Myter om klättring
- Trådstartare kajkalajkan
- Start datum
Gymnaster, akrobater och lyftare brukar oxså vara kortare. En kamrat som var ryggkirurg förklarade det med att deras diagonaler var optimalare än långas. Min erfarenhet är att kortare är oftast segare men det lilla material jag har är inte statistiskt stort nog.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Man har ju den längd man har, så som klättrare är ju det också det man behöver bry sig om allra minst. Det mesta i ens övriga fysik är ju lättare att ändra.
Men rent generellt brukar det ju vara lättare för kortare personer att lyfta t ex sin egen vikt i bänkpress, eller att på andra sätt orka sin egen vikt.
På en led så är det väl så att det ev finns krux, som man kan "nå förbi", vilket kan vara en fördel. Men det kan ju lika gärna vara så att det inte är svårt att nå det som finns, och då är det ju ingen fördel att ha en längre kropp. Det brukar däremot vara svårt att t ex "få plats" i balans i vissa positioner om man är lång - om man försöker göra som många som är kortare gör i en viss sekvens.
Men det handlar väl helt enkelt om att finns sin egen beta. På många leder så får man ju faktiskt välja annan beta om man är längre, kortare, starkare, svagare osv. Om jag är bättre på att stå på tunt, än att krimpa, bättre på att krimpa än att jamma, osv osv, så finns det ju en lösning som passar mig - men som inte passar nån med andra förutsättningar.
Sen finns det ju leder som har ett mycket specifikt reach-krux, och där graderingen blir lurig.
Det är ju leden och inte klättraren som är graderad - men det som är lätt för någon som når kan ju vara mycket svårt för nån som måste göra ett extra move.
Min erfarenhet är dock att dessa leder verkligen hör till undantagen, och att reach-problem inte är det enda som krånglar till graderingen om den ska vara universell.
Jag antar att Lynn Hill skulle kunna skriva ett intressant inlägg om just detta med kroppslängd och klättring...
Men rent generellt brukar det ju vara lättare för kortare personer att lyfta t ex sin egen vikt i bänkpress, eller att på andra sätt orka sin egen vikt.
På en led så är det väl så att det ev finns krux, som man kan "nå förbi", vilket kan vara en fördel. Men det kan ju lika gärna vara så att det inte är svårt att nå det som finns, och då är det ju ingen fördel att ha en längre kropp. Det brukar däremot vara svårt att t ex "få plats" i balans i vissa positioner om man är lång - om man försöker göra som många som är kortare gör i en viss sekvens.
Men det handlar väl helt enkelt om att finns sin egen beta. På många leder så får man ju faktiskt välja annan beta om man är längre, kortare, starkare, svagare osv. Om jag är bättre på att stå på tunt, än att krimpa, bättre på att krimpa än att jamma, osv osv, så finns det ju en lösning som passar mig - men som inte passar nån med andra förutsättningar.
Sen finns det ju leder som har ett mycket specifikt reach-krux, och där graderingen blir lurig.
Det är ju leden och inte klättraren som är graderad - men det som är lätt för någon som når kan ju vara mycket svårt för nån som måste göra ett extra move.
Min erfarenhet är dock att dessa leder verkligen hör till undantagen, och att reach-problem inte är det enda som krånglar till graderingen om den ska vara universell.
Jag antar att Lynn Hill skulle kunna skriva ett intressant inlägg om just detta med kroppslängd och klättring...
Rolig tråd!! =)
Har själv spräckt en del av ovan nämnda myter och klättrar numer glatt med strumpor i skorna som har samma storlek som mina vanliga skor, i en sele utan justerbara benslingor, året om och säkrar med grigri på ett rack i en härlig mix av nyköpt och begagnat.
En annan myt som omger klättring, tänker jag, är att det skulle vara så hemskt farligt. Det finns såklart en risk men det är ju inom många sysselsättningar så att ett litet snedsteg innebär att man mister livet. Att gå på en trottoar till exempel.
Har själv spräckt en del av ovan nämnda myter och klättrar numer glatt med strumpor i skorna som har samma storlek som mina vanliga skor, i en sele utan justerbara benslingor, året om och säkrar med grigri på ett rack i en härlig mix av nyköpt och begagnat.
En annan myt som omger klättring, tänker jag, är att det skulle vara så hemskt farligt. Det finns såklart en risk men det är ju inom många sysselsättningar så att ett litet snedsteg innebär att man mister livet. Att gå på en trottoar till exempel.
Hur lång är en lång person förresten? Chris Sharma är "six-foot-one" har jag för mig att han svarade på en fråga nånstans. Det är cirka 185 cm? Rätt långt i min värld som når 174.
Har den bestämda uppfattningen att långa personer verkar vara sämre på att mantla men det kanske är en myt?
Har den bestämda uppfattningen att långa personer verkar vara sämre på att mantla men det kanske är en myt?
Sharma är 183 & Ondra 180..
Är själv 187 med apindex på +10 vilket gör att jag ibland når förbi krux men det är ganska mkt kropp att hålla reda på vid överhängande klättring. Är dock alldeles för dåligt utvecklad tekniskt för att säga om det är ett handikapp eller inte..
Som den korta klättrare jag är på 173 cm så får jag ofta hitta på andra lösningar på krux där vänner når längre. Men istället har jag utvecklat min tekniska sida mycket fortare och därigenom fått en stark grund. Samma vänner har däremot ofta svårt när det är trånga och låga moves (såklart). Så det beror ju verkligen på leden i fråga.
Kommer inte på någon myt för stunden, kan vara att jag går på alla så jag tar dom för sanning
kul tråd!
Kommer inte på någon myt för stunden, kan vara att jag går på alla så jag tar dom för sanning
kul tråd!
"Greppstyrka är klättrarens viktigaste egenskap."
"Man måste alltid knyta en extra backup-knop till sin åtta vid inknytning."
"Man kan träffa massor av brudar i ton sai."
"Man måste alltid knyta en extra backup-knop till sin åtta vid inknytning."
"Man kan träffa massor av brudar i ton sai."
Kul!
Jag har lärt mig mycket i denna tråd!
En annan seglivad myt eller företeelse är standplatsslingor som man kan se att en del klättrare har på sina selar. alltså inte en equalette/cordlete utan en 120-slinga lärkfotad i säkringsloopen på selen för att sätta fast sig i standplatser. Varför? Repet finns ju redan där och är särklass det starkaste, mest dynamiska och tåligaste man kan sätta fast sig med. Dessutom trasslar ganska många med slingan runt magen för att den inte ska vara vägen för racket. Skumt. Och tyngre såklart!
/Kaj
Jag har lärt mig mycket i denna tråd!
En annan seglivad myt eller företeelse är standplatsslingor som man kan se att en del klättrare har på sina selar. alltså inte en equalette/cordlete utan en 120-slinga lärkfotad i säkringsloopen på selen för att sätta fast sig i standplatser. Varför? Repet finns ju redan där och är särklass det starkaste, mest dynamiska och tåligaste man kan sätta fast sig med. Dessutom trasslar ganska många med slingan runt magen för att den inte ska vara vägen för racket. Skumt. Och tyngre såklart!
/Kaj
Senast ändrad:
Har lite svårt att tro att en slinga på 40-50 gram påverkar klättringen. Långt ifrån alla stand byggs på fina hyllor där det är lätt att använda repet och vid långa turer uppskattar 1-man varje meter av rep som finns. Tar repet slut måste ankaret rensas och då hade det varit bra med en extra slinga att koppla in.
