Besök i Ähparmassivet. Ruopsoktjåhkkå, Ruopsokbakte, Ähpartjåhkkå och Triangeltoppen

Tack för denna fantastiska film (och tur)! Viss tröst, men också frustration, när man själv sitter fast med en kvaddad axel som nog inte går att få i klätterbart skick till sommaren.

Såg rejält löst ut däruppe men gud så vackert.
 
”Här kan det inte vara så många personer som gått”

Så full av beundran över detta, och så kul dessutom att se! Stort tack! Det ser ju helt magiskt ut. På klättringens guldålder på 40- 50 talet fanns ju inte gopro-kameror så man vet ju inte hur det såg ut då ens för Tjerneld, Nygren & co.. Dina filmer är ju då helt nyskapande. Otroligt!

Man njuter reservationslöst av att se detta!
 
”Här kan det inte vara så många personer som gått”

Så full av beundran över detta, och så kul dessutom att se! Stort tack! Det ser ju helt magiskt ut. På klättringens guldålder på 40- 50 talet fanns ju inte gopro-kameror så man vet ju inte hur det såg ut då ens för Tjerneld, Nygren & co.. Dina filmer är ju då helt nyskapande. Otroligt!

Man njuter reservationslöst av att se detta!
Kul att du uppskatta filmen! Det är tur att miljön är så fin att det kan kompensera för mitt i princip obefintliga intresse för videoredigering :)

Jag tror flera av sträckorna vi gick är i det närmsta obesökta tidigare. Kanske av enstaka personer.

Har läst mycket från den tidiga klättringen i Sarek. Det var andra tider då. Mycket var ren galenskap där de hade sjukt kass utrustning och dessutom väldigt begränsade möjligheter till att träna sig som klättrare i förhållande till hur det ser ut idag. Men så var det en period då många dog också. Däremot tror jag det finns mycket att lära från den tiden. Att fokusera på upplevelse och upptäckarglädje och belöningen i att våga prova sina vingar, till skillnad mot dagens friluftsliv som ibland byråkratiserar naturvistelsen i kurser, certifikat och skriftliga riskanalyser :)
 
Nästan så att fan flyger i mig när jag ser dessa hisnande bilder, men får fortsätta beundra er klättrare och sikta på lite enklare turer på höjd.
 

Aktuellt

På turskidor mellan stugor – ny bok guidar till svenska fjällen

I över 30 år har Oskar Karlin skidat mellan stugor i den svenska fjällvärlden. Nu har han samlat kunskaper, råd och tips i en 400 sidor tjock bok.

Ryggsäcken för långa fjällturer – testa deuters toppmodell Aircontact Pro

Aircontact Pro är byggd för ambitiösa vandringar med tung packning och varierad terräng. Slitstark, bekväm och genomtänkt in i minsta detalj. ...

Vinn ”Turskidåkning” av Oskar Karlin!

Med sin nya bok vill Oskar Karlin inspirera fler att upptäcka den svenska fjällvärlden på turskidor. Här har du chansen att vinna boken!

”När isen ligger i skärgården släpper jag allt”

I mitten av november lade sig de första skridskoisarna i Stockholm. Vi har pratat med Pamina Falck, kommunikationsansvarig på SSSK, om säsongstarten.
Nästan så att fan flyger i mig när jag ser dessa hisnande bilder, men får fortsätta beundra er klättrare och sikta på lite enklare turer på höjd.
Kul att du ville se! Vad gäller klättringen i sig så är den väldigt enkel och ingen prestation. Anledningen till att det inte klättras i området är långa anmarcher och oberäkneligt med så mycket lös sten. Men det är ändå nåt kul med det :)
 
Spännande att se hur den svenska alpinismen utvecklas. Vi har ju någon slags omöjlig blandning av höghöjdsvandring, scrambling och klättring som de flesta klättrare försöker undvika internationellt. Mycket lösa flak och stenar, blött med mycket nederbörd och hala mossor och lavar. Detta i kombination med långa inmarschvägar och hopplöst föränderligt väder. Själv är jag mer intresserad av att ta mig fram -och upp - på omöjliga platser än optimal sportklättring.
Kul att se vilken utrustning andra väljer för sådana här äventyr!
 
Senast ändrad:
Tinderangling är ju känt här i Norge. Men här är det också gott om lättillgängliga kammar. Mossa och lös sten finns det i stort sett alla fjäll.
Otillgänglighetenr är väl det som stökar till det i Sverige.
 
Tinderangling är ju känt här i Norge. Men här är det också gott om lättillgängliga kammar. Mossa och lös sten finns det i stort sett alla fjäll.
Otillgänglighetenr är väl det som stökar till det i Sverige.
Har gjort många tinderanlingturer i olika områden i Norge. Ett fantastiskt land med otroliga mängder fin klättring! Norge lämpar sig mycket bättre än Sverige för sånt, från syd till norr i Norge är det fast och fin klippa för det mesta. Och det finns ett stort antal klassiska turer som ofta repiteras. I jämförelse är Sveriges fjäll grushögar som är väldigt mycket farligare. Men det är lite av charmen också med såna turer i Sverige :)
 

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg

Lästips