Angående Annelie och "..föra bergssporten vidare.."

[sumpa]

Hej!

Jag skriver detta efter att ha läst tråden om Annelies kommande bestigning av Everest, men väljer att posta en ny tråd då det är en ny frågeställning (och den andra tråden är ju lite... tja.. hastig)

Sen vill jag först påpeka att jag inte är klättrare (var iofs upp på Vallespiken i vackert väder en gång, över 1300 meter), inte har något särskilt intresse av bergsklättring (för kallt och blåsigt för mig), och är ytterligt okunnig i detta ämne.

Men en kommentar som jag läst flera gånger är "det är ju en fantastisk personlig prestation av Annelie om hon tar sig upp, men det är ju inget som för alpinismsporten vidare.."

Min fråga är då: vad SKULLE föra alpinismsporten vidare? För jag menar, uppe på toppen av Everest har det ju redan stått män, kvinnor, barn, handikappade, folk utan syrgas, folk utan bärare osv. Även om nu Annelie skulle bära all packning själv och inte använda fasta rep eller andra "fusk-tekniker", skulle det verkligen föra sporten framåt ändå? Har inte det redan gjorts förut? Ganska många gånger dessutom.

Tja, hon kanske blir första svenska på toppen utan syrgas, men skulle DET verkligen föra sporten framåt? Jag menar, det har ju varit andra kvinnor däruppe och det är väl ingen fysisk skillnad mellan en amerikanska och en svenska...

Rent allmänt är det väl svårt att spränga nya gränser numera, alla toppar är ju bestigna, toppar på antarktis är bestigna, samma person har kutat upp på alla toppar, samma person har kutat upp på alla toppar på tid...
Anser ni att det skulle föra sporten vidare att göra det snabbare? "Yes! The Seven Summits på bara 3 månader! Score!" Eller bara göra det "dummare"? "Yes, först över 8000 meter barfota!"

(Jag ber om ursäkt om den trista fantasilösa inställningen, "nu kan inget mer uppfinnas"... För det mesta har jag mycket mer fantasi att hitta på dumma utmaningar och hejdlösa projekt, men just med berg känns det svårt, det finns ju liksom en naturlig gräns... Men vänta nu, finns det ingen som knatat upp med en fällstege på ryggen och blivit första att klättra till världens högsta topp + 5 meter??? haha Skulle man officiellt knäcka Hillarys och Tenzings rekord då? Isåfall är jag på!)

MVH
Erik

 

[Mezzner]

Frågan har nog ställts tidigare, i en särskild tråd.

Jag klättrar rätt mycket för min egen skull, utan att ha ambitionen att uppmärksammas för detta alls. Det är en bekväm inställning eftersom jag helt saknar förutsättningar att göra nåt märkvärdigt, men klättring är också en sån sport där man kan göra allt på den nivå som passar en.

Jag försöker dock ändå hålla mig till nån slags linje av sportslig och etisk klättring - vilket också går att göra på en i övrigt hur låg nivå som helst.

Jag tror att det är avstegen från detta sportsliga som upprör, när man dessutom försöker få uppmärksamhet för det man gör.

Det som i puritanernas (eller många klättrares?) ögon skulle före klättringen framåt är att göra nåt svårt och i god stil, inte nödvändigtvis högre än tidigare. För många så slår stil och svårighestgrad höjd, även om hög höjd också är en försvårande faktor.

Att klättra Everest som försts svenska kvinna utan syrgas och i god stil kan verka futtigt i ett större perspektiv, men är ändå ett litet och bra steg för den svenska bergsporten.
Personligen skulle jag dock inte bry mig så mycket. Jag var nog faktiskt mer intresserad av sånt, innan jag egentligen började klättra själv. Sen är det dessutom så att jag klippklättrar, medan armchair-adventuring oftare handlar om högalpin sport. Så var det för mig också.

 

[embl]

Håller med om att för att förstå hur vi skall utveckla alpinsporten måste vi diskutera stil. Är basläger okej, är syrgas okej, fasta installationer. Kanske kan en städpatrull på Mount Everest göra skillnad? "Först städpatrullen, nådde aldrig toppen med fick med sig 1000 kilo sopor på vägen ner" eller liknande. Everest kanske är klättrar många gånger, men det finns vägar upp till toppen som är mer sällan (aldrig?) bestigna. Men vi kan föra sporten framåt genom att bestiga fler berg i god stil. Jag tycker städpatrull på Everest är något Kina borde fundera på..

 

[nilssa]

Jag tror att det är avstegen från detta sportsliga som upprör, när man dessutom försöker få uppmärksamhet för det man gör.

Det som i puritanernas (eller många klättrares?) ögon skulle före klättringen framåt är att göra nåt svårt och i god stil, inte nödvändigtvis högre än tidigare. För många så slår stil och svårighestgrad höjd, även om hög höjd också är en försvårande faktor.

Jag hade tänkt skriva något syrligt om soffalpinister som bara sitter och gnäller och klankar ner, men det där var så bra formulerat, i all enkelhet, så jag avstår. Det finns trots allt några klättrare som kan formulera sig genomtänkt och balanserat.

 

[avslutad201208]

Jag måste medge att jag inte riktigt förstår detta evinnerliga tjat om att utveckla och föra sporten vidare.. varför måste man det om man ska sponsras? Sponsring handlar om exponering! Jag har vänner som är sponsrade utan några som helst krav på att göra saker som ingen annan gjort förut. Det enda dessa sponsorerna vill är att synas lite på kläder och i bildmaterial.

 

[seobserver]

Är det inte så att behövs rubrikfriande uttryck för att hålla mediacirkusen igång i syfte att ge MFpoäng till sponsorer och inte minst "kändisen" själv?
TF är inte lika spännande som mediacirkusen men kan vara väl så obekväma!

 

[soderkisen]

Jag är nog en av dom som skrivit att jag hellre vill se bergsporten representreras i media av riktiga klättrare/alpinister som för bergsporten framåt än "sponsrade äventyrare" som åker på gruppresa till bergen (eller för den delen en amatör/motionär som mig själv som enbart klättrar för sig själv men ändå vill göra det stilrent).

Saker som för bergsporten framåt:

1. Nya linjer och leder
2. Stilen hur man klättrar

I kombination med kriterierna ovan kan t.ex. Svensk bergsport föras framåt av att någon ger sig på en nytur av en bortglömd/sällan klättrad led i en ren stil. Eller en tekniskt lätt topp men obestigen pga. otillgängligheten.

De vi ser i riksmedia idag är inget annat (i mina alpinistögon) än att Mats Motionär skrivs i samma ordalag och får samma medieutrymme som Usain Bolt. Och som hängiven kortdistanslöpare blir man trött...

 

[nilssa]

Jag håller även med LSA... Man måste skilja på att få sponsring, och att "utveckla sporten". På vissa låter det som att en "klättrare" som får spons stjäl pengarna från en annan, bättre/hederligare/skickligare klättrare. Så är det ju inte, det handlar om ett avtal mellan en driftig person och ett företag som vill synas i en inte alltför dålig dager.

Sen, oavsett var pengarna kommer ifrån, -spons, man har en rik farfar, eller man har jobbat ihop pengarna, så spelar det roll hur man lägger fram sin prestation. Och särskilt att nedvärdera andra klättrare som mindre erfarna, omdömesgilla etc, ska man vara försiktig med om man inte är erkännt vass själv. Att höja sig själv genom att nedvärdera andra är aldrig snyggt, oavsett om man är bra eller dålig, syns i media eller inte. Det är bara osportsligt.

Men jag menar att klättercommunityt för det första måste acceptera att alla inte är helt inlästa på alpinism; att gnälla på att gemene man inte förstår skillnaden mellan alpin stil och guidad tur är rätt meningslöst, och dessutom tror jag att man ofta underskattar genomsnittsexpressenläsaren. För det andra måste man kunna förklara för den som vill veta vad som är god stil, utan att förfalla till bessinningslösa raseriutbrott där man önskar livet ur sina medmänniskor.

 

[Christian Haarlem]

Olympus Mons

Något som skulle föra bergsporten framåt vore en bestigning av solsystemets högsta berg utan fasta rep, sherpas, i alpin stil och framför allt utan syrgas:

http://en.wikipedia.org/wiki/Olympus_Mons

Då skulle i varje fall jag bli imponerad, oavsett om personen är sponsrad eller inte!

 

[zzeezz]

Varför

Jag undrar också varför det man gör måste föra sporten framåt?

Kan man inte få göra en sak bara för sin egen skull?
Bara för att det har varit ens dröm sedan man var ung?

Självklart måste man ha pengar för att genomföra sin dröm och det finns många sätt att få ihop kostnaden.

Mycket få personer kommer kunna arbeta ihop hela summan för en Everest expedition. Även om man gör det helt själv (cyklar ner, bär allt själv, inga fasta rep, ingen syrgas osv.) så kostar det en hel del pengar, tillstånd, mat, kläder & utrustning kostar massor.

Sponsring är ju då ett alternativ, som jag tror att de flesta helst skulle slippa om de bara kunde.

Sponsringen var från början ett sätt för tillverkarna att testa fall deras produkter klarade de hårda påfrestningarna, den sponsrade gav sina synpunkter på prylarna efter hemkomsten och på så sätt har vi fått den utrustning som tillverkas idag.

Idag så finns det utrustning som klarar i stort sett alla väder och alla påfrestningar och tillverkarna är inte i så stort behov av att testa. Det kommer lite nya material och en del nya prylar, men i stort sett så klarar vi oss med det som finns. Nu är det människan själv som är begränsningen.

Nu handlar sponsringen mer av att synas, att deras märke syns på Världens högsta topp får oss andra att köpa deras produkter pga att vi ser att just deras produkter tål stora påfrestningar.
Detta innebär att kraven blir högre och högre för varje person som gör något extra på Everest tex.
Vad ska det sluta?
Nu sitter även folk här på Utsidan och skriver att bestiga Everest är ingen prestation om man inte gör det på det och på det sättet pga att man har de och de förutsättningarna.

Jag tror att det mycket väl kan bidra till att folk tror att det krävs mer och mer extrema utmaningar för att synas på det sätt som ger sponsorer.

Det som imponerar på mig mest är de som genomför sin dröm. En dröm som de kanske har haft i hela sitt liv & en gång så tar de tag i just den drömmen och genomför den. Det spelar ingen roll om det är jordens högsta berg eller någonting annat. Jag blir lika imponerad varje gång när folk säger att de lade vardagslivet åt sidan ett tag för att göra det de drömt om under lång tid.

Jag vill att sponsringen skulle vara ett sätt för företagen att betala tillbaka till kunderna genom att sponsra deras drömmar. Inte bara för att synas.

En äventyrare (stort eller litet äventyr) som tackar för att just den här tillverkaren/handlaren har hjälpt dom att uppfylla deras dröm ger mer goodwill i mina ögon än om deras prylar finns på Everest topp.

Trotts allt så är de som bestiger Everest bara en extrem liten del av alla som utövar olika äventyr.

Vi får dock inte glömma att:

Det finns företag som sponsrar små äventyr och som inte kräver mycket tillbaka, en del syns inte alls en del har fått en länk på äventyrarens hemsida.
Det är de som är de riktiga sponsorerna i mina ögon.
Sponsorer som ger utan att kräva massor tillbaka, som sponsrar bara för att det är det enda sättet för äventyraren att få uppleva sin dröm.

 

[Mezzner]

När någon som är sponsrad går ut och marknadsför sig själv eller sin prestation, just som en prestation utöver det vanliga, så har denne medvetet gjort två saker:

1. Vänt sig till allmänheten och kommunicerat för att få uppmärksamhet (och därigenom exponering av sponsorernas varumärken)
2. Hävdat att det som ska göras, eller har gjorts är värt uppmärksamhet, genom att det är ett rekord eller på annat sätt märkvärdigt.


Det är väl då fullkomligt naturligt att NÅN som, nåtts av budskapet, genom denna aktiva "annonsering", också kan ha synpunkter på det, och i den mån budskapet känns tveksamt kanske t o m opponerar sig mot detta.

Motsatsen vore väl mer förvånande.

Självklart finns det de som är sponsrade som göra annorlunda, och lika självklart är att en del av dessa inte heller får kritik, antingen för att de inte annonserar sina aktiviteter, eller för att de de gör är svårare att invända mot.

Lika självklart är att många inte bryr sig att kommentera eller invända utan att för den delen applådera det som någon har sponsrat.

Jag är inte förvånad över vare sig att det förekommer projekt där man försöker överdriva vad man gör, för att till varje pris få mer och bättre uppmärksamhet - eller att folk retar sig på det. Att falla alla i smaken är inte lätt, men självklart kan man också bete sig på ett sätt som rimligen leder till kritik. Om du inte vill ha kritik får du väl välja på att göra nåt fullkomligt oklanderligt (lycka till...) eller göra det du gör utan ståhej och uppmärksamhet.

 

[bigfoot]

Något som skulle föra bergsporten framåt vore en bestigning av solsystemets högsta berg utan fasta rep, sherpas, i alpin stil och framför allt utan syrgas:

http://en.wikipedia.org/wiki/Olympus_Mons

Då skulle i varje fall jag bli imponerad, oavsett om personen är sponsrad eller inte!

Just en sådan bestigning beskrivs i Kim Stanley Robinssons "The Martians" (nåja, inte helt utan syrgas då). Rekommenderas varmt...