Yngst på "Keb" via Östra leden?

I juli gick Anders med sin son upp på Kebnekaise via Östra leden. Ett riktigt äventyr. Kanske den yngste någonsin?

- Pappa, hur långt är det till toppen? Det är otäckt när vi inte ser något.

- Bara några meter kvar. Du klarar det. Jag finns här just bakom. Här är det.

- Jag klarade det! Jaaa.

När min son var sju år var vi till Jotunheimen. Tillsammans med storasyster 13 år besteg vi Galdhöpiggen från Juvashytta. En stigning på ca 600 höjdmeter över Styggebren. Det tog 8 timmar upp och tre timmar ner. Två dagar senare gick vi Besseggen i propagandaväder. Redan då började vi prata om att bestiga Kebnekaise, ett betydligt svårare berg trots den lägre höjden. Önskan var att prova på det som pappa åker till Alperna och gör. Av olika orsaker, bl a den tragiska flygolyckan, skrinlades planerna till i år. Eftersom önskemålet var att prova ”på riktigt” med stegjärn och isyxa var det nog bra att vänta tills tioårsåldern. Målet var att ta östra leden upp och om möjligt ta sig över till nordtoppen. Den blir nog snart Sveriges högsta.

Drömmen om Kebnekaise.

Men vänta nu. Det är ju utmaningar de flesta vuxna skulle tveka inför och en rejäl bedrift att se tillbaka på. Kan man verkligen ta med en tioåring på sådant? Ja, om man känner sitt barn bra, har stor friluftsvana tillsammans, kunskaper om glaciär och klättring samt själv anser turen vara väl inom sin komfortzon. Sen väljer man en väg som ändå är hyfsat säker. Varken Styggebren eller Björlings glaciär är särskilt farliga, vilket inte betyder att farorna kan negligeras. Klättringen är heller inte speciellt svår och helt säkrad med vajer. Ett område med mycket människor och hjälpen nära. En bra introduktion till alpinism. Ett äventyr för den erfarna friluftsfamiljen. För de utan glaciärerfarenhet finns guidade turer. Privata från 12 år, gemensamma från 16 år.

Det är en lång väg från Falun till Nikkaloukta att köra ensam. Den tog två dagar, där vi kom fram sen eftermiddag. Första kvällen gick vi till nedre båtplatsen vid Laddjujavri och tältade där. Lagom efter en lång dag i bilen. Mjukstarta lite med ryggsäckarna på 32 respektive 7 kg. Nästa dag tog vi båten och gick upp till fjällstationen. Väderleksprognosen lovade bra väder på förmiddagen med sämre väder framåt kvällen. Vi satte upp lägret nära början på östra leden och förberedde oss för en alpin start.

På Björlings glaciär.

Redan kl 03.15 var vi iväg uppåt bäcken nerför Kebnetjåkka. Stigen går brant uppåt och vi pratade om att ta det lugnt men stadigt uppåt. Ingen stress. På vägen såg vi kadavren av fyra renar. Både spännande och lite läskigt. Drygt trehundra meter upp åt vi frukost och fyllde på vattenflaskorna. Vägen upp till platån innan glaciären kändes nog lite tröstlös, men till slut var vi uppe vid Björlings glaciär. Det var snålblåst och kallt när vi satte på oss selar, stegjärn och knöt in oss. Sprickorna var ganska små och syntes tydligt. Sen går leden på en snörygg upp till klätterleden. En strålande utsikt tillbaka ut över glaciären. Jag passade på att berätta lite om hur glaciären fungerar och påverkar landskapet. Klätterleden är väl säkrad med en vajer. Problemet med via ferrata är att barn ofta är för lätta för att lösa ut falldämpare. Därför kan de drabbas av höga fallfaktorer, som orsakar skador. Därför fortsatte vi med vårt 20metersrep. Jag gick upp säkrad i vajern och tog upp grabben med topprep. Sen fick han vänta medan jag klättrade 20 meter till. Lite omständigare, men säkrare. Vi har klättrat en hel del klättervägg tidigare så han kan den kommunikation och de kommandon man använder. Något enstaka crux med extra steg finns. Svårighetsgraden är mest scrambling och grad I-II, dock rekommenderas viss klättervana. Humöret var fortfarande på topp, men det började bli dags att fylla på energiförråden. Snöflingor började singla omkring och förutspådde sämre väder. Betydligt tidigare än lovat. Toppstugan nåddes lite över 10. Vi tog en längre paus med varm lunch.

På väg uppåt.

När det var dags att bege sig till toppen var vädret betydligt sämre. Dålig sikt och när vi kom upp en bit började snön piska i ansiktet. Kulingvindar och snö kan ta modet ur den bäste. Här gäller det att ha fingertoppskänsla. Ska man vända eller trycka på för att få honom att gå längre än han tror om sig själv. En dålig upplevelse kan avskräcka för framtida friluftsliv, en lyckad bestigning trots svårigheter kan bli ett minne för livet. Jag tryckte på och visade att jag fanns där, utstrålade all trygghet jag kunde. Sista biten var sikten nere i ett par meter och vi följde spåren där folk åkt på rumpan utför. Väl på toppen blev humöret bättre. Vi tog lite snabba bilder och begav oss neråt. Någon tur bortåt nordtoppen var definitivt inte att tänka på, varken för stora eller små. Alpinism handlar om att ta de rätta säkra besluten. Varje gång. Vi skyndade oss ner till toppstugan för ytterligare en fika innan vi begav oss via västra leden tillbaka. Nedklättring med firning i dåligt väder var en onödig risk. Västra vägen i dimma och regn var nog så spännande. Väl nere lyxade vi till det med att bo på fjällstationen.

Nästa dag startade vi sent och begav oss utåt ”Nikka”. Vägen är inte så spännande, men glädjen av att klarat berget och leden ger extra energi. Även på tillbakavägen genade vi med båten. Väl ute i Kiruna väntade en dusch, vila och den största glass man orkar äta. Belöningar är viktiga, för stora och små. Det blev inlandsvägen ner med besök på Ajtte i Jokkmokk och Jamtli i Östersund. Lite historia och kultur ska man också hinna med och ger en förståelse för den miljö man besöker.

Far och son på toppen i snöoväder.

Varför tar man då med sig barn på sådana strapatser? Det finns flera orsaker. Friluftsliv är ett underbart sätt att umgås med sina barn. Från början är det viktigt att se vägen som mål och endast fokusera på de upplevelser man finner där. När barnen blir större kan man sätta tydligare mål var och hur långt. Utmaningarna man möter, precis lagom för att vara både svåra och möjliga att klara, bygger ett självförtroende och en självkännedom man har nytta av senare i livet. Jag använder friluftslivet för att bygga positiva personligheter och självständighet hos mina barn. Ett minst lika viktigt föräldrauppdrag som mat på bordet och rena kläder.

Anders Villumsen

Författare till Uteliv med barn.

Kartposition

Ter Sat Väg

Visa på stora kartan

AvAnders V Publicerat 2013-08-28

Kategorier Aktivitet / Klättring / Alpint, Aktivitet / Vandring, Naturobjekt / Berg

Etikett barn klättring Kebnekaise glaciär östra leden

Visa på kartan

Logga in för att kommentera

2013-08-28 11:52 Bloggomann

Betygsätt gärna: 5
Fantastisk berättelse, Anders! Som tvåbarnspappa som gillar att äventyra light" med mina barn blir jag grymt inspirerad av din berättelse. Cred för en av årets bästa artiklar på Utsidan.

Svar 2013-08-29 05:17 Anders V: Tack för berömmet. Det finns inget egenvärde i att göra svåra äventyr. Man gör det man känner man har erfarenhet och lust till. "Light" är oftast de bästa turerna. Lycka till där ute!

2013-08-28 14:34 plaskdaja

Betygsätt gärna: 5
Mycket bra. Ingen kamikaze-förälder utan bra beslut rakt igenom. Din sons självförtroende steg några % antar jag efter den bedriften?

Svar 2013-08-29 05:28 Anders V: Tack. Just att ta de rätta besluten är en viktig del av att ta ut barnen på lite farligare äventyr. De lägger bokstavligen livet i våra händer och litar på att vi vuxna fixar problemen. Balansen mellan succé eller katastrof kan vara hårfin. Klättrar själv efter devisen Climb hard, have fun, come home. Galdhöpiggen pratade han ofta om ett år efter.

2013-08-28 15:20 0020

Härligt inspirerande skrivet! Tack!

Svar 2013-08-29 05:29 Anders V: Det är därför jag skriver. Tack själv för uppskattningen.

2013-08-28 17:00 forsell

Betygsätt gärna: 5
Härlig berättelse, men jag var själv uppe samma väg med grabben 1994 och då var han också 10-år, så det finns nog flera som gjort denna härliga tur!!

Svar 2013-08-29 05:36 Anders V: Va' kul att fler gjort turen med barn. Då är det kanske en handfull som gjort detta äventyr med sina erfarna föräldrar. Har intresset för friluftsliv fortsatt för grabben? En sådan strapats kan bli en riktig vattendelare. Aldrig mer eller biten för livet.

2013-08-28 22:32 caar7629

Betygsätt gärna: 5
Fin läsning!

Svar 2013-08-29 05:38 Anders V: Kul att du uppskattar den. Tack.

2013-08-28 22:50 Mary af Rövarhamn

Bra jobbat. Barn gillar äventyr och utmaningar! De klarar mer än man tror. Begränsningen sitter oftast hos de vuxna, inte hos barnen. När vi har vandrat en hel dag brukar barnen fortfarande ha energi att leka som vanligt medan jag själv knappt kan resa på mig : )

Svar 2013-08-29 05:21 Anders V: Tack! Jo, när vi kom ner efter turen till Galdhöpiggen var jag helt slut efter att varit skärpt i 11 timmar, medan barnen sprang omkring höga på adrenalin.

2013-08-29 07:01 Polarnatt

En riktigt fin skildring, med många värdefulla uppslag och perspektiv. Jag gratulerar dig och R till toppen!

Svar 2013-08-29 07:24 Anders V: Tack. Det är ju också lite ditt "fel" som lurade in mig i alpinismen.

2013-08-29 10:29 karlerland

Jag beklagar djupt att du skrev "Yngst på Keb". Inte bara för att du utsatt din egen son för onödig fara. Du riskerar dessutom att få oansvariga efterföljare som försöker släpa upp allt yngre barn på toppen. Följderna kan bli katastrofala. Att ta med barn i fjällen är bra. Men inte där det krävs stegjärn och specialutrustning.

Svar 2013-08-29 11:49 Anders V: Vi har alla olika åsikter om vad man kan ha med barn på. Att ta med barn på potentiellt farliga aktiviteter är alltid en avvägning där barnets individuella mognad och erfarenheter ska vägas in, tillsammans med den erfarenhet och kunskap de vuxna ledarna har samt konsekvenser och risk på aktiviteten. Vissa familjer låter sina barn åka motorcross i 7årsåldern. I PADI får barn ta dykcert från 10 år. Tar man advanced får barnet dyka ner till 21 m med vuxen. I våra grumliga och kalla vatten är det knappast ofarliga djup.
De guidade replagen till Galdhöpiggen har åldersgräns 7 år. Som du ser i artikeln problematiserar jag detta med faror och ålder. För att göra en sådan tur måste familjen ha gedigen friluftsvana och man måste känna sitt barn mycket väl. Mina barn har varit ute sedan de var nyfödda. Året runt. Jag diskuterar uttryckligen att man inte kan göra detta med hur unga barn som helst, så jag uppmanar inte till ett race om att slå "rekord" med allt yngre barn. Och jag framhåller vikten av säkra vägval och försiktiga beslut längs vägen. Björlings glaciär är en relativt "säker" glaciär. Östra leden är en nybörjarled i alpina sammanhang, vilket inte betyder att det bara är att knalla på. Kunskap, beredskap och försiktighet krävs alltid. Bara för att det behövs en sele. några karbiner, slingor, repbroms och ett rep betyder det inte att barn inte kan vara med. I Frankrike har jag sett 9-10åringar leda på grad 5 sportled. Ett förstemansfall där gör ont. Utrustningen, rätt använd, är för att det inte ska vara onödiga risker. Klättring är en relativt säker sport om man utför den med förnuft. Allt handlar inte om extrema förhållanden på 8000meters berg och de extrema skildringar vi ser i media och film.

2013-08-29 22:19 viktorpettersson

Inspirerande berättelse! Kul att ni tog er upp :)

Svar 2013-08-29 22:57 Anders V: Roligt att du blir inspirerad. Jag hoppas att erfarna friluftsfamiljer inspireras att spänna bågen lite.
Det var också på ett hängande hår sista biten. Hade vi inte haft de tydliga rännorna i snön till toppen att navigera efter hade vi vänt vid toppdrivan. Observera mitt lite ansträngda och koncentrerade leende på toppbilden.

2013-08-29 22:19 viktorpettersson

Inspirerande berättelse! Kul att ni tog er upp :)

2013-08-29 23:05 forsell

Det är precis som Anders säger ansvar och kunskap så kan vi ge våra barn en möjlighet att också njuta av det verkliga livet!! Och Ja, min son 30 år nu i stort sett har fortsatt att älska naturlivet!!

2013-08-30 17:24 Mikaamandali

Betygsätt gärna: 5
Vad roligt! Grattis. Vi besteg sydtoppen via Västra leden i slutet av juli men vi hade sån tur med vädret. Kämpa på och ta hand om dig och barnen :)

Svar 2013-08-31 10:04 Anders V: Tack. Hade ni också med barn upp?

2013-08-31 09:58 dykmästaren

Betygsätt gärna: 5
Fantastiskt trevlig läsning. Inspirerande!

Svar 2013-08-31 10:05 Anders V: Tack. Alltid kul att inspirera och bli inspirerad.

2013-08-31 11:19 macgunde

Betygsätt gärna: 5
Underbar berattelse!!!

Alltid gladjande att se foraldrar som vaga gora saker utanfor "bubblan"! =)

Svar 2013-09-02 15:13 Anders V: Tack för uppskattningen. Det är ju ofta vi föräldrar som sätter gränserna och tror barnen inte klarar så mycket.

2013-09-01 20:08 Mammika

Betygsätt gärna: 5
Fin berättelse,besteg själv toppen i juli månad i
dimma å duggregn

Svar 2013-09-02 15:14 Anders V: Tack. Så ni såg inte heller några 11% av Sverige.

2013-09-02 08:17 Kal-P-Dal

Betygsätt gärna: 5
Jag har ingen som helst egen erfarenhet av klättring eller fjällvandring. Mina barn är lite äldre men jag lyckas ibland få med dom på en paddling, så helt fel har jag väl inte gjort. Dottern har varit på Kebnekaises topp. Hon tog sig dit på eget initiativ, hur hon kom dit vet jag inte. Jag läser inte alla vandrings och klätterartiklar men den här är jag glad att jag inte missade. Klart man ska ta med barnen på allt som går. Tack för berättelsen!

Svar 2013-09-02 15:18 Anders V: Då var hon väl lite större och hade annat sällskap? Västra leden är en lång brant vandring som man klarar med vanlig fjällutrustning. Tyvärr går en del upp med dålig utrustning som lågskor.
Nä, helt fel har du nog inte gjort som får ut barnen på äventyr. :-)

2013-09-03 23:33 Skare i Åre

Betygsätt gärna: 5
Fin tur. Jag uppfattar att ni hade stora säkerhetsmarginaler, ser inget problem att ta med ett barn efter Östra leden om man har koll. Om man däremot inte har koll kan det vara rent dumt. Det var en bra artikel i senaste Utemagasinet om två vuxna och tre barn, två mycket små, som gick Västra leden. Bara genom att läsa tror jag att de hade mindre marginaler, inte var rutinerade. Men kul läsning!

Nere i Alperna eller i Norge är sådana här bestigningar med barn inga som helst konstigheter. Men där finns det fler alpinister, föräldrar som har koll. Killian Jornet, världens bästa trailrunner och ny rekordhållare upp och ner på Matterhorn (2.52 h) tror jag gjorde sin första 4000 m som femåring. Gick tvärs över hela Pyreenerna (80 mil) som tioåring. Men hans pappa är bergsguide, han är uppfödd på en fjällstation.

Svar 2013-09-04 01:05 Anders V: Jo, det märks att det inte är fullt lika många alpinister i Sverige. Den vanligaste reaktionen är: Ni hade väl guide? I Alperna är det mer default att fråga: Jaha, men då har du gjort en del innan? Man utgår från att man är erfaren, eftersom de är vanliga, trots att guidade turer är vanligast där nere också. Har en fransk bekant som just varit i Norge och kört multipitch med sina små barn. Hon är bergsguide. Det sociala arvet är tungt ibland, hehe.

2013-09-10 16:23 Tompa66

Betygsätt gärna: 5
Härligt Anders! Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli !! Synd att det alltid ska finnas fåntrattar som gnäller på allt.Det måste väl vara bättre att ungarna lär sig "leva" sina liv,än att dom har både flytväst och cykelhjälm när dom går på muggen.Östra leden med koll på läget är inte farligare än att korsa Hornsgatan mot grön gubbe.Tack för en fin berättelse och kör hårt!

Svar 2013-09-11 23:53 Anders V: Tack. Bättre att de har flytväst och cykelhjälm när det behövs. Skulle nog säga det krävs lite mer för klättringen än att korsa en väg. Riskerna ska varken förstoras eller negligeras.
Att lära sig leva är viktigt. Om det innebär riskaktiviteter gäller att man får med sig rätt säkerhetstänkande. Min dotter satsar på att bli proffsdykare och går gymnasiet långt hemifrån. Då har jag sett till att hon förstår allvaret i att dyka innan.

2013-09-10 17:42 Rune Ahlström

Betygsätt gärna: 4
Medryckande och bra skrivet Anders! Håller helt med Skare i Åre och Tomas Renner om att det inte är fel att ta med sig barn ut i naturen så länge man som vuxen gör det med både insikt och kontroll. Och ju mer insikt och ju mer kontroll man har, desto högre kan man givetvis spänna bågen. Men det är viktigt att barnen känner glädje i upplevelsen, annars blir det inte bra.
Jag ger berättelsen en fyra i betyg. Hade du skrivit något om hur din son upplevde bestigningen - kanske efter en "debriefing" hemma när grabben fått litet perspektiv på bedriften - så hade den blivit ännu mer intressant. Huvudpersonen här var ju inte du utan pojken och hans egen röst hade jag velat höra också. Men jag är å andra sidan övertygad om att han inte beklagar ett enda steg eller en enda tidig väckning ;-) utan enbart är glad och stolt över att få uppleva sådana här saker med sin pappa. Vem skulle inte vara det? I mina ögon är du ett föredöme som förälder.
Jag utgår ifrån att du redan funderar på vad ert nästa äventyr tillsammans kan bli. Alternativen far väl som pingpongbollar i huvudet kan jag tro. Kul att ni har varit i Jotunheimen förresten. Ett av mina favoritställen också! Lycka till framöver, oavsett vad ni hittar på!

Svar 2013-09-11 23:45 Anders V: Texten skrevs ganska direkt efter turen. Han är fortfarande stolt över sin bedrift och glad att han klarar jobbiga saker. Det jobbigaste var inte glaciären eller klättringen, utan vägen upp till platån innan glaciären. Och så toppvandringen i snö och blåst.

2013-09-11 12:15 Wolf25

Betygsätt gärna: 4
Bra skrivet. Men det finns faktiskt en 7-åring som bestigit Kebne, inte via östra dock. http://www.utsidan.se/cldoc/fjallvandra-med-barn_1054.htm

Svar 2013-09-11 23:41 Anders V: Tror t o m det varit en 5åring som gått upp själv Västra leden. Det var specifikt östra leden jag undrade om han var yngst. Minst en annan 10-åring har gått östra. Det finns en liten exklusiv klubb, tydligen.

2016-11-21 09:57 lorenzr

Betygsätt gärna: 5
En sen kommentar:
Väl skrivet! Riktigt bra läsning och kloka tankar kring barn och friluftsliv.
Sedan är det ju alltid si och så med "records".
Vi gick upp på toppen via Östra leden augusti 2014 (deltagare från tre familjer) och där var den yngste deltagaren faktiskt 9-åriga Lara.
Visserligen tyckte hon på vissa ställen i klättringsdelen att det var lite läskigt, men några av de vuxna hade det svårare än henne att ta sig upp (och ner igen).
För att förebygga missförstånd: Det var tjejen själv som ville upp på toppen, inte var det föräldrarna som pushade henne. Och så hade vi alla dubbel säkring med både gemensamt rep och individuell säkring i vajern.
Så länge barnen är motiverade, får själva bestämma hur långt de vill gå och inte tvingas av ambitiösa föräldrar till några prestationer, så klarar de rätt så mycket.

Svar 2016-12-03 10:05 Anders V: Tack. Ja det var inte en jakt på allt yngre barn jag var ute efter. Vi hade planerat att åka året innan, men då störtade flygplanet. Det kändes inte rätt. Sen är det lite speciellt när man är ensam vuxen, dock på en led med andra vuxna. Det var rätt beslut för oss att göra det ett år senare. Det var hans vilja. I år var vi en tur till Alperna och Medelhavet. Klättring i Mittenwald på 2500 m, det var för mycket snö på Zugspitze. MTB i Livigno och Avoriaz. Flowlederna i Livigno var grymma. På franska sidan var det lite för tufft för hardtail. Lerigt. Lite dykning och snorkling i Medelhavet, samt cykeltur i Alsace vingårdar. En riktig upplevelseresa där han växte en mental halvmeter.
Nästa år funderar vi på en tur norrut. Norge. Och kanske nordtoppen.