Alla ska med
Frågan i tråden borde istället vara, hur ska vi bryta de negativa konsekvenserna av fattigdom.
Oavsett uppmaningen att friluftslivet är till för alla och att naturupplevelsen är gratis, märks rikedomen tydligt.
Det är dyra märkeskläder med den senaste utrustningen.
Ofta startar en berättelse om naturen utifrån den synliga upplevelsen, men övergår snart i ett uttryck som skiktar besökarna enligt inkomst.
Berättelsen blir till ett försvarstal över dyra prylar och resor.
Det inleds med, hur du åkte till friluftsområdet.
Kollektivtrafik eller bil. Vilken typ av bil?
Ofta blir svaret att jag behöver en stor bil med kraftig motor eftersom jag behöver ta mig ut i svårtillgänglig natur.
- Pratar vi om Paris-Dakar rallyt eller grusvägen till ett storstadsnära naturreservat.
Många personer köper ny utrustning inför varje längre friluftsaktivitet.
Försäljningsargumenten är att naturen sliter på kläderna.
- Som om de flesta friluftsmänniskor krälar i grottor.
Tilläggstjänster
Fjällvandring är full av tilläggstjänster. Det är aktiviteter som kostar pengar, ofta mycket pengar.
Helikopteråkning från Nikkaloukta till Kebnekaise fjällstation är en dyr aktivitet.
Flygturen blir (nästan) alltid en upplevelse som måste delas på sociala medier. På sociala medier hyllas helikopterturen. Du har gjort något anmärkningsvärt bra.
Tråden som har sitt ursprung i en undersökning gjord på uppdrag av företaget Lundhags, syftar till att ge fler personer möjligheten att vistas i naturen, oavsett inkomst.
Det innebär att vi bör använda metoden som skolor gör när de låter eleverna beskriva sitt sommarlov.
Eleverna ska beskriva ett
särskilt sommarminne genom att använda adjektiv. Berättelsen ska präglas av känslor och naturupplevelser istället för lyxkonsumtion.
Den här metoden innebär en utjämnande faktor för eleverna och skapar en större gemenskap.
Om vi ska utveckla friluftslivet till att omfatta bredare grupper i samhället, behöver vi se över hur naturupplevelsen beskrivs.