Jag har gått en del av den, längst i söder som en del av en fjällvandring. Vii började i Klimpfjäll och eftersom leden passerar utanför byn så började vi på Norgefaraleden och anslöt till Lapplandsleden där de gick ihop och följde den till Tjåkkelestugorna, sedan gjorde vi en utvikning och anslöt igen till Lapplandsleden strax söder om Klimpfjäll och följden den sedan till Borgafjäll. Den första sträckan följden en befintlig led som var lätthittad och inte särskilt besvärlig men en del vandring i skog. Tyvärr sammanföll vandringen med stormen Hans så uppfattningen om leden kan ju påverkas lite av dåligt väder, men stugan stod strategiskt placerad även för inbitna tältare och har ett rum med två våningssängar och ett loft. Lite underhållande är det dock att Norgefaraleden markeras med stora skyltar med ledens namn lite här och där. Sträckan från Vielmiesmehkie, där vi anslöt, till Slipsikstugan var bitvis jobbig att gå eftersom fyrhjulingar skapat leriga spår. Från Slipsikstugan var leden nydragen, välmarkerad men inte vältrampad. Efter korsande av Korpån på en ny fin bro ansluter leden till en äldre led, man kunde t.o.m. se äldre träd som var bläckade. Leden rundar Borgafjäll men eftersom vi vill till byns centrum avvek vi på någon av de många stigar som fanns.
Vi mötte inga veckovandrare i området, antingen var det en korttur eller Gröna bandet som gällde.
Orsaken till att vi inte valde att gå Lapplandsleden som helhet var dels att den är lite för lång för en dryg vecka för oss, dels att den kändes tråkig med flera långa vägpassager och mycket skog. Den är dragen där det ska passa renskötseln bäst och det blir inte så lyckat för vandrarna alltid. Det ingår också en roddled längs med en sjö för att inte passera ett hus t.ex.
