Forumfrågor - ska man bry sig om att svara?
- Trådstartare camoscio
- Start datum
Lästips
ANNONS
Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro
Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...
Där satt den, mitt i prick!
Nu handlar denna tråd faktiskt om forumfrågor, från rubriken.
Det var då tusan vad ofta det urartar i ordvalsdiskussioner här på senare tid...
Naturligtvis ska man svara på frågor, men det är naturligt att diskussioner också uppstår, då det inte finns rätt eller fel svar på många frågor.
Det finns massa åsikter, erfarenheter, fakta, faktoider, gissningar och förutsättningar som påverkar svaret i relativt enkla frågor, som frågor om specifika turer eller en enkel fråga som vad som är bäst att sova i/under på tur.
Det kan möjligen finnas ett rätt svar för mig personligen, men definitivt inte ett svar som passar allas förutsättningar. Därför blir det också en del spännande diskussioner, vilket bara är bra, det jag saknar ibland är respekten för att olika människor har olika åsikter, utan att någon av dem är rätt eller fel.
Jag hoppas du delar dina erfarenheter, trots att de kanske möter motstånd.
Det är tyvärr så ibland här på Utsidan att när någon har en erfarenhet som fungerar för dem så är det RÄTT.
Vore det så skulle ju alla ha samma utrustning i alla sammanhang på alla platser, trots det har många underbara upplevelser i naturen med olika utrustning, under olika tider, äter olika mat osv.
Rätt är väl att komma sig ut om man längtar efter det, fel är att bli hemma i huset.
Det är väl alltid ett dilemma mellan folk som är erfarna och kan "allt" ska tackla nybörjare.
På webforum av denna typ kommer det alltid att komma nya generationer användare, som är i början av sin kunskapsbana, samtidigt som äldre garden ackumuleras i andra hörnet av plattformen med sin kunskap för länge sedan nischats och gått in på överkursen. Då kanske det är en fälla i att som gammal räv sucka och vara dryg mot nybörjarfrågor, man tycker man sett just den frågeställningen tusen gånger tidigare, eftersom man varit med så länge, man glömmer så att säga bort hur det är att allt är nytt för en.
Jag själv är hyfsat mycket nybörjare på friluftsområdet, men på andra områden har jag själv varit dem som vet "mest". Tycker att så länge frågorna är konkret och trevligt ställda så ska man svara trevligt på dem - eller inte alls.
På webforum av denna typ kommer det alltid att komma nya generationer användare, som är i början av sin kunskapsbana, samtidigt som äldre garden ackumuleras i andra hörnet av plattformen med sin kunskap för länge sedan nischats och gått in på överkursen. Då kanske det är en fälla i att som gammal räv sucka och vara dryg mot nybörjarfrågor, man tycker man sett just den frågeställningen tusen gånger tidigare, eftersom man varit med så länge, man glömmer så att säga bort hur det är att allt är nytt för en.
Jag själv är hyfsat mycket nybörjare på friluftsområdet, men på andra områden har jag själv varit dem som vet "mest". Tycker att så länge frågorna är konkret och trevligt ställda så ska man svara trevligt på dem - eller inte alls.
En känsla kommer över mig efter att ha läst de senaste två, tankeväckande inläggen i tråden. Det är känslan från när jag var barn, inför fjällen. De var stora, outforskade och låg där långt, långt borta och kändes ouppnåeliga.
Varje gång jag planerar turer och ger mig ut idag, är det för att reta den känslan igen, det är en del av drivkraften. För varje stig jag upptäcker förstörs samtidigt en del av det förtrollade och förtrollande. De vita fläckarna blir verkliga.
Skriver jag ett inlägg här, med frågor, kan ni vara säkra på att det är för att jag fortfarande är i det förtrollade stadiet inför ämnet ifråga. Och blir väldigt glad när jag får engagerade svar, när någon delar mitt intresse. Jag ser inte riktigt vitsen med att svara överhuvudtaget, om ämnet inte känns intressant för dig som skriver.
Varje gång jag planerar turer och ger mig ut idag, är det för att reta den känslan igen, det är en del av drivkraften. För varje stig jag upptäcker förstörs samtidigt en del av det förtrollade och förtrollande. De vita fläckarna blir verkliga.
Skriver jag ett inlägg här, med frågor, kan ni vara säkra på att det är för att jag fortfarande är i det förtrollade stadiet inför ämnet ifråga. Och blir väldigt glad när jag får engagerade svar, när någon delar mitt intresse. Jag ser inte riktigt vitsen med att svara överhuvudtaget, om ämnet inte känns intressant för dig som skriver.
