Jag har inga på lager som inte tagits upp ännu... Eller kanske... Behovet av helt perfekt jämnviktade standplatser är lite av en myt.
Myter om klättring
- Trådstartare kajkalajkan
- Start datum
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Frågan är om det inte är existensen av en perfekt jämviktad standplats som är en myt! Vilken i sin tur leder en konsekvens som är just vad du skrev ovan
Det här kanske är en myt som kan vara sann med vissa randvillkor?
Om man med ATC menar bara en sån gammaldags original ATC utan "extra bromsklyka" som i modernare ATC.
Om man samtidigt använder ett sportigt och modernt rep.
Om säkringsmannen är så uppmärksam som en del luttrade och GriGrivana elitklättrare kan tendera att vara.
Utan myten om att det behövs perfekt jämviktade standplatser skulle man inte kommit fram till att den perfekt jämviktade standplatsen är en mytFrågan är om det inte är existensen av en perfekt jämviktad standplats som är en myt! Vilken i sin tur leder en konsekvens som är just vad du skrev ovan
Det är väl som med "myten" om behovet av jämviktad standplats.
Det förblir en myt tills det en dag plötsligt inte är det...
Då den dagen kom, hur konstaterade man att den jämviktade standplatsen behövde verkligen vara perfekt jämviktad?
Om man dör i bergen så "dog man i alla fall medan man gjorde det man älskade", vilket på något vis skulle vara bättre än andra sätt att dö. Kanske mer kliché än myt...
Jag försöker få ner stamplatserna till en skruv, en kamsäkring eller en kil (men absolut två bultar!!), men har hittills inte säkrat upp någon på det viset, däremot kan det vara så (om min mamma läser det här är det inte så) att jag blir uppsäkrad på just en säkring, det gör mig absolut ingenting! (Om jag litar på personens förmåga att lägga säkringar, vill säga).
Att sedan börja tramsa med att jämvikta säkringar? Något jag förstår kom i början av 1990-talet? Någon som känner till äldre jämviktning? (Det här är ingen myt, bara faktafel/faktarätt, men det kan bli en myt om vi börjar tro på det). Ja, jag gör ett vanligt v-ankare med knut 99 % av alla gånger, men av helt andra skäl än jämviktning. (Ge kompisen förtroende för stamplats, ha tydliga inkopplingspunkter, ingen förlängning).
Chockbelastning! Att det blir chockbelastning när ett sliding-x-ankare tappar sin ena ankarpunkt anser jag är en myt. Ofta att det blir chockbelastning för att fallet blir 1 meter längre? Det stora problemet med att benen blir förlängda är att bromsen kanske är svår att nå? Eller att säkringsmannen dras med i fallet.
Att sedan börja tramsa med att jämvikta säkringar? Något jag förstår kom i början av 1990-talet? Någon som känner till äldre jämviktning? (Det här är ingen myt, bara faktafel/faktarätt, men det kan bli en myt om vi börjar tro på det). Ja, jag gör ett vanligt v-ankare med knut 99 % av alla gånger, men av helt andra skäl än jämviktning. (Ge kompisen förtroende för stamplats, ha tydliga inkopplingspunkter, ingen förlängning).
Chockbelastning! Att det blir chockbelastning när ett sliding-x-ankare tappar sin ena ankarpunkt anser jag är en myt. Ofta att det blir chockbelastning för att fallet blir 1 meter längre? Det stora problemet med att benen blir förlängda är att bromsen kanske är svår att nå? Eller att säkringsmannen dras med i fallet.
För övrigt är det väl så att om man inte bryr sig om, eller tror på nyttan av jämviktning, så förstår jag inte varför man dessutom ska behöva anse att chockbelastning inte är ett problem med sliding-x`?
Sliding-x är väl ett exempel på arrangemang för att erhålla jämviktning, och anser man att det är en myt, onödigt osv, så gör man väl inte sliding-x? Och då spelar det ingen roll att man sen inte tycker att chockbelastning är ett problem?
Personligen så tycker jag nog att jämviktning skulle vara fördelaktigt att erhålla, men jag inser enkelt att det i de flesta fall är väldigt svår att uppnå, åtminstone utan sliding-x eller snarlika arrangemang.
I någon mån är det väl kanske så då att man bör välja på att försöka uppnå jämviktning ELLER undvika chockbelastning. Båda dessa mål är åtminstone lätta att se fördelarna med.
Jag tror personligen att man oftast inte kan bedöma att en kil klarar en viss belastning med en sådan precision att jämviktning är specifikt motiverat. Det behövs ju i princip TVÅ säkringar som klarar lite mindre en erforderlig last, för att jämviktning ska behövas, och att jag kan bedöma att de klarar drygt halva den erforderliga lasten men INTE hela känns långsökt eftersom jag trots allt sälla har klart för mig vad erforderlig belassbarhet ens är!
Chockbelastning är ju helt enkelt den större last man kan få p g a ökad dynamisk last vid fall - i sin tur p g a ökad fallängd, och är lätt att inse nackdelarna med. Även här är det dock så att jag gärna bygger stand med två eller tre punkter som jag uppriktigt tror skulle klara ett fall var för sig.
Det är liksom det som ger mig positivt marginal istället för negativ. Jag inser att mina bedömningar ofta är rätt OK, men att de ibland faller på att lastriktningen på säkringen i vissa skeden av klättringen blir annorlunda än förutsett, och att säkringen då rycks ur sitt läge betydligt lättare än annars. Sen är det ibland bara allmänt svårt att inse vad klippan verkligen kommer att hålla för, därav min strävan mot redundans.
Jag tror att få av bedömningarna man gör har den stringensen att man kan betrakta dem som 100-procentiga, och då är redundans åtminstone en tröst. Gör man bara dåliga placeringar är det förstås dock så att redundans inte heller hjälper. Det enda som då skulle ha kunna gjort saken bättre vore väl möjligen en fantastiskt jämviktning.... ;-)
Sliding-x är väl ett exempel på arrangemang för att erhålla jämviktning, och anser man att det är en myt, onödigt osv, så gör man väl inte sliding-x? Och då spelar det ingen roll att man sen inte tycker att chockbelastning är ett problem?
Personligen så tycker jag nog att jämviktning skulle vara fördelaktigt att erhålla, men jag inser enkelt att det i de flesta fall är väldigt svår att uppnå, åtminstone utan sliding-x eller snarlika arrangemang.
I någon mån är det väl kanske så då att man bör välja på att försöka uppnå jämviktning ELLER undvika chockbelastning. Båda dessa mål är åtminstone lätta att se fördelarna med.
Jag tror personligen att man oftast inte kan bedöma att en kil klarar en viss belastning med en sådan precision att jämviktning är specifikt motiverat. Det behövs ju i princip TVÅ säkringar som klarar lite mindre en erforderlig last, för att jämviktning ska behövas, och att jag kan bedöma att de klarar drygt halva den erforderliga lasten men INTE hela känns långsökt eftersom jag trots allt sälla har klart för mig vad erforderlig belassbarhet ens är!
Chockbelastning är ju helt enkelt den större last man kan få p g a ökad dynamisk last vid fall - i sin tur p g a ökad fallängd, och är lätt att inse nackdelarna med. Även här är det dock så att jag gärna bygger stand med två eller tre punkter som jag uppriktigt tror skulle klara ett fall var för sig.
Det är liksom det som ger mig positivt marginal istället för negativ. Jag inser att mina bedömningar ofta är rätt OK, men att de ibland faller på att lastriktningen på säkringen i vissa skeden av klättringen blir annorlunda än förutsett, och att säkringen då rycks ur sitt läge betydligt lättare än annars. Sen är det ibland bara allmänt svårt att inse vad klippan verkligen kommer att hålla för, därav min strävan mot redundans.
Jag tror att få av bedömningarna man gör har den stringensen att man kan betrakta dem som 100-procentiga, och då är redundans åtminstone en tröst. Gör man bara dåliga placeringar är det förstås dock så att redundans inte heller hjälper. Det enda som då skulle ha kunna gjort saken bättre vore väl möjligen en fantastiskt jämviktning.... ;-)
