Lovikkavanten går i konkurs

[Brune]

Och Microsoft var någon fiber/ fyllnig (?) som Fjällräven hade på 70-talet i sina sovsäckar.

Så lätt är det att bli bestulen på sitt varumärke.

Per Brune

 

[Mezzner]

Lovikka har nog fått ut sitt budskap, framförallt i branchen, eftersom det är lätt att hitta info på diverse websidor om att det är ett registrerat varumärke. Men jag antar att en tornedalsby inte har mycket att sätta emot Konsums och folkrörelsens resurser? De kan nog ganska lätt driva en liten tornedalsfirma i konkurs.

Har kineserna döpt någon by med vantfabrik till Lovikka?

SOK borde stämma Microsoft och Apple som säljer OS

[Ändrat av Anders M 2007-02-01 kl 14:13]

Kan ju bara konstatera att min mamma stickade åtskilliga lovikkavantar till mig i min barndom. De var fina när de var nya, men inge vidare i praktiken. Min morsa lär uppfylla alla krav på att vara norrländska, men inte Tornedaling. Att hon höll på med piratverksamhet var dock för mig en stor överraskning.

Risken finns ju att uttrycket lovikkavante hann bli inarbetat för diverse vantar med visst utseende, innan man hann skydda det.

 

[Almgren]

Får man sälja kinesiskt Rioja-vin i Sverige?
Får man sälja kinesiska Lovikka-vantar i Sverige?

Svar ja, men du får inte kalla det för Rioja eller för lovika. På samma sätt som det finns mousserande vin som tillverkats enligt champagnemetoden från andra områden än just champagne.

Det är ju synd att ett gammalt företag får problem, men även då gäller samma lagar som för alla andra.

Christian

PS. Varför skulle kineserna inte tillverka sameslöjd? (riktat till den som undrade)

 

[chinerunner]

PS. Varför skulle kineserna inte tillverka sameslöjd? (riktat till den som undrade)

http://www.sameslojdstiftelsen.com/?p=33

 

[Mezzner]

PS. Varför skulle kineserna inte tillverka sameslöjd? (riktat till den som undrade)

http://www.sameslojdstiftelsen.com/?p=33

Detta är ju ett typiskt sätt från "en tillverkare" att försöka konstruera ett skydd, genom att bl a smalna av det man skyddar. Jag har en och annan kniv av N. Fanki m fl och kan inte tänka mig nåt mer genuint. Dock saknar dessa alster varumärke. Självklart är detta "sigill" inget som inverkar på kinesernas möjligheter att tillverka knivar i renhorn. Att kalla dem sameslöjd vore förstås vilseledande, alldeles oavsett frånvaro/närvaro av äkthetsstämplar.

 

[CEN]

Varumärket "Äkta Lovikka-vante" innehas av Lovikka Husmodersförening, sen 1961. Vanten i sig är knappast så originell att den går att skydda, vare sig som varumärke eller med mönsterskydd. Att tillverka eller sälja vita, stickade, ruggade, broderade ullvantar är inte varumärkesintrång, så länge som man inte falskeligen säljer dem som "Äkta Lovikka-vante".

AB Lovikkavantens problem är nog snarast att "Äkta Lovikka-vantar" kostar nästan 500 kr och varken är bättre eller sämre än andra ullvantar. Om man vurmar för svenskt hantverk är det effektivare att stödköpa "Äkta Lovikka-vantar" en gång om året än att uppröras över eventuella intrång.

r-märket är f ö egentligen inte svenskt och behöver inte anges i något som helst svenskt sammanhang.

 

[Anders M]

.
[Ändrat av Anders M 2007-02-01 kl 15:45]

 

[Anders M]

Lovikka har nog fått ut sitt budskap, framförallt i branchen, eftersom det är lätt att hitta info på diverse websidor om att det är ett registrerat varumärke. Men jag antar att en tornedalsby inte har mycket att sätta emot Konsums och folkrörelsens resurser? De kan nog ganska lätt driva en liten tornedalsfirma i konkurs.

Har kineserna döpt någon by med vantfabrik till Lovikka?

SOK borde stämma Microsoft och Apple som säljer OS

[Ändrat av Anders M 2007-02-01 kl 14:13]

Kan ju bara konstatera att min mamma stickade åtskilliga lovikkavantar till mig i min barndom. De var fina när de var nya, men inge vidare i praktiken. Min morsa lär uppfylla alla krav på att vara norrländska, men inte Tornedaling. Att hon höll på med piratverksamhet var dock för mig en stor överraskning.

Detsamma gjorde min mamma och min mormor, trots att de kommer från grannbyar och inte själva Lovikka

 

[Malindo]

Jag tvingades att sticka en lovikkavante i den obligatoriska syslöjden nân gâng under mellanstadiet.

Jag valde att göra en variant i Djurgârdsfärgerna.

Det tog hela höstterminen att knappt bli klar med ena handen, sà den andra fixade mormor till pà en eftermiddag, samt virkade hon áven en tjusig lappmössa i samma glada Djurgàrdsfärger, samt med en otroligt stor rund toffs.

Vantarna anvándes faktiskt ganska flitigt, trots att den jag stickat var av ganska undermâlig kvalitet. Mössan var i häftigaste laget även för en totalt mode-omedveten 10-âring som jag, och kom sállan till anvándning.

Min mormor var dock fràn Svenljunga i Vástergötland.

 

[Mezzner]

Jag tycker att din bild från syslöjden är värd en guldstjärna, och om den legat i ditt fotoalbum hade den nog seglat upp på topp-tio-listan här på utsidan.

Frågan är då apropå immaterialrätten, om AB Lovikkavanten förvärvat exklusiv rätt till Äkta Lovikkavantar, eller rätt över huvudtaget, eller om det anser sig tillverka andra vantar från Lovikka, med någon form av immaterialrättsligt skydd.

(Nu har de ju inte påstått det, åtminstone här i tråden i alla fall.)
En gissning är f ö att få av deras presumtiva kunder i själva verket valde kinesiska vantar.

 

[Avsl12]

Om jag minns rätt fanns det en och annan stickningsmaskin hos Lovikkavantent när jag var där för en evighet sedan. Gjorde deras logga tryckningsbart eller vad det nu var. Gyttrig var den i alla fall. Men han har hållit ut ovanligt länge måste jag säga.
Beträffande varumärken må det vara lite si och så. Jag har fått Lovikka vantar stickade till mig när jag var "pikku poika" å inte bodde jag i Lovikka.
Jag minns att det fastnade mycket snö i raggen på vanten när man inte hade handskar på sig. Inte bättre än andra stickada vantar.
Bra vantar? Tovade enligt Lars Monsen.

 

[Martin Fjäderlätt]

r-märket är f ö egentligen inte svenskt och behöver inte anges i något som helst svenskt sammanhang.

Om man är rädd för att folk inte fattar att det är ett varumärke så kan man lugnt säga att man "behöver" använda det eller TM-märket (som ju är ännu mer intetsägande).
Lovikka hade således "behövt" använda det. Då kanske vi hade förstått att det var ett varumärke.