsningar
Jörgen