kniv slipsten

[dePaul]

Där kom bekräftelsen på mitt förra inlägg. Vi har lite olika krav och kriterier på en knivs skärpa.

Jag skulle aldrig acceptera att min kniv blir mindre vass än när den kom ut från fabriken. Därefter skulle jag underhålla en lika hög skärpa under knivens hela livslängd.

~Paul~

 

[GustavOh]

Snacka om att den här tråden har lämnat sitt ursprung...

Men jag fyller väl i, med ett medlingsförsök.

Paul, allt handlar ju om vad som är "tillräckligt vasst".
För mig (och förmodligen de flesta) är skärpan ett medel, inte ett självändamål. Visst är det ett nöje att arbeta med perfekta redskap, men om jag har mycket jobb att göra så kan jag inte lägga ned mer tid på att få redskapen i perfekt skick än den tid som detta perfekta skick sparar mig. (nån som hängde med i den meningen?)

Man får väl se på sån här "assymetrisk härdning" som ytterligare en parameter att leka med i konstruktionen av en skärande egg. Självklart blir den inte "underhållsfri", men kanske tåligare på samma sätt som en grövre eggvinkel ger en mindre vass, men mer hållbar egg.

Kan vara bra i vissa sammanhang, när det är viktigare att kniven häller en "tillräcklig" skärpa länge än att den har "optimal" skärpa.

 

[dePaul]

Jag håller med dig i din analys Gustav. Men jag har hela tiden debatterat en enda sak. Nämligen uttalandet i artikeln att en sådan kniv aldrig mer behöver brynas. Jag vidhåller fortfarande att detta är nonsens.

~Paul~

 

[nermander]

Men jag har hela tiden debatterat en enda sak. Nämligen uttalandet i artikeln att en sådan kniv aldrig mer behöver brynas. Jag vidhåller fortfarande att detta är nonsens.

Nyckelordet här är "behöver".

Det finns gott om folk som använder knivar som aldrig har brynts och de är lika glada för det.

Om vi nu säger att kniven behöver brynas så kommer vi ofrånkomligen till följdfrågan: Varför behöver kniven brynas?

Om nu eggen är tillräckligt vass utan att man bryner kniven, varför behöver den ändå brynas?

 

[dePaul]

Nyckelordet här är "behöver".

Det finns gott om folk som använder knivar som aldrig har brynts och de är lika glada för det.

Om vi nu säger att kniven behöver brynas så kommer vi ofrånkomligen till följdfrågan: Varför behöver kniven brynas?

Om nu eggen är tillräckligt vass utan att man bryner kniven, varför behöver den ändå brynas?

Äntligen.

Här är själva kärnfrågan som du har undvikit under hela den här diskussionen. Ditt försvar har hittills varit att så länge det går att skära med kniven så duger den.

Faktum är att det går att skära med ryggsidan av bladet om man ger sig fan på det. Gnuggar man tillräckligt hårt och länge så funkar den metoden också.

När anser du att en kniv är slö egentligen?? När du behöver spendera tre timmar på att skära igenom en 3 mm tjock paracord? Eller när du har trasat sönder din limpa med din kanske inte så effektiva men dock oslipade kniv?

Det är det här som har varit substansen i min diskussion. Visst, det går att skära med i stort sett vad som helst. Man kan t ex använda en nyckel och nöta ut materialet med. Du skulle antagligen kalla det att skära.

Frågan är således: När slutar en kniv att vara ett effektivt skärverktyg? Tja, det finns säkert lika många åsikter som användare. En sak har vi nog dock gemensamt. Den gränsen är passerad lång tid innan knivens totala livslängd är uppnådd, eller som det står i Wikipeida: "En sådan kniv kan därför hålla skärpan även utan slipning och bryning."

~Paul~

 

[nermander]

Här är själva kärnfrågan som du har undvikit under hela den här diskussionen. Ditt försvar har hittills varit att så länge det går att skära med kniven så duger den.

Nej, mitt försvar har varit att "så länge den fyller sin funktion så duger den". Och just därför har användningsområdet varit med i mitt resonemang hela tiden.

När anser du att en kniv är slö egentligen??

När den inte fyller sin funktion.

Om jag t.ex. skär glasfiberväv så är kniven slö när den inte längre skär igenom väven på ett drag.

Den gränsen är passerad lång tid innan knivens totala livslängd är uppnådd,

Hur definierar du knivens livslängd?

Som jag har skrivit säger 4-5 gånger tidigare: Idag finns det massor av människor som dagligen använder knivar med utbytbart blad eller brytblad.

Hur definierar du livslängden på ett sånt blad? Menar du på fullt allvar att man ska ta ur bladet och bryna det för att sen fortsätta använda det lite till?

 

[dePaul]

Som sagt. Vi kommer inte längre.

~Paul~

 

[lasse bergman]

Pojkar - kivas icke...

Det är det inte värt - att ödsla tid på annonsbyråspecade produkter.

Men se här vad man kan göra med en skitkniv.

Ni kommer ihåg de förskräckliga brödsågarna (långa vågtandade blad) som fanns i alla kök förr i tiden. Kvalitén på handtagen var bra, stålkvalitén var väl sisådär (men lite väl hårt härdade...) och designen i övrigt ytterst tveksam.

Innan detta gamla arvegods skulle recyclas satte jag eländet på slipstenen, och plötsligt hade jag en förträfflig kort beredningskniv som nu är en av de absoluta favoriterna i sommarköket.
Det är onödigt att slipa fram toppskärpa, den står sig inte, en lätt avrundad egg klarar sig dock länge trots misshandel. Men framför allt - det tunna bladet ger ju mycket goda skäregenskaper i alla sorts livsmedel. Och i köket är toppskärpa inte alltid nödvändig, i många fall inte ens önskvärd på en beredningskniv.

Alltså, low-tech/lågstatus-produkter kan vara tillräckligt bra. Med en ergonomi som passar användaren kan det bli riktigt, riktigt bra. Önskemål om längd och kurva på bladet är givetvis individuell, men slipar man själv så får man som man vill liksom vid slipning/bryning av egg.
(Och då närmar vi oss ruta ett, där tråden startade. Med en hanterlig stålkvalité är det ingen stor konst att underhålla den sorts egg man vill ha...)

Hälsn
Lasse

(Handtaget har givetvis stått över natten i Hanssons kallpressade linolja, så nu klarar det ytterligare 50 år)

 

[Avslutatmedlemskapx]

Ett riktigt KISS återbruk, bra Lars.

 

[dePaul]

Har också ett helt gäng med sådana knivar. Köpte dem för 5:- styck på loppis. De flesta var antingen märkta Eskilstuna, KN (Karlsson/Nilsson) eller Erik Anton Berg.

Som du skriver så är de riktigt effektiva pga det tunna bladet. Tyvärr har min kära mor brutit en av de bästa, så nu kommer jag att modifiera kniven som du har gjort med din.

Min favorit i köket just nu är en omprofilerad tranchérkniv från beredskapsåren. Bladet är 24 cm långt. Det är en riktig skalpell .

~Paul~