Tyvärr är fjällvandringar inte så ofta förekommande för mig/oss som kanske är önskvärt; senast 2018 med grabben.
Någon kommenterade när vi skulle gå Jämtlandstriangeln att "det enda som behövs då är gott om pengar" vilket stämde bra och då vi åt och bodde (madrass i massförläggning) två nätter på stationerna var kostnaden för oss tre inte långt från en vecka all-inclusive på Kreta. Inget problem förr oss men skänkte en tanke till sämre bemedlade.
Jag konstaterar nu också att för första gången på 30+ år är jag inte STF-medlem i år, alltså bidrar jag inte till lönesummorna till höjdare som i annan tråd kommenterats.
Det var nog inget aktivt ställningstagande att inte betala in familjens årsavgift men att aktivt ordna upp saken sedan kändes mindre angelägen då jag konstaterade att jag/vi inte bott på ett STF-vandrarhem på flera år utanför fjällen. För oss (2+1) hade det nästan alltid varit billigare på hotell med frukost och sängkläder än att bo på vandrarhem, köpa till frukost och sängkläder.
Ja du är inte ensam i att välja bort STF boende. Om vi bortser från fjällen så är det länge sedan det var ett bra alternativ för tunna plånböcker, men så är även utvecklingen (avvecklingen) i landet. Det enkla friluftslivet har blivit det komplicerade om krämarna får välja.
Jag skulle vilja se en Norskifiering av Svenskt turistande. Det inbegriper nog en helt annan attityd hos oss själva också där vi tar större ansvar och är mer inkluderad än dagens exkluderad.