Handikappanpassa vandringsleder i fjällen

Sen är det ju frågan hur hästen hanterar ställen där man har spång. På bilden verkar det bara vara lite sten som spången går över och det föreställer jag mig att en islandshäst klarar galant, en del vattendrag också. Vet inte hur de klarar sankmark och liknande dock...



Hästar funkar fint i fjällen. Länsstyrelsen i Jämtland använder hästar vid ledunderhåll då det är snabbaste sättet att ta sig.
 
Hästar funkar fint i fjällen. Länsstyrelsen i Jämtland använder hästar vid ledunderhåll då det är snabbaste sättet att ta sig.

För all del, men för att någon som är rullstolsburen ska kunna hålla sig kvar på en häst krävs säkerligen en hel del extrautrustning, en välutbildad häst, samt sannolikt specialutbildad hästhanterare.

För den delen skulle jag gärna se nån länk som visar på det där ledunderhållet med häst, jag hittar då inget vid en snabb googling.
 
För all del, men för att någon som är rullstolsburen ska kunna hålla sig kvar på en häst krävs säkerligen en hel del extrautrustning, en välutbildad häst, samt sannolikt specialutbildad hästhanterare.

För den delen skulle jag gärna se nån länk som visar på det där ledunderhållet med häst, jag hittar då inget vid en snabb googling.
Dom använder det nog inte till vardags men det stog om det i lokaltidningen ifjol
http://www.op.se/jamtland/are/folj-med-pa-tjuvjagarspaning-fran-hastryggen
 
Tackar, trevlig artikel :).

Jag var själv med och red från Korpak (Guorpak) till Saltoluokta för några dagar sedan. Hårt jobb, men riktigt kul :).
 
vad bra! då får vi se fler lycrasportisar blåsa förbi upp till kebnekaise. hoppas de har ringklockor för det lär behövas.

finns det plats så kommer andra fordon att åka där också än rullstolar, så varför inte göra en ordenlig väg ända upp till fjällstationen istället och bygga ett rejält parkeringshus brevid Touplagourni på en gång?
 
Jag skulle gärna se att man gör bredare spänger eller en dryg meter breda grusade gångar på de hårdast belastade lederna, det skulle höja min naturupplevelse. Asfalt har ingen sagt att det ska vara förutom i den här tråden vad jag kan se. Det gör ont i mig när jag ser de 6-10 meter breda "stigarna" som syns även på längre avstånd, med en smalare mer anlagd stig kan området runt stigen få återhämta sig. Om det dessutom gör att handikappade får det lättare att ta sig ut i naturen, desto bättre. Tror risken för fyrhjulingar och cyklar är går bra att stävja med regler om det, då det är mycket folk på lederna skulle det inte passera obemärkt.

Ock när jag ändå är inne på det - när det finns en led så kan väl alla vi som bryr oss om fjällvärlden hålla oss på den, även om det är skönare att gå strax bredvid? För att minimera slitaget naturligtvis. Vi vill ju inte förstöra naturen under tiden vi upplever den?

Om man vill undvika att gå på stigar - undvik att gå där det är led.
 

Aktuellt

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

”I nivå med luften vid flerfiliga motorvägar”

Ny forskning visar att klätterskornas skosulor släpper ut riskfyllda kemikalier i luften när de nöts. Nu växer trycket på branschen att agera.

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.
För den delen skulle jag gärna se nån länk som visar på det där ledunderhållet med häst, jag hittar då inget vid en snabb googling.



Jag har tyvärr ingen länk, utan träffade på en av de som underhöll lederna tidigare i sommar när en vän till mig skulle ut och rida med honom. Han trodde att en stor anledning till att han fick jobbet var att han höll med häst. Hans nuvarande kollega hade jobbat för att de skulle bli fler som red.
 
Söderåsen i Skåne är ett bra exempel utanför fjällvärlden på ett område, i detta fall en nationalpark, som handikappanpassats på ett bra sätt. En slinga på tre km kring sjön vid Skäralid har brädats och gjort tillgänglig för rullstolar, småbarn och 80-åringar med käpp. Resten av Skäralidsdalen har en vanlig stig. Utsiktspunkten vid Kopparhatten går att ta sig till med bil och rullstol. Vill man ta sig till övriga utsiktspunkter så är det branta stigar som gäller. En liten del av parken har alltså "civiliserats" medan resten har behållits.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips