Att vandra ensam
- Trådstartare Jörgen Fjaderlatt.se
- Start datum
samme83; sa:
Jag har vandrat ensam i Alperna, Pyreneerna, på Korsika
och i fjällen (mest Norge) i sådär 16 år. På Korsika
är man i praktiken aldrig ensam. I de övriga områdena kan
man planera in sin ensamhet - man kan gå hur ensamt som helst
i Jotunheimen om man vet vart man ska gå.
Om det är leder eller ej, betyder en del för vägvalet.
Gå högt för att vara säker på att korsa vattnen,
undvik sjöar med branta stränder (livsfarligt
om det ligger snö) och undvik de allra brantaste
stigningarna. Man blir hur noggrann som helst,
och ändå kan man aldrig gardera sig helt.
Än sen? Vill man uppnå något tar man de nödvändiga
riskerna.
TIll det jag vill uppnå är friheten att välja väg
alltefter väder och vind, eller nyfikenhet. Därför
skulle det aldrig falla mig in att gå efter en detaljerad färdplan. Undras också hur många
onödiga utryckningar som vållats av exempelvis
förseningar? I Dovre i somras hade jag räknat
med 6 eller 7 dagar från Oppdal till Lesjaskog -
det blev 8 och jag korsade inte Romsdalen i Lesjaskog
utan i Bjorli, efter att ha lagt om rutten helt
efter 6 dar. Och knappast ett enda läger var planerat.
Lästips
ANNONS
Stabil sikt för skarpa naturupplevelser – Nikons nya kikare lyfter blicken
STABILIZED S ger stadig bild i varje ögonblick. Skarp optik, låg vikt och lång batteritid gör dig redo att se mer.
Mobiltelefoni
Om man hänger upp sin säkerhet som ensamvandrare på en så skör tråd som att kunna ringa efter hjälp när det går åt skogen, så är det självklart farligt att ensamvandra.
Det klokaste bör väl vara att planera och agera så att man inte hamnar i situationer där man kan behöva hjälp...
Hälsningar från Tarra som jagar, fiskar, vandrar, kör draghund och far på skidturer till ungefär 90% ensam...
En stor baksida med att vara ute ensam är att det är så förbaskat mycket trevligare med god(a) vän(ner) på kvällen när man sitter i kojan/kåtan/tältet och lagar god mat och tar en pilsner.
Om man hänger upp sin säkerhet som ensamvandrare på en så skör tråd som att kunna ringa efter hjälp när det går åt skogen, så är det självklart farligt att ensamvandra.
Det klokaste bör väl vara att planera och agera så att man inte hamnar i situationer där man kan behöva hjälp...
Hälsningar från Tarra som jagar, fiskar, vandrar, kör draghund och far på skidturer till ungefär 90% ensam...
En stor baksida med att vara ute ensam är att det är så förbaskat mycket trevligare med god(a) vän(ner) på kvällen när man sitter i kojan/kåtan/tältet och lagar god mat och tar en pilsner.
avslutad210712
Gäst
marmotta; sa:
Håller helt med. Gjorde tre vandringar i sommar och det var endast den andra som vi någotsånär höll oss till färdplanen och det berodde på att vi hade bestämt oss för att gå upp på Kebnekaise och sedan runt så det fanns inte så många alternativa vägar. Dessutom var vi fyra som gick och det var enklast att följa planen utan alltför mycket avvikelse.
De två andra vandringarna ändrades totalt beroende på väder, vind och nyfikenhet. Det enda som höll var tiderna. Då var vi två (+hund) som gick och det är rätt lagom om man är samstämmiga. Enkelt att ändra utan större diskussioner och så har man någon att prata med mellan varven *L*.
avslutad210712; sa:
Ni har poänger båda två, men grejen med färdplan är ju minst lika mycket (om inte mer) att andra vet var man är, ifall det måste ut och letas efter en.
(Därmed inte sagt att den måste vara überdetaljerad. Det räcker ju i princip med att meddela på ett ungefär vilka sträckor man tänker gå.)
MvH
