Jag har förstås själv alltid fler kartor "än jag behöver"
eftersom behovet inte kan förutses. Att slaviskt följa en rutt är inte min stil. En gång blev jag
tillochmed tvungen att
ändra *startpunkten* för en tur därför att en viss busslinje ännu inte börjat gå. Sen fanns en punkt
där jag måste besluta om turen skulle fortsätta
norrut eller söderut. Jag kan klippa bort stora skogspartier, till priset att kartorna blir
sladdriga och svårhanterliga.
På min senaste kontinentala tur (31 dagar) hade jag 8 eller 9 hg kartor (inklusive relativt vattentätt emballage)
och då hade jag på en punkt skippat en karta helt och
lagt med en liten skiss ur en bok - då vill det till att landskapet är lättorienterat! På en norsk fjälltur
(10-13 dagar kan det vara) kan det handla om 3 till 5 hg kartor, alltefter behovet
av 50 000-kartor och jag använder inte alla.
I Trollheimen senast, med flit en kort tur,
hade jag en enda karta, 1:50 000,
med tryck på bägge sidor.
Jag har aldrig plastat in kartor - så
mycket jobb för några veckors aktivitet?
I kartfodralet
har jag dagens karta
och kanske nästa. Regnar det stoppar jag in fodralet innanför regnjackan. Passiva kartor ligger
i hyfsat vattentät påse i en speciell
ficka i ryggsäcken.
Vissat försöker jag spara vikt, jag börjar kanske med
15 hg innan jag tänkt igenom behovet. Sen finns
att annat att knapra på.
Jag bär aldrig mer än 16 kg.
Iden att låsa sig vid en rutt för flera
veckor framåt är mig totalt främmande.
Vad är det roliga med det?
Alltså: LAMINERA!
