Efterfrågar firningsankare på Simonsberget

Aha, då är det en lång, mossig, buskig "äventyrsled" misstänker jag.

Jag minns "En stor lättöl" endast med visst besvär, och den var ganska orensad och rätt otydlig som linje. Men jag var säkert glad för att den ändå var så lång, efter att ha klättrat på Vårdberget för många gånger.
 
Leden har nummer 141 i Sörmlandsföraren, finns vid Tunebergstraversen till höger om Yosemitetaket. La upp en bild från föraren men tog bort den igen. Kan ju finnas upphovsrättsliga problem med det... Och ja, mossig är den... än så länge!
 

Aktuellt

Härlig låglandsvandring: 10 nya svenska leder att utforska

Varje år tillkommer vandringsleder runt om i landet – med nya vyer och äventyr. Här är tio favoriter utanför fjällvärlden!

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Månadens fråga: Värmebölja under vandringen - hur gör du?

Hur tänker du om höga temperaturer väntar under din planerade långtur: genomför vandringen, planerar om – eller ställer in?

Helgelandskusten – Tio äventyr längs Norges dolda pärla

Helgelandskusten räknas till världens främsta destinationer för havskajak. Här är tio höjdpunkter för dig som vill utforska den norska kustskatten.
Följande info om firningsankare i Tunaberg finns som sagt på http://gamlasverigeforaren.se/index.php/Tunaberg

2008

Bultade ankare bestående av dubbla Petzl limbultar, där varje bult har två stora Maillon länkar (utom #9 som har 1st mindre Maillon). Ankarna sitter där därför att det på dessa platser finns (i vissa fall fanns) träd som hade tydliga slitspår från nerdragna firningsrep. Det är inte tillåtet att fira av från träd längre om man tänker dra ner repet efter sig. Några träd är också borta. Lista på dessa följer. Ankare:

Ovanför "Himlastegen". Några meter till höger om det gamla döda trädet som alla brukade fira ifrån (finns ej mer). 60m rep räcker dubbelt ner.
Första stand på "Dirretissiman", bakom trädet.
Toppen av "Dirretissiman", ovanför en gammal krokig tall, på väggen.
Toppen av "Pelaren" (några meter in och någon meter till höger om utsteget). Några meter till höger om enen som brukar användas som stand.
Toppen av "Stålfinger", någon meter till vänster, på plata klipphällen. För stand rakt ovanför insteget fungerar stand i trädet bättre.
Till höger om insteget på "Stålfinger". (på slabben ca 10m höger om insteget - dvs ovanför leden "Mamman och horan"
Ovanför "Hugo" och "Josefin" (på väggen ovanför utstegen)
Insteget på "Hugo" (på väggen till vänster om insteget)
Första stand på "Sörmlandsleden" - dvs rakt under ankaret vid "Hugo"
Nedanför "Evas spricka" (på stora stenen vid tallen)
Första stand på "Kirsti flygare" (dvs rakt nedanför ankaret vid "Evas spricka"
Utsteget på "Gorillan"- dvs ca 7m vänster om utsteget på "Svärfar" (på bullen)
Hyllan nedanför "Gorillan" - dvs ovanför "Krisches hörn" och "Crack"
Zack

Överlag ganska gott om firningspunkter tycker jag.
 
Det finns två fina leder jag vill minnas, tripp och trapp. Är det inte så att man inte kan fira av efter tripp utan även måste klättra trapp för att inte offra utrustning? I så fall tror jag firningsankare skulle göra gott mellan de lederna
 
Med tanke på närheten till Bistaberget tycker jag det räcker med borrbultar på simonsberget.

erik

Både och! Det ligger något i att det kan vara av värde att ha två näraliggande klippor som tillfredsställer olika smakriktningar beträffande klätterstil, och jag är absolut ingen anhängare av att bulta etablerade tradturer på Simonsberget (vilket väl egentligen ingen förespråkat). Däremot så hindrar borrbultsförbudet och därmed i praktiken nytursförbudet en utveckling av klättringen på Simonsberget. I början på 80-talet så var Simonsberget den klippa i Sverige där friklättringens gränser flyttades fram med leder som Himlastegen, Aeroflot och Katedralen. Erik Massih m.fl. har visat att Simonsberget har linjer som än en gång skulle kunna matcha det svåraste dom har på Västkusten och det är ju lite synd att reservatsbestämmelserna förhindrar att det blir leder av dessa linjer. (en har ju Massih lyckats göra)
 
Nog för att det är nära till Bistaberget, men inte katten vet jag om det är så nära att man kan rigga i Bistabergets ankare när man ska fira från Simonsberget??! :)
 
Både och! Det ligger något i att det kan vara av värde att ha två näraliggande klippor som tillfredsställer olika smakriktningar beträffande klätterstil, och jag är absolut ingen anhängare av att bulta etablerade tradturer på Simonsberget (vilket väl egentligen ingen förespråkat). Däremot så hindrar borrbultsförbudet och därmed i praktiken nytursförbudet en utveckling av klättringen på Simonsberget. I början på 80-talet så var Simonsberget den klippa i Sverige där friklättringens gränser flyttades fram med leder som Himlastegen, Aeroflot och Katedralen. Erik Massih m.fl. har visat att Simonsberget har linjer som än en gång skulle kunna matcha det svåraste dom har på Västkusten och det är ju lite synd att reservatsbestämmelserna förhindrar att det blir leder av dessa linjer. (en har ju Massih lyckats göra)

Huruvida borrbultade leder för utvecklingen framåt eller bakåt är ju en omdiskuterad fråga. För mig personligen stör en borrbult min upplevelse lika mycket om den sitter på en svår led som en lätt led.
 
Huruvida borrbultade leder för utvecklingen framåt eller bakåt är ju en omdiskuterad fråga. För mig personligen stör en borrbult min upplevelse lika mycket om den sitter på en svår led som en lätt led.

Nu halkar vi in på den eviga, och stundtals rätt hätska, diskussionen om sport och tradklättring samt borrbultars vara eller icke vara. Jag tror nog att dom flesta svenska klättrare anser att den borrbultade sportklättringen på sydeuropeiska kalkklippor tillfört klättringen en hel del. Ser man dessutom till antalet klättrare som numera klättrar på sportklippor (även i Sverige) i förhållande till dom som klättrar "trad" så är nog dom som störs av borrbultar i minoritet.
 
Nu halkar vi in på den eviga, och stundtals rätt hätska, diskussionen om sport och tradklättring samt borrbultars vara eller icke vara. Jag tror nog att dom flesta svenska klättrare anser att den borrbultade sportklättringen på sydeuropeiska kalkklippor tillfört klättringen en hel del. Ser man dessutom till antalet klättrare som numera klättrar på sportklippor (även i Sverige) i förhållande till dom som klättrar "trad" så är nog dom som störs av borrbultar i minoritet.

Fast som jag alltid säger, antalet tradklättrare har aldrig varit större :p
 
Sådär, nu kan detta bli en tråd som blir lång, och till sist löser alla frågor om hur, varför och om man någonsin ska placera borrbultar. Skönt.
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips