Som sagt. Problemet med AISI D2 (Uddeholm Sverker 21, Werkstoff Nr. 1.2379, Böhler K110, DIN X153CrVM 12, AIRDI D2, HICRO 150, DIN CR12, T 21200, Yoshikane SKD 11 samt SS 2310) är att kornet är stort och inte helt väldistribuerat. Det går därför inte att slipa ned eggvinkeln som på andra mer finkorniga stålsorter eftersom man riskerar att slita karbiderna ur matrisen och därmed erhålla en urflisad egg.
Personligen går jag inte under ca 15 grader per sida. Antagligen skulle jag egentligen ha stannat vid 20 grader per sida om man vill vara på den säkra sidan.
Jag har med stor möda lyckats få min Queen D2 Country Cousin tillräckligt vass så att den rakar armhåren men det tog åtskilliga timmar i anspråk (och många svordommar). Det är ett jäkla besvärligt stål. Själva slipningen är nämligen inte lik något annat. Man får inte anbringa för mycket tryck men inte heller för lite. Själva rörelsen måste vara extremt jämn. Det är bra att börja med ett medelgrovt diamantbryne och sedan övergå till keramik. En vanlig sten verkar bara putsa karbiderna i stället för att forma dem.
Här kommer två bilder. Den första är på AISI D2 och den andra på Sandvik 13C26 vid samma förstoringsgrad. Jämför kornstorleken och fördelningen!!
Av bilderna framgår att en del kornöar i D2 ligger i närheten av 30 μ (micron = tusendels mm) medan hos Sandvikstålet så är många till och med i submicronnivå!
Här är med andra ord förklaringen till varför man inte kan slipa fram en mycket snäv eggvinkel på D2-stålet. Det här stora kornet medför dock inte enbart nackdelar utan också en del fördelar. Eggen är nämligen mycket aggressiv i skäret och pga karbidernas hårdhet och storlek så förblir en sådan egg vass tämligen länge. D2 är därför kanon till abrassiva ämnen. Skall du skära i din ryamatta så kan du mef fördel använda din D2-kniv med 40-gradig eggvinkel

.
~Paul~