Jag har bara gått dagsturer med min egen dotter. I Nepal gick jag Annapurna runt innan jag fick barn. Och de medicinska komplikationerna av höghöjdsvandring med småbarn är det bättre att ni kollar upp med någon som är kunnig på området. För vuxna gäller långsam tillvänjning över 3000 meters höjd. En del räknar med 500 höjdmeter per dag, andra med max 300 höjdmeter per dag över 3000 meter för att undvika höjdsjuka. Som vuxen kan man känna efter själv hur kroppen reagerar, småbarn kan ju ha svårare att kommunicera om de börjar känna sig kymiga.
De praktiska bekymmer ni bör fundera över är väl framför allt mat- och blöjfrågan. Längs de stora lederna finns lodger som serverar mat nästan med en-timmesintervaller av vandringen upp till ca 4000 meters höjd, och där blir det glesare. På rutten runt Annapurna passerar man ett pass på 5400 meters höjd, och längs vägen över passet har man en lååång vandring upp och ner innan man kommer till nästa by. Sophanteringen är ytterst rudimentär så räkna med att bära ut allt ni bär in. Och om ni inte kör tygblöjor blir det en väldigt dryg packning när de fullkissade blöjorna ska tas med tillbaka till Pokhara eller Katmandu.
Stapelfödan längs vägen är Dhal Bath, dvs ris, grönsakscurry och linsröra. Det är billigt (priset varierar med höjden över havet, men är längs hela vägen ungefär lika mycket som en snickers, som också den ökar i pris ju högre upp man kommer) och påfyllning ingår tills man är mätt. Men många lodger kan även servera enklare rätter av annat slag (soppa och kokt ägg tyckte jag blev en bra lunch medan man gick) och på de större orterna finns "västerländsk" mat som pizza och jakburgare.
Det går alldeles utmärkt att få kokt vatten till välling hela vägen.
Men beroende på hur pass kräsen med maten er telning är så kan maten utgöra ett problem. Någon särskild barnmat går inte att få tag på längs lederna.
Räkna med att det blir kallt på nätterna på hög höjd. Jag började gå i mitten av november och när jag kom upp på 3000-4000 meters höjd var det rejäla minusgrader inomhus på natten. Bränsle för att värma upp lodger och varmvatten är en stor miljöfråga i regionen och bidrar till avskogning och erosion längs bergsväggarna. Så se till att ha med rejäla sovsäckar och varma kläder till både er och barnet.
Själva turen då?
Första halvan (dvs östra sidan) var klart bäst. Vackrare vyer, genuina byar och mindre exploaterat. Men man får gå några dagar innan man får några riktigt bra bergsvyer. Jomsom, huvudorten på västsidan av Annapurnamassivet är en förvuxen by med flygplats och militärförläggningar i en dammig flera kilometer bred floddal med (under torrtiden när det är bäst att gå) en liten rännil i mitten.
