Inte så enkelt
Troys diagram visar dock sambandet för "rena" spektrumvåglängder, som alltså motsvarar helt obrutna kulörer. Där ser man t ex, att rent gult reflekterar mer än rent rött, och mycket mer än rent blått.
Men i praktiken går 100-procentigt "rena" (mättade) kulörer inte att framställa som målade eller infärgade ytor - 90% är praktisk övre gräns, för en del kulörer ännu lägre. Och det brukar bli extra dyrt (och inte så hållbart) att hålla sig på de nivåerna.
Ett tygstycke som vi upplever som rent, lysande signalrött är troligen brutet med minst 10% svart och/eller vitt.
Och det är andelen svart resp vitt, som spelar så stor roll för reflektionsfaktorn - naturligtvis större, ju större andel av dessa i förhållande till kulörtheten (andelen av den "rena" spektrumkulören).
Hög andel svart ökar absorbtionsgraden. Hög andel vitt (som i rosa och babyblått) ökar reflektionsgraden.
Hillebergs röda ligger på uppskattningsvis 35-45% svarthet och hög andel kulörthet i återstoden, dvs mycket litet vitt (det är därför vi upplever den som "intensiv", fast den innehåller avsevärda mängder svart).
Det sandfärgade tyget är mer komplext - det innehåller mycket av både svart och vitt (fast mer vitt), och litet av den rena kulörtonen (motsvarande en given våglängd i Troys diagram).
(ursäkta det yrkesskadade nörderiet, i praktiken räcker det med ljushetsmätaren 
)
