Beslutsångest - Vilka skidor ska jag köpa ?

[flanell]

är nog jämförbart med en genomsnittlig norrmans.

Här lite om mina erfarenheter för att ni skall förstå varför jag gett råd som jag gjort i inläggen ovan.

Jag har tre par löparskidor, 4 par Fischer 99 varianter, ett par avancerade toppturstelemarkskidor (Scotty Bob). På Fisher Europa 99 liknande skidor gillar jag crownbelag bättre än fästvalla av olika skäl. Mest för att jag inte behöver ta med mig stighudar men jag lider lite av sämre glid utför. Visslande ljudet på hårt underlag har jag lärt mg acceptera. Jag har gått långtur Nikkaluokta - Abisko i påsktid via bland annat trepassleden och Mårmamassivet med ett par stålkantade smala telisskidor utan crownbelag. Min kamrat hade crownbelag och då kom jag fram till att det var en bättre kompromiss för en så varierad tur.

Jag har åkt Vasaloppet (inte öppet spår) ett par gånger på rimligt bra tider (6.22 som bäst).

Jag tycker att det är helkul med löparskidor och lätta och styva löparstavar i bra spår.

Men med mina barn i blandad fjällterräng etc använder jag både löparskidor och andra skidor enligt ovan. Löparskidor har nackdelar speciellt när man åker nedför utanför skoterspår eller bra skidspår respektive när man spårar i lite lösare före. Jag gillar att få till vettiga svängar när jag åker utför i tursammanhang och då ger löparskidor inte samma skidglädje för mig som skidor med stålkant och lite midja. Men jag har också chockat alpina åkare när jag kört nedför pister i Schweitz med löparlagg.

Jag förordar alltså antingen flera par eller ett par av allroundkaraktär för trådstartaren med de prioiteringar han angav i första inlägget.

Thure

det är bara att lyfta på hatten och konstatera att dina ställningstaganden är mer än väl grundade i praktiska erfarenheter.

totalt sett överstiger dom mina, så det är väl snarare jag som sak hålla snattran, i fortsättningen, min erfarenhet av breda skidor är inte alls så stor som den du har om smala.

det enda jag kan trösta mig med är att jag kunde kört åttor runt dig på vasaloppet

fast det här betyder ju inte på något sätt att du har rätt i dina råd, här i tråden...

 

[seobserver]

Bra barnskidor med böjförmåga

är Solatuns. Riktiga grejor får barnen att vilja följa med ut nästa gång.

 

[Victor2]

Det blev ju en intressant och lärorik tråd som säkert ger många med liknande funderingar som trådstartaren lite att fundera på.

Utgångspunkten för mitt inledande svar var att jag ville ge ett råd som baserades på en begränsad budget. Det är ju inte så svårt att optimera utrustningen om man kan välja mellan flera alternativ.

Men jag vidhåller att att om utgångspunkten är inköp av ett par skidor så ska man satsa på längdskidor om man bor i Stockholmstrakten. Rådet att hyra fjällskidor för fjällturen var alldeles utmärkt. Även om jag inte själv inte gjort det vid mina fjällturer både med och utan barn och pulka.

Jag har dock funnit att det oftast är spårat i lägre terräng som gör att man tar sig fram skapligt på längdskidor. (Jag pratar om turer med barn och inga expeditioner i lössnö). Uppe på fjället kan det vara knepigt om det är vindsvept skarsnö. Men visst kan man halka sig fram om det inte blåser för mycket.

Men att åka med stålkantade fjällskidor i isiga spår i Stockholmstrakten är ännu värre. Tunga att släpa på. Går inte att styra med någon större precision. Svårare att fästvalla med hårdare spann. Inget som gör skidlöpningen njutbar som med ett par längdsskidor och bra pjäxor.

Fjällen på vallningsfria skidor slits ner i "Stockholmsspår" med allt skräp som samlas i spåren. Så ofta måste man fästvalla efter något/några år i alla fall. Då är det bättre att valla från början. Enda nackdelen är att vallaburkarna börjar bli oförskämt dyra.

 

[thureb]

Med risk för att bli tjatig

så tycker jag att du skall kolla breddmåtten på de Fisherskidor med stålkanter och crownbelag som rekommenderats i tråden. Dessa överenstämmer på millimetern med måtten på ett par Peltonen löparskidor jag har. Jag har kört skidorna på helt OK tid i maskingjorda spår även om perfekt vallade löparskidor skulle ha gått lite snabbare.

Thure

 

[Strykarräven]

Jag har dock funnit att det oftast är spårat i lägre terräng som gör att man tar sig fram skapligt på längdskidor. (Jag pratar om turer med barn och inga expeditioner i lössnö). Uppe på fjället kan det vara knepigt om det är vindsvept skarsnö. Men visst kan man halka sig fram om det inte blåser för mycket.

Men att åka med stålkantade fjällskidor i isiga spår i Stockholmstrakten är ännu värre. Tunga att släpa på. Går inte att styra med någon större precision. Svårare att fästvalla med hårdare spann. Inget som gör skidlöpningen njutbar som med ett par längdsskidor och bra pjäxor.

Jag sällar mig också till de som rekommenderar ett par löparskidor. Om du inte tar de smalaste och högsta ("tjockaste" eller vad man nu ska kalla det) så klarar du dig bra på de "flackare" delarna av fjällen, och däremellan kan du oftast ploga eller i värsta fall gå ned/upp. Och dit lär du ändå inte dra ungarna den närmsta tiden.

Vallningsfritt klarar man sig långt på. Ett par lite breda löpskidor med låg profil blir ändå aldrig några vidare fartfantomer, men duger gott för vardagsmotion ett par veckor om året. Jag skulle köpa ett par begagnade på blocket för en femhundring, och möjligen satsa på ny bindning och dito pjäxor om jag inte hittade beg som passade.

Mina första fjällturer gjordes på farsans avlagda 2.15 långa vallningsfria skidor från 80-talet. Funkade finfint, även på mer kuperade sträckor som Låktatjåkko (både norra och södra vägen) och det där berget S om Tjuöträsket vid Ammarnäs som jag alltid glömmer namnet på. Brant och jävligt är det iaf.

 

[Rookien]

Fjällveckan avklarad - tack för alla tips !

Tack för alla tips kring skidutrustning.
Nu har jag kommit tillbaka efter en vecka i Funäsdalen där jag fick chansen att pröva lite turskidåkning. Inför resan hann jag precis med att köpa på mig några saker.
Det blev ett par begagnade vallningsfria turskidor med BC NNN - bidningar. Jag hittade ett par på cirka två meter på Blocket för 100:- och de funkade helt ok för det jag använde dem till, dvs att dra två barn på en snowracer efter mig i djupsnön.
Till detta köpte jag ett par nya pjäxor på rea; Alpina BC 1550 och lånade ett par riktigt gamla och lite för korta metallstavar med rejäl truga (?) längst ned.
Skorna kommer jag nog att kunna ha ett tag. De verkade bra. Hade hellre haft ett par i skinn men det fanns inte tid att leta reda på det också. Om jag skulle vara så flitig att jag sliter ut de här kan jag med gott samvete unna mig ett par nya.

En fundering kring skidorna - de känns väldigt mjuka och glidet var i princip lika dåligt utför som fästet var bra uppför. I lössnön spelade det inte så stor roll men när jag testade lite i färdiga spår gick det trögt. Hur viktigt är det med rätt spann på turskidor ? Jag har hört olika kommentarer här.

Till nästa vinter kommer jag att behålla skorna och köpa ett par nya stavar (troligtvis ett par med justerbar längd och fortfarande med rejäl truga så att jag klarar lössnön). Kanske fixar jag även ett par turskidor som är mer anpassade för min längd och vikt. Vallningsfritt kändes hur som helst bra. Stålkanter ? Ja kanske, men det får jag se hur det blir med.

Målsättningen nästa år är att ta minst en tur på fjället, och för mig betyder det ungefär att ta mig från Funäsdalen till Ramundberget eller Bruksvallarna.

Om ni har ytterligare tips tar jag gärna emot det.

 

[flanell]

det var väl ett vettigt och smart upplägg för att bota din beslutsångets på ett skonsamt och inte allt för kostasamt sätt.

Hur viktigt är det med rätt spann på turskidor ? Jag har hört olika kommentarer här.

hur menar du då, vilka förespråkar "fel" spann & varför? utveckla gärna.



för mig är det solklart, hela idén med fiskfjällen bygger ju på att dom vidrör underlaget när du har tyngden på en skida och att dom "hänger i luften" när du står med jämnvikt på båda. jag kan inte se något argument för att det skulle kunna fungera på annat sätt....

Till nästa vinter kommer jag att behålla skorna och köpa ett par nya stavar (troligtvis ett par med justerbar längd och fortfarande med rejäl truga så att jag klarar lössnön).
.

rejäl truga är nödvändigt, för din typ av åkning, så där är du helt rätt ute. dock att tänka på när det gäller justerbar längd: 1. väldigt (förhållandevis) tunga 2. får ganska högbelastning när du vid stignningar trycker hela kroppsvikten mot en stav = racklig konstruktion ger lätt upp.


övrigt tips:

köp en begagnad utrustning till, med vanliga löparskidor, nu har du ju nästan ett helt år på dig, med lite flyt och energi ska du väl kunna få ihop helt ok grejer, på samma sätt, utan att det behöver kosta dig mer än en 500-hundring.

 

[thureb]

Till de

skidor du har så är teleskopstavar onödiga. Du behöver en turstav med stor truga. Borde gå att få tag i på loppis etc.

Thure

 

[Rookien]

hur menar du då, vilka förespråkar "fel" spann & varför? utveckla gärna.

I en affär sa säljaren att "de här är turskidor och skidorna är så mjuka att du inte behöver testa spannet alls". I mina öron låter det lite konstigt.
Det borde väl vara så att mittenpartiet på skidan är i luften när jag står med jämvikt mellan båda fötterna, och att jag kan trycka ned det när jag behöver fästet (flyttar vikten till ena foten) ?
Samtidigt kan jag gissa att det gäller att tänka till på hur m,ycket packningen och vinterkläderna väger, jämfört med när jag står utan ryggsäck i jeans och vindjacka i affären.

 

[thureb]

Bakhalt är värre än dåligt glid

och med tyngre packning är detta ännu mer uppenbart. Med bra teknik och benstyrka går det att kompensera en del för hårda spann men det blir svårare med tyngre packning.

Hårdare spann har ofta längre turskidor men längre skidor är svårare att hantera i trixig terräng. De som tillverkar turskidor har knappast medvetet gjort olika spann i samma längd på samma skidmodell vilket däremot finns på löparskidor.

Thure

 

[flanell]

I en affär sa säljaren att "de här är turskidor och skidorna är så mjuka att du inte behöver testa spannet alls". I mina öron låter det lite konstigt.
Det borde väl vara så att mittenpartiet på skidan är i luften när jag står med jämvikt mellan båda fötterna, och att jag kan trycka ned det när jag behöver fästet (flyttar vikten till ena foten) ?
Samtidigt kan jag gissa att det gäller att tänka till på hur m,ycket packningen och vinterkläderna väger, jämfört med när jag står utan ryggsäck i jeans och vindjacka i affären.

jag ska villigt erkänna att jag inte har super-koll på dom lite bredare skidorna, dock är jag 100% säker på att i alla fall några fabrikat /modeller erbjuder olika hårda spann med samma längd.

jag har hela tiden utgått ifrån att det resonemang du beskriver gäller även denna skidtyp. och att man vid inköp provar ut en skida där fjällen "hänger i luften" när man står på båda och får mer kontakt med snön när man står på en.

Hårdare spann har ofta längre turskidor men längre skidor är svårare att hantera i trixig terräng. De som tillverkar turskidor har knappast medvetet gjort olika spann i samma längd på samma skidmodell vilket däremot finns på löparskidor.

Thure

jag vet inte om jag fått i mig cigarett-tändar gas eller om det är du som snubblar lite i texten. jag förstår faktiskt inte vad du menar.




bakhalt kan ju av många upplevas som värre än dåligt glid.

men:

långt ifrån alla, en del föredrar hyfsat glid och istället köper att man får saxa /vara lite mer agresiv med stavisättningen.

sedan är det ju så att dåligt fäste, som vi var inne på, faktiskt går att kompensera med valla. motsattsen, att börja fila av topparna på fiskfjällen är ju ett något större ingrepp.

med andra ord, en skida med dåligt glid kan du inte göra så mycket åt.

 

[thureb]

Förtydligande

Vad jag menade är att turskidor av en modell finns i olika längder. Kortare skidor har då mjukare spann, medan längre skidor är avsedda för längre och tyngre åkare, och har därför hårdare spann.

Men om du väljer en skida som t ex är 195 cm lång så finns det inte olika hårda spann i den längden.

Typ.

Thure