Klättring på farfars tid

Hej
Jag undrar hur de gjorde på hamparepstiden? Fanns det dynamiska hamparep eller körde de med statiska?

Går det att få tag på sådana rep idag?

//Peter
 
Från den tiden finns uttrycket: Förstemannen får inte falla!

Ett skäl till det lär vara bristen på dynamik i systemet, ett annat bristen på karbiner och mellansäkringar. Höftsäkring lär ha givit en hel del dynamik, tillsammans med diverse nackdelar.

Hamparep går säkert att få tag på, men använd det inte i något sammanhang då du inte klarar dig bra utan rep.
 

Lästips

Paddla i sommar: Tips och inspiration från Utsidans medlemmar

Utsidans redaktion tipsar om fem bloggar och forumtrådar som får oss att längta efter att färdas fram på vattenytan.

Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken

STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.

De liftar och ploggar igenom Europa: ”Alla hjälpsamma får oss att orka”

Utsidan mötte upp Michaela och Jiří Dolan under deras Stockholmsbesök, och plockade skräp på ett lite annorlunda sätt – från kajak.

Vinn skor och startplatser till Merrell Göteborg Trailrun för två!

Delta i Göteborgs stora trailfest den 6 september! Nu har du chansen att vinna både startplatser och nya MTL ADAPT från Merrell åt dig och en vän.
Just det, hamparepen var inte dynamiska i sig, utan det var säkringsmetoden (höftsäkring) som stod för dynamiken. Då gällde det att ha ett starkt rep, gärna manillahampa, tydligen.
Det finns en del att läsa i Walt Wheelocks bok "Ropes, Knots & Slings for Climbers", La Siesta Press, 1967. Där (och det var ändå på 1960-talet) förklaras till exempel skillnaden mellan hamparep och sisal. Bara en sådan sak!

Säkringsmetoden utvecklades också, blev mer dynamisk. Denna utveckling var första steget mot att kunna falla utan att kroppsskada var mer eller mindre garanterad. Beskrevs i skriften "Belaying the Leader" av Richard M Leonard, utgiven av The Sierra Club i San Fransisco 1956.
Så från det årtalet kan man räkna med att mottot "First man must not fall" började förlora i giltighet.

Så här skriver John Gill i tråden http://www.rockclimbing.com/topic/72925 :
"When I started in 1953 (manilla hemp rope), I would tie a single loop around my waist and secure it with a bowline. The knot was in the front, as it was with others I observed. Sometimes we'd shift it to the back when going up long easier pitches. I quickly converted to US Army WWII surplus white nylon layed rope, using it the same way. By about 1956 I was using the coil around the waist, and by 1957 or 1958 I was using one-inch nylon webbing, wrapped many times as a Swami Belt.
Some climbers on the East Coast still abided by the "leader shall not fall" old British admonition. But the Californians were a bit more progressive!"
 
Tack för givande och snabba svar. Nej, jag ska inte klättra med hamparep. Det ska användas för att tillsammans med en gammal isyxa och stegjärn smycka fjällstugan.

Jag blev dock så pass nyfiken på hur säkring gick till på farfars tid så jag tror jag får jaga rätt på någon av de rekommenderade böckerna.

//Peter
 
På temat: finns det några bra böcker om klättringens historia och utveckling (eller kanske snarare olika grenar av klättring)?
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips