Behövs karta och kompass längre?

[GustavOh]

Jag vågar påstå att den som inte kan navigera med karta och (analog) kompass klarar inte av att navigera med GPS heller. Kan du inte tolka en papperskarta kan du heller inte tolka kartan på en skärm.

GPS:en är jättebra på att tala om var du befinner dig, men den talar inte om hur du ska gå...

 

[nilssa]

Jag är lite inne på både och. Att ge sig ut på fjället utan low-tech lösningen karta och kompass kommer inte på fråga för mig. Även tält, kök etc ska vara så enkelt och driftssäkert som möjligt.

Men jag råkade faktiskt ut i höstas för att mörkret föll, det regnade och vi var inte framme vid i detta fallet Vistasstugan. När vi började fundera på om vi hade gått förbi den så blev det en svår situation: antingen fortsätta söderut, eller vända norrut. Karta och kompass hjälpte inte, vi såg snåren omkring oss i pannlampans sken, ingenting mer. Batterierna i GPS:en var tyvärr slut, annars hade en positionering varit guld värd i det läget

 

[Almgren]

Jag tycker inte att varken det ena eller det andra är ett rimligt krav. I min värld är det upp till var och en att känna sig själv, sin förmåga och terrängen.

Håller helt med, och sen har vi de som inte känner sin förmåga (av en massa olika orsaker). Ibland leder det till fjällräddning ibland till inget alls. Men sånt ät livet (eller civilisationen, då vi faktikst kortslutit Darwinismen numera).

Ställer nog mer krav på de som ger råd till andra än på de som inte ens ber om råd när de ger sig ut.

 

[Karpaterna.se]

Det är roligare att hitta vägen utan GPS

En annan aspekt, för mig personligen, är att navigeringen är ett nöje i sig. Man får en helt annan relation till landskapet desto mer man själv måste navigera och man lär sig mer.

Det ger mig stor belåtenhet när jag lyckas ta mig till en plats genom att gå på känsla/intuition/erfaranhet, lite mindre belåtenhet när jag navigerat dit med karta, ännu mindre när jag navigerat dit med GPS och minst av allt när någon annan visat vägen...

Ungefär på samma sät som det ger mer belåtenhet (tycker jag) att bära sin egen mat och tält och själv välja tältplats istället för att sova och äta i stuga eller bara tälta på anvisade platser. Desto mer erfarenhet, visdom och kunskap som krävs, desto roligare blir genomförandet.

Jag har alltid med en GPS på svårare/farligare vandringar. Men jag har den i ryggsäcken och tar bara fram den vid behov.

 

[joru]

Du glömde laddare, reservladdare och reservbatterier till reservladdaren.

Sladd ...

//J

 

[Cremytos]

Jag tycker det är humor när folk säger att GPS på land är jättekrångligt och sedan i samma andetag säger att de alltid har med sig GPSen ut på sjöss. Det finns bara (än så länge) ett GPS-system och det är exakta samma vare sig du har land eller vatten under fötterna.

Jag körde en del orientering när jag var ung och blev sedan utbildad grundligt inom militären på karta då jag låg på O-plats och ledde in artilleri eller skickade spaningsrapporter. Satt många timmar i simulator och många timmar i terrängen och fick till och med en stjärna på kragen.

Jag använder på mina resor nuförtiden vanlig karta mest på dagen och för att planera etapperna. Kompassen är fortfarande med men mest för spegelns skull, det är extremt sällsynt att jag använder den för kompassfunktionens skull. Följer jag en stig eller led som man oftast gör är det sällan jag blir så förvirrad att jag glömmer vilket håll jag gick.

När mörkret faller eller sikten på annat sätt försämras kommer GPSen alltid fram. Den är oslagbar när det gäller att förflytta sig i mörker och sedan jag även skaffade karta till min GPS (det hade jag inte de första 3-4 åren) så har jag kunna förlänga mina dagar avsevärt.

 

[joru]

Själv gillar jag karta och kompass och har inga problem att använda dem. Men jag vet att många friluftsintresserade tycker det här med orientering är svårt. Är det då rimligt att god färdighet med kompass ska vara ett krav för att kunna gå ut i naturen, nu när det finns GPS? Visst kan den fallera, men det kan annat också. Jag har fått kartor bortblåsta, tappat kompasser och gått fast i oländig terräng. Och är man en grupp, där alla har GPS, är risken relativt liten ingen funkar. Sen beror det ju på omständigheter, på vinterfjället skulle jag inte skippa karta och kompass, men i svampskogen och på skridskotur känns det inte längre lika motiverat.

Det är inget krav att ha några färdigheter överhuvudtaget för att ge sig ut i naturen, vilket både lokal polis och fjällräddningen väl känner till. Frivillig aktivitet som utförs på egen risk. Vill man ge sig ut utan navigationskunskaper så går det utmärkt. Som redan påpekats kan man iofs ifrågasätta hur stor nytta man har av en gps om man inte kan läsa en karta...

...på svampturen i hemmaterrängen har jag varken eller...

//J

 

[xtrem]

Papperskarta och kompass är säkert en generationsfråga

På min tid så var orientering obligatorisk lika väl som fysik och därmed schemalaga timmar under grundskolan. Vi hade varken datorer eller mobiltelefoner.
Dagens ungdomar har tagit till sig den moderna tekniken och helt struntat i att lära sig det gamla.
Dessutom så förlitar de sig på att de nya elektriska prylarna alltid funkar, det gör inte jag...

Lika lite som den yngre generationen vill lära sig lite "stenålder" orkar jag bry mej om den nya tidens underverk. GPS och smartphone och allt vad det heter, jag vet inte vad jag behöver nåt sån till.

 

[TROY GARNER]

Ta med iaf en översiktskarta och kompass.

Ja kör lågupplöst översiktskarta,kompass plus en liten nödkompass.

Man vet ju vart man är ändå oftast...

Normlat sett har jag överdrivet många nav möjligheter.

1 GPS
2 Telefon GPS
3 Klockkompass
4 Kompass
5 Nödkompass
6 Översiktkarta

Hahaha

Ganska löjligt mycket oberoende möjligheter - med den setupen klarar man ju sig vart fan man
än blir avsläppt på klotet drogad - så man behöver ju inte överdriva

Du glömde laddare, reservladdare och reservbatterier till reservladdaren.

Haha det har man ju också.....

Så navigerings möjligheterna är väldigt stora även utan backup karta - speciellt om mobilen är en vattentät historia.

Punkterna 4,5,6 hänger bara med för att det inte väger nått ändå.

Nu är det ju bra att kunna köra manuellt med karta och kompass så kör på det ibland som primär metod - men mestadels kan man droppa det iaf enligt min mening.

 

[guhj]

min GPS

Har du en egen? Jag trodde att det bara fanns en? ;-)

Det har ju blivit allmänt accepterat att säga "GPS", precis som "mobil" och "CD-skiva".

Att folk (jag känner mig lite träffad) vill ha GPS till sjöss men inte på land beror väl delvis på hur produkterna är utformade, och delvis på "hur" man navigerar. En typisk båt-GPS(-mottagare om man ska vara petig ) har ju en stor skärm och kan därför ge både överblick och detaljer, motsvarande en papperskarta. Det är svårt att uppnå med en fickburen apparat. I fjällen rör man sig oftast längs dalgångar eller över pass och det är ofta lätt att förstå var man är. Till sjöss ser man ofta bara antingen fri horisont eller "nån sorts land"; det är sällan lätt att urskilja vilken ö som är vilken, och det gör det svårare att förstå var man är.

 

[Cremytos]

Det har ju blivit allmänt accepterat att säga "GPS", precis som "mobil" och "CD-skiva".

Ja precis, jag säger "min mobil" när jag menar just min mobil och inte dotterns också.

Argumenten mot GPS på land är ju att de kan sluta fungera och kräver strömkälla. Mig veterligen så gäller exakta samma saker för GPS i båt och därför är den exakt lika farlig att använda som GPS på land... det vill säga inte alls enligt min ståndpunkt.

Hur många personer som kör båt, seglar eller paddlar vet hur man navigerar utifrån stjärnorna? Och om inte, varför har ni gett upp denna kunskap och istället börjat förlita er på modern mer teknologisk kunskap?

GPSmap 62s som jag använder med en bildskärm på 160 x 240 pixlar, 65 000 färger och zoomfunktion på kartan har inga alls problem med att ge både överblick och detaljer motsvarande en papperskarta.

 

[Teknikern]

Jag har fått kartor bortblåsta, tappat kompasser och gått fast i oländig terräng.

Lösningen heter kartfodral och reservkompass. Då jag för det mesta är ute på sjön så vet jag med bestämdhet att sjökort kan få ett eget liv och även en kompass kan hamna lite väl långt ner i havet, eller gå sönder. Jag har alltid en reservuppsättning av äldre utrustning och gamla inplastade sjökort med för då tar man sig iallafall hem igen trots att sjömärken kan vara ganska inaktuella.