Efterfrågar firningsankare på Simonsberget

Fast som jag alltid säger, antalet tradklättrare har aldrig varit större :p

OT men av intresse. Du har hävdat detta tidigare och jag undrar vad du fått det ifrån. Det finns inget statistiskt underlag på hur många som klättrar, vare sig ute eller inne. Det finns då heller inget underlag på hur många som klättrar på ett visst sätt. Allt är enbart kvalificerade gissningar beroende på egna erfarenheter av ev. trängsel på vissa klippor samt antalet bilar på parkeringsplatserna. Det kan skilja i olika delar av landet. Finns det mycket fin tradklättring som i Bohuslän så lockar den säkert dit dom som är intresserade av just det och då kan de ge intryck av att det är många som utövar det. På östsidan av riket så är vi många som har motsatta erfarenheter. Det är sällan trängsel på tradklipporna.
 
Det är en kvalificerad gissning utifrån att antalet tradklättrare för hundra år sedan var noll och att jag (eller lyckegard) är en tradklättrare: 1>0.

Det är inget konstigt påstående och inte alls svårt att förstå vad han menar. Även om andelen tradklättrare procentuellt sett har minskat så har totala antalet klättrare öket så pass mycket att antalet tradklättrare alltså har ökat.

Ontopic så tänkte jag besöka Simonsberget på söndag, och jag tänker givetvis klättra trad. Annars hade jag inte satt mig 2 timmar i en bil för att åka dit.
 
Nu halkar vi in på den eviga, och stundtals rätt hätska, diskussionen om sport och tradklättring samt borrbultars vara eller icke vara. Jag tror nog att dom flesta svenska klättrare anser att den borrbultade sportklättringen på sydeuropeiska kalkklippor tillfört klättringen en hel del. Ser man dessutom till antalet klättrare som numera klättrar på sportklippor (även i Sverige) i förhållande till dom som klättrar "trad" så är nog dom som störs av borrbultar i minoritet.
Nej, det är inte borbultars vara eller ickevara jag diskuterar här. Det är huruvida man ska sätta fler bultar eller ej på en klippa där många som uppskattar spårlös färdsel klättrar. Om vi nu är en minoritet som störs av bultar så är det ju desto större skäl att minimera bultarna på SImonsberget när det finns så gott om sportklättring nära på Bistaberget. Dessutom håller jag inte med dig om att svårare leder är mer värt att borrbulta än lätta.
 
Det är ju just det här med spårlös färdsel som är trevligt, vilket är anledningen att jag vanligtvis förespråkar omfattande ankarbultning. För att det möjliggör klättring med minimal påverkan på naturen.

Eroderad mark och döende växtlighet kallar jag inte spårlös färdsel.

Vet att det är en kontroversiell åsikt, men jag ser det som det enda sättet att bevara naturen på populära klippor. När tusentals klättrare är ute och springer ovanför och runtomkring klipporna, sliter det på naturen. Tycker det är konstigt att fler inte uppmärksammar det här problemet.
 
Man kan göra som i Bohus också.
Dvs ha stora härvor av gamla slingor och diverse snabblänkar i buskarna ovan lederna.
 

Aktuellt

Månadens fråga: Hösten är här – vad lockar mest?

Är hösten en tid för svampplockning runt knuten – eller lockar äventyren? Vi tar pulsen på Friluftssverige hösten 2025.

Upplev Halmstads kust: Vandra Prins Bertils stig

Leden som på 18 kilometer förenar stadspuls, rogivande natur och slående vyer över havet.

”I nivå med luften vid flerfiliga motorvägar”

Ny forskning visar att klätterskornas skosulor släpper ut riskfyllda kemikalier i luften när de nöts. Nu växer trycket på branschen att agera.

På två hjul genom Karelen: Grusvägar, bastur och möten för livet

Två irländska cyklister reser till finska Karelen för att utforska områdets “grå guld” – alla övergivna, slingrande grusvägar.
Tycker det är konstigt att fler inte uppmärksammar det här problemet.
Jodå, det har uppmärksammats på annat håll. Jag har använt Galgeberget i Bohuslän som exempel i andra diskussioner. Nedstigningen på Galgeberget's sydvägg är ett exempel på hur etiken på klippor prioriteras över naturens bästa. Det ser rätt illa ut där, ser ut som en jordskred gått och nere i en liten ravin ser man hur små träd som legat nära kanten fått rötter utslitna och dött.

En välplacerad firingsankare skulle nog bespara naturen en hel del... men men, ska det vara bultfritt så ska det. Naturen kan tydligen offras för att etiken ska bevaras.
 
Stora Galgebergets två väggar är utmärkta exempel på firningsankare som både kan ifrågasättas säkerhetstekniskt, samt att vilken skogsflanör som helst borde uppfatta ansamlingarna av gamla slingor som nedskräpning. Tar man bort dem så är det dock inga hål i berget, men det är nog i första hand just klättrare som tycker att 10 mm borrhål i berget har så stor betydelse som många ändå tycker.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips