eskimåsväng för glasögonormar?

Nej Anders, en roll är inte nödvändig för att paddla när det blåser. Jag paddlade i tio år, ofta i hårt väder, utan att känna något behov alls av att rolla. Det är ett val man gör. Men den som inte har en säker roll kan inte förställa sig den sinnesfrid och säkerhet man känner i sjögång när den litar på den.

Men att du inte uppfattar en roll som ett praktiskt alternativ till andra räddningsmetoder förvånar mig. En roll kräver inga förberedelser och inga extraprylar, går på ett par sekunder, minskar inte kajakens flytkraft, innebär inget vatten i kajaken, kräver inte att paddelkompisarna tar risker, medför ingen behov av att ta sig in på grunt vatten för att pumpa vatten, packa ihop prylar etc.
Mezzner; sa:
Både roll och räddningsmetoderna blir förstås svåra i hård sjö, så ett realistiskt alternativ är förstås att man tar sig till lugnare vatten eller land för att tömma kajak och reda ut situationen.
Just detta är en viktig skillnad – en roll är inte svårare i grov sjögång än på plattvatten. Rollar man åt rätt håll är det faktiskt lättare, eftersom vattnets rörelse i vågen hjälper till (det går till och med att låta sig rollas upp utan att röra en fena om man tajmar rätt). Likaså är reentry-and-roll i riktigt grov sjögång (när man passerat gränsen för kamraträddningar, flottörer och annat) den enda fungerande metoden att komma tillbaka upp i kajaken efter en wet exit.

Vidare är kontinuerlig träning i realistiska förhållanden det enda sättet att förvissa sig om en fungerande räddningsmetod. Många med mig rollar i samband med paddlingar i alla förhållanden året om, därför att det är enkelt och kul och att vi med tiden skaffat utrustning som tillåter partiella vinterbad utan obehag (tuiliq, torrdräkt, drytop etc). På söndagsturen igår i 10-11 m/s och 60-70 cm våghöjd tränade jag åtskilliga gånger igenom de rollar jag brukar klara. Men jag hör sällan talas om någon som tränar flottöruppgång eller kamraträddningar annat än under tämligen lugna förhållanden och i varmt vatten.

Men jag förstår naturligtvis också tveksamheten inför att lita på rollar. Många lär sig rolla i en bassäng, upplever det som ganska besvärligt och har inte tillräckligt med uthållighet och nyfikenhet, kanske inte heller lämoliga grejor för att riktigt ta sig över tröskeln – och därför blir rollen aldrig mer än ett trick som man då och då kan inhösta lite statuspoäng med. Och därutöver håller man tillgodo med att slita loss sitt täta kapell, vattenfylla sittbrunnen och kravla runt i vattnet med flottörer, paddelskaft och andra pinaler de sällsynta gånger man faktiskt gång man faktiskt går runt.

Som sagt, ett val man gör...
 
Re: Re: Titta eller blunda...

thureb; sa:
Förstår din poäng vid övning Björn men om man går runt i sjögång så hävdar jag att man behöver titta för att få till en bra eskil.
Thure
Nej, jag tycker det går rätt bra att rolla i sjögång med bara känseln, men det kräver naturligtvis att man rollar så ofta i sjögång att man tränar upp kroppsmedvetenheten (när man väl vågat prova är det riktigt kul att rolla i sjögång - till exempel att lära sig använda vattenrörelserna i vågfronter för att komma upp snabbt och lätt). Det är också min erfarenhet att vattnet i grov sjögång ofta är så vitt av luft och skum att man inte ser mycket - man är tvungen att lita på musklerna och balanssinnet.
 
Grejen är väl att utöver den tid man lägger på att lära sig rollen i början samt den tid man rimligen bör lägga för att den ska sitta så i ryggmärgen att den är ett verkligt säkerhetshöjande alternativ är för mycket för min del. Skulle jag paddla övervägande i brytande vågor skulle jag förstås ha större anledning att prioritera, och antagligen få många tillfällen till övning.
Utan att göra skillnad på Göteborgare och Stockholmare i onödan, skulle jag dock påstå att om man bor vid Mälaren (ostkusten) eller vid västkusten så är det antagligen så stor skillnad på vilka vatten man frekventerar att detta med viss automatik avgör vad man prioriterar. Jag har i år paddlat fler mil utan kapell än med... Jag hade iofs kapell även till den numera sålda motionskajaken, men inte ens med kapell var den ett rimligt rollredskap :).

Min poäng var dock dels att man väl kan känna att man är trygg och framförallt inte omdömeslös om man paddlar i vågor (ostkustvågor) utan att förlita sig på roll, varför man inte behöver avstå vågorna bara för att man har glasögon. Trådstartaren började lite i den änden och ingen ifrågasatte nödvändigheten i sambandet mellan rollkunskaper och paddling i hårt väder.
 
Jag håller helt och fullt med Björn i fråga om att man inte behöver se för att rolla, likaså att rollen är det överlägset effektivaste sättet att ta sig upp igen om man går runt, speciellt i hårt väder. I hård sjögång har jag svårt att tro att någon annan metod än rollning skulle fungera.

Jag har utfört kamraträddningar många gånger, några gånger i rätt skaplig sjögång (1,5 - 2 m) och kan intyga att det tar tid. Man driver långt innan operationen är klar. Har ett par gånger varit med om att vara tvungen att bogsera en ännu inte helt tömd kajak pga att vi höll på att driva in bland vassa klippor. För att bogseringen skall lyckas under sådana förhållanden behövs dessutom en tredje kompis som hjälper till att stabilisera den halvfyllda kajaken.

Att alla inblande kajaker tar stryk i en dylik situation är säkert. Kajakerna slår mot varandra i sjögången så det brakar i laminatet (gäller både glasfiber- och trä-epoxikajaker). Det gäller att se till att inte fingrarna kommer imellan.

Jag har en gång gått runt själv när jag vände om för att hjälpa en kompis som gått runt i bränningarna vid ett grund. Jag hade uppmärksamheten på kompisen och inte på sjön och blev överraskad av en bränning på närmare 2 m snett bakifrån. Den slog omkull mig direkt. Jag rollade upp igen på ett par sekunder och kunde fortsätta mot min simmande kompis, och jodå glasögonen satt kvar tack vare sportgummibandet runt nacken. Hade jag i den situationen gått ur kajaken skulle vi båda två utan tvivel ha drivit in mot stenarna på skäret ca 20 m i lä, med utan tvivel katastrofala följder för båda kajakerna. Nu kunde jag nätt och jämt rädda kompisens splitter nya trä-epoxi kajak från att bli kaffeved.
 
Håller med dig Björn, det är väldigt bra för självförtroendet i hög sjö att ha en fungerande roll. Jag som är stor och osmidig vet att jag har en hundraprocentig pawlataroll, så hemskt mycket tid tar det inte att lära sig den. På köpet får man dessutom mycket "kajakkontroll".

Men att man inte kan rolla ska ju absolut inte hindra att man paddlar när det blåser! Men nån räddningsmetod skall man kunna.
 
Re: Re: Re: Titta eller blunda...

btd; sa:
thureb; sa:
Förstår din poäng vid övning Björn men om man går runt i sjögång så hävdar jag att man behöver titta för att få till en bra eskil.
Thure
Nej, jag tycker det går rätt bra att rolla i sjögång med bara känseln, men det kräver naturligtvis att man rollar så ofta i sjögång att man tränar upp kroppsmedvetenheten (när man väl vågat prova är det riktigt kul att rolla i sjögång - till exempel att lära sig använda vattenrörelserna i vågfronter för att komma upp snabbt och lätt). Det är också min erfarenhet att vattnet i grov sjögång ofta är så vitt av luft och skum att man inte ser mycket - man är tvungen att lita på musklerna och balanssinnet.

Alltså är vi oense i varje fall för närvarande. Skall prova att blunda någon gång men jag tycker att jag har nytta av synen både för att inta färdigställning för Eskil under vattnet dvs böja mig mot fördäck respektive att hitta avståndet till och lutningen av vattenytan.

Ett specialfall är när man är nära botten och behöver ducka för den.

Thure
 
Synen behövs

wildenstam; sa:
Thure, vattenytan brukar hamna på samma ställe varje gång, även fördäcket har en förmåga att göra det. :)

Men inte överkroppens vinkel mot vattenytan i tvärskeppsled det beror mycket på hur mycket luft man har i kläderna och vilket motstånd överkroppen gjort när man får den under vattnet.

Dessutom kan vågytan utmed paddelbladssvepet luta åt alla möjliga håll.

Thure
 
Re: Synen behövs

thureb; sa:
wildenstam; sa:
Thure, vattenytan brukar hamna på samma ställe varje gång, även fördäcket har en förmåga att göra det. :)

Men inte överkroppens vinkel mot vattenytan i tvärskeppsled det beror mycket på hur mycket luft man har i kläderna och vilket motstånd överkroppen gjort när man får den under vattnet.

Dessutom kan vågytan utmed paddelbladssvepet luta åt alla möjliga håll.

Thure

Nu får du det att låta svårt...
 
Jag har både simmat under vattenytan och paddlat kajak (aldrig samtidigt dock) utan att tappa linserna (mjuka),så mitt råd är att om du kan ha linser är det att föredra.Jag har även paddlat med glasögon och i regn är det inget kul,inte heller ger clippsen tillräckligt solskydd.


peter
 
Re: Titta eller blunda...

thureb; sa:
Alltså är vi oense i varje fall för närvarande. Skall prova att blunda någon gång men jag tycker att jag har nytta av synen både för att inta färdigställning för Eskil under vattnet dvs böja mig mot fördäck respektive att hitta avståndet till och lutningen av vattenytan.

Ett specialfall är när man är nära botten och behöver ducka för den.
Thure

Detta är säkert en bidragande orsak till våra olika erfarenheter. Jag har lärt mig att alltid ligga med pannan mot fördäck när jag rollar (alternativt akterdäck för framåtrollar). Det innebär dels minskad risk att slå i botten om det skulle vara grunt, men också att man kommer runt snabbt utan att överkroppen bromsar och utan att det kan uppstå tvekan om vilken sida man flyter upp på. Samtidigt känner man rörelsen mycket väl - rotationen bromsas upp en aning när man är rakt under kajaken men accelererar sedan när man med hjälp av flytväst och flytkraft i överkropp och huvud flyter upp på uppgångssidan och kan påbörja uppgången. Rotationen blir så snabb att man av farten bryter ytan (man behöver inte titta för att märka det) och kan ta hjälp av rörelseenergin för att komma upp.
 

Liknande trådar


Sova ute en natt i månaden

Anna och Anna har hittat det bästa ”lifehacket” någonsin – och upptäckt många naturreservat i sömnen.