Hur väger ni er utrustning?

[nermander]

OT: Tamojen kan ni borra upp extra hål i, så den bli lättare... men det kanske ni redan vet! /några gram/

Eller så gör man en ny av tunnare plåt (=större vinst).

 

[nermander]

Men det viktigaste är väl att personen i fråga orkar bära sin packning.

Jag orkar bära 30-35 kg (tror jag, det är rätt många år sen jag hade så tung packning), men tycker att det är betydligt bekvämare med en packning som bara väger hälften (eller ännu mindre).

När vi pratar packning med våra scouter brukar jag packa barnens gamla ryggsäckar (de är på 25 liter tror jag) med "likadan" packning:
Liggunderlag (112)
Regnkläder (344)
Byxor (443)
Varm tröja (282)
Handskar (7, men de lätta är varmare)
Mössa (15)
Packpåse (40)
Handduk (254)
3-liters vattendunk, tom (160)
1-liters vattenflaska, tom (72)
Matsaker (152)
Disksvamp/borste (20)
Diskhandduk (78)
Ficklampa (35)

Siffran inom parantes är viktskillnaden, det blir 2 kg totalt. Och då är det ändå samma ryggsäck, och sovsäck och tält saknas.

 

[camoscio]

Nu har jag inte vart med från tidens begynnelse så jag vet inte riktigt vad "3 för 3" innebär. Känner heller inte att jag är stolt över dövikten i ryggsäcken.
Jag håller mer än gärna med om att 12 kg inte är lika mycket som 30 kg... Men det viktigaste är väl att personen i fråga orkar bära sin packning. Packningens vikt är högst subjektiv. Det var det enda jag försökte få fram.
En tur med lätt packning jmf med tung packning går naturligtvis lättare Men man lastar ju efter behov, inte 10-dygnspackning på en dagstur... Även att packa tungt saknar självändamål. (annat än träning.... )

Motsatsen till Lättpackning är inte dumhet.



Kanske inte bästa meningsuppbyggnaden i mitt tidigare inlägg. Kanske därför du inte heller förstod att jag inte har något emot folk som verkligen går in för att packa lätt (jättebra då det kan hjälpa personer med handikapp/dåliga knän etc.). Även om jag själv inte har samma tankesätt.

Nå, det ringar ju in skillnaden i synsätt rätt bra. De flesta av oss här håller inte med om att huvudsaken är att man orkar - man ska inte vara i närheten av vad man orkar. Trivsel är det viktiga, sen glömmer många säkerheten - men alla gör kanske inte så krävande saker. Jag vandrar mest alpint och då har packningens vikt och skrymme mycket stor betydelse för säkerheten. När jag gick över Col du Palas i Pyreneerna 1995, lösa block med snö mellan, tyckte jag 15 kg var i mesta laget. Även fjällen kan bjuda på knepiga passager; när jag gick över Raudalsbandet i Jotunheimen var jag glad att jag inte hade mer än kanske 11 kg kvar i säcken.

Handikap, dåliga knän? Man behlver itne ha sådana problem; man kan vilja förebygga dem.
Förslitningsskador är inte så plötsliga som deras symptom kan verka.
I ett annat inlägg pratar du om att fixera sig på vikten och göra avkall på allt annat; på det här forumet odlar vi den osvenska föreställningen att minimera vikt utan förlust i funktion - en fördel behöver inte utesluta andra.

De flesta av oss har burit tyngre bördor och blivit motiverade att se över packningen. Jag har burit 20 kg i både Alperna och Pyreneerna och funnit att jag trivs bättre med mindre (för att inte tala om hanteringen av packningen på långa tågresor) -
sen handlar det som sagt om säkerheten och att förebygga förslitningsskador. Jag har med åren kommit fram till att 15 kg, med mat för en dryg vecka, gas för knappt två och kartor för tre (och tom vattenflaska) är en acceptabel utgångspunkt (i fjällen klarar jag 10 dagar med 15-16 kg; på min senaste fjällvandring hade jag mat för 7 dagar, säcken vägde 13 kg och jag saknade inget). Alltså kontrollväger jag för att se att jag inte kommer över den vikten - att hemma, med "sunt förnuft" simulera effekten av flera dagars vandring med en viss börda med stigningar på allt mellan 500 och 1500 meter dagligen, ofta i brant och slirig terräng, låter sig knappast göras. Jag kollar totalvikten på badrumsvågen; enskildheter behöver jag knappast längre väga, utom matportionerna, att de är tillräckligt stora, att jag fördelar vissa inslag någorlunda jämnt, etc.

Jag vet inte många 67-åringar som vandrar så mycket och krävande som jag; och jag tror inte jag skulle göra det om jag inte för 9 år sen på allvar börjad se över min packning och mina verkliga behov.

 

[seobserver]

Bara för att du inte tror på tunna, lätta och starka matrial ännu beöver inte betyda att fördelarna inte finns där.
Gediget, slitstarkt och hållbart samt tungt har de allra flesta burit. Vad vi kan bära och vad som är komfortabelt är två olika matcher. Säger du att 35 kg är bra för dig så tror jag inte att du vill välja samma väg och tempo som den som bär 1/3 därav.
Allteftersom packningen blir lättare vidgas perpektiven medan man går, det blr mer upplevelse.
Det handlar inte om att släpa med sig mest utan att ha en trevlig och säker tur.
Med lite träning brukar de flesta kunna gå med en packning som väger som halva ens kroppsvikt, förutsatt att ryggäcken håller. Njutningsfaktor verkar vara noll och 35 km om dygnet är en plåga.
Med 10 kg på ryggen är 40 km om dagen inte omöjligt och det går lätt oxså. De flesta brukar nöja sig med något mellan 12 och 25km per dag beroende på terräng, dagsform och höjdförändringar.
Men i ett lättpackarformum kommer du att ha svårt att fara fram oemotsagd i ett försvar för tungpackning. Hur mycket du nu än gillar din nya tunga gedigna säck. Tänk om!
go tur

 

[Mezzner]

Jag vet inte många 67-åringar som vandrar så mycket och krävande som jag; och jag tror inte jag skulle göra det om jag inte för 9 år sen på allvar börjad se över min packning och mina verkliga behov.

Så kan det vara.
Senast jag vandrade med en kamrat som är 67 (strax 68) så tänkte jag just på att det är viktigt att inte bära för tungt när man är så gammal, så jag smög över hans rep och lite andra klättergrejer till min ryggsäck när vi skull gå från Tarfala. På så sätt kom hans packning ned i lite under 30 kg, på bekostnad av att min kom upp i 44. Nu har jag ännu inte fyllt 50, så 44 kg funkade bra i och med att det inte var en alpin tur. Min kamrat är troligen lite oerfaren som går med 35 kg i ryggsäcken på såna turer, men å andra sidan gör ha nog inte mer än 3-4 fjällturer om året, och han är ju fortfarande ung lika ung som the Glimmer Twins.

 

[camoscio]

Det finns alltid de som är värre, speciellt om de sportat (klättring hör dit) i yngre dar och fortsatt träna. Den som t ex sprungit långa elitlopp i yngre dar kan vid 65 ha ungefär den kondition som jag hade vid 45 - och den var mycket god. Men många är de inte. Och jag kan inte låta bli att undra vad era leder är gjorda av?

Om man skulle återvända till vägandet, och till den lättpackning vi tar för given på detta forum, så har jag ringa förståele för dem som väger varje liten enskild sak för sig och sen gör långa, långa listor över det. Lätt packning betyder för mig också överskådlig, lättorganiserad packning, få saker att hålla reda på, svårt att glömma något, lätta rutiner på resan, stigen och lägret. Det ska också vara lätt att se var man eventuellt kan kapa vikt - men enkelheten är nästan viktigare! Jag sparar inte så mycket vikt, kanske, på att ha ett enda par strumpor till vandringen, men varför krångla till det? Jag sköljer eller tvättar dem efter etappen och tar på dem igen så att de torkar.

Så jag har följande lätt memorerade uppställning:

I händerna: stavar (inskjutna i madrassen under resan).

Axelremsväska, på axeln under resan, i säcken annars, pengar, tidtabellsutdrag, pass, försäkringsbrev o.d.

Yttre lockficka: regnkläder och regnöverdrag
Inre lockficka, tandborste, tandstickor och tandkräm

Fickor nedtill på säcken: Tvål, tvålask, tvätthandske, toapapper med tändare, glasögon (har dem på under vandring bara vid kritisk kartläsning), pannlampa. Hygienen därmed avklarad, t ex handduk behövs inte.

I remmar, stadigt fastsatta: madrass och tältduk.

I säcken, i stor packpåse: sovsäck, lite extrakläder (jag byter närmast kroppen till natten; dessa är också mina reskläder).

I tre mindre packpåsar: kartor, köksutrustning+kaffe, sjukvård och reparatur. Vidare tältstång och tältpinnar. I flera packpåsar: mat, två dagsportioner i varje, kanske (på kontinenten) en påse med lite extra som man inte hittar så lätt vid proviantering, t ex proteinkakor, pulvermos, etc.

Om jag kommer över min tänkta ideala startvikt är kanske kartorna det första jag granskar. De är nästan alltid för många från början. Därnäst, på kontinenten, är det maten - kanske jag kan proviantera oftare. Och sen kanske sjukvård och reparatur.

 

[Mezzner]

Det finns alltid de som är värre, speciellt om de sportat (klättring hör dit) i yngre dar och fortsatt träna. Den som t ex sprungit långa elitlopp i yngre dar kan vid 65 ha ungefär den kondition som jag hade vid 45 - och den var mycket god. Men många är de inte. Och jag kan inte låta bli att undra vad era leder är gjorda av?.

Jo, man är definitivt aldrig värst - och tyvärr är väl leder i viss mån en förbrukningsvara. OT-inlägget var inte för att vara dryg, även om det säkert framstod så, utan bara en reflektion över att det inte finns nåt som är mer rätt än annat. 11 kg, eller 44 kg, eller nån annan vikt kan ju vara optimal om det är den vikt som det man behöver ha med sig väger... Det är f ö mindre skillnad än man tror att bära säg 17 kg och 35. Men som klättrare så är det ofta så att när man inte klättrar så ägnar man sig inte åt vandring, utan åt att bära. Klättrande fotografer har det dock värre.

 

[7S]

Nå, det ringar ju in skillnaden i synsätt rätt bra. De flesta av oss här håller inte med om att huvudsaken är att man orkar - man ska inte vara i närheten av vad man orkar. Trivsel är det viktiga, sen glömmer många säkerheten - men alla gör kanske inte så krävande saker. Jag vandrar mest alpint och då har packningens vikt och skrymme mycket stor betydelse för säkerheten. När jag gick över Col du Palas i Pyreneerna 1995, lösa block med snö mellan, tyckte jag 15 kg var i mesta laget. Även fjällen kan bjuda på knepiga passager; när jag gick över Raudalsbandet i Jotunheimen var jag glad att jag inte hade mer än kanske 11 kg kvar i säcken.

Handikap, dåliga knän? Man behlver itne ha sådana problem; man kan vilja förebygga dem.
Förslitningsskador är inte så plötsliga som deras symptom kan verka.
I ett annat inlägg pratar du om att fixera sig på vikten och göra avkall på allt annat; på det här forumet odlar vi den osvenska föreställningen att minimera vikt utan förlust i funktion - en fördel behöver inte utesluta andra.

De flesta av oss har burit tyngre bördor och blivit motiverade att se över packningen. Jag har burit 20 kg i både Alperna och Pyreneerna och funnit att jag trivs bättre med mindre (för att inte tala om hanteringen av packningen på långa tågresor) -
sen handlar det som sagt om säkerheten och att förebygga förslitningsskador. Jag har med åren kommit fram till att 15 kg, med mat för en dryg vecka, gas för knappt två och kartor för tre (och tom vattenflaska) är en acceptabel utgångspunkt (i fjällen klarar jag 10 dagar med 15-16 kg; på min senaste fjällvandring hade jag mat för 7 dagar, säcken vägde 13 kg och jag saknade inget). Alltså kontrollväger jag för att se att jag inte kommer över den vikten - att hemma, med "sunt förnuft" simulera effekten av flera dagars vandring med en viss börda med stigningar på allt mellan 500 och 1500 meter dagligen, ofta i brant och slirig terräng, låter sig knappast göras. Jag kollar totalvikten på badrumsvågen; enskildheter behöver jag knappast längre väga, utom matportionerna, att de är tillräckligt stora, att jag fördelar vissa inslag någorlunda jämnt, etc.

Jag vet inte många 67-åringar som vandrar så mycket och krävande som jag; och jag tror inte jag skulle göra det om jag inte för 9 år sen på allvar börjad se över min packning och mina verkliga behov.

Ta det på rätt sätt: gammal är äldst. Förmodligen kommer även jag tids nog se på vandringarna som mer eller endast som rekreation. just nu passar sättet jag tänker på och känslan av matthet i kroppen när man kryper till kojs bra.
När jag nämner att man ska bära så mycket man orkar menar jag inte att man ska plågas av vikten och storkna på köpet. Packa för mycket och för mycket onödigt gör jag dock inte, vilket är känslan man får om man anger att man inte går in för att optimera m.a.p vikt. Anser heller inte att mina enskilda prylar väger några ton, däremot vill jag ha saker som håller, ser ut att hålla och som är välbeprövade. Tyvärr är det i många fall synonymt med tungt - i lättpackarens ögon.

Fördelarna för handikappade eller på annat sätt rörelsehindrade med UL är väl rätt uppenbar. Även om lättpackare överlag är rörelsehindrade på något sätt.

Men upplys mig gärna om dessa ting. Jag har lovat seobserver att läsa på

OT: Tack för din guide i linjär algebra som du har/hade på din hemsida. Den hjälpte mig mycket, hette den "krypa, gå"? Tyvärr hade jag aldrig dig som föreläsare.

 

[luktafotogen]

Jag tycker det är dax att blanda in varg i debatten så den blir ännu mer spännande.

 

[tompa_m]

En stor fördel med lättpackning är ju att man kan röra sig snabbt över avstånd, en klar fördel när man är ute på SGT-uppdrag

 

[7S]

En stor fördel med lättpackning är ju att man kan röra sig snabbt över avstånd, en klar fördel när man är ute på SGT-uppdrag

SGT=stor, grov, tung?

viktigt! jag läste mitt senaste inlägg och jag har missat ett väldigt mycket ord: inte. I stycket som behandlar fördelar med UL för rörelsehindrade. jag menar absolut inte att lättpackare är rörelsehindrade på något sätt.
riktigt fel blev det där och det var inte ens nära en freudiansk felskrivning. ursäkta om någon tagit illa upp. Snacka om att göra bort sig.

mvh Oskar

 

[AndersSupertramp]

Lämpligtvis med våg ...

Nu när man börjat bli lite nördig på detta område och vill veta vad utrustningen väger, äger ingen våg så funderar vad man ska införskaffa, funkar en hushållsvåg(som jag säkert kommer använda i köket också) eller är det fiskvåg, bagagevåg som gäller....?

För att väga din utrustning så rekommenderar jag att du använder en våg, borde vara lättaste och mest exakta metoden.

Jag förstår att det kan vara lite knepigt att lista ut hur man gör för att väga sina grejor, hoppas mitt tips skall leda dig framåt.