Vårvandring på Fårö

Dagstur runt Ryssudden och Dämba påsken 2014

Den bitande kyliga vårvinden från öster tvingar fram vinterkläderna, men solen skiner och vi parkerar bilen en bit från fågelskyddsområdet på Fårös sydöstra spets. Ryssudden på Ryssnäs. Under häckningsperioden är det besöksförbud på Ryssudden på grund av alla fåglar som häckar här. Vi smyger oss fram lite i utkanten av området och skymtar vitkindade gäss, större strandpipare, strandskator, gravänder och alla måsar som såklart upptäckt oss.

Längst ute på udden växer en fikonbuske, men den kan vi alltså inte få se den här gången. Udden har tidigare varit militärt övningsfält, som så många andra strandområden på Gotland. Många kratrar i marken och gamla tomhylsor vittnar om beskjutning.  

Vi går norrut och passerar kolerakyrkogården från Krimkriget på 1850-talet. Förra Krimkrisen. Eftersom ingen svensk militär fanns i området låg många franska och engelska fartyg här i beredskap, och några engeska sjömän drabbades av kolera. De fick sin grav här. Efter denna obevakade utländska militära närvaro, började försvarsanläggningar byggas på vår östliga utpost. Efterhand kom de att bli rätt många, men har de senaste årtiondena monterats bort igen.

Vi passar på att fika lite, i lä av tallarna vid den lilla kyrkogården. Här finns också detta fina lambgift, eller fårhus. Lamb betyder får på Gotländska.

Längs hela kuststräckan, precis intill havskanten på sydöstra Fårö löper gamla vägar, även om de inte syns på karorna. Vissa är det förbjudet att köra på, men cykla och gå är inga problem. Vikarna och uddarna avlöser varandra, med vissa variationer i naturens karaktär. Ibland är det flera hundra meter breda grå klapperstensstränder med terasslikande sluttningar mot havet, det är spår efer landhöjningen. Enstaka raukar ses här och där. På andra uddar dominerar stora flata klipphällar, som vågorna bryts mot.

En nyvaken orm värmer sig i solen och rör sig snabbt in under en tall när vi upptäcker den. På Fårö finns en variant av snok, som kallas Fårösnok och den är helt svart som en svart huggorm. Vilken art detta var, vågar jag inte gissa. Denna är ljusare på undersidan än på de bilder jag hittar på nätet. Många gravänder är samlade i vikarna, de verkar vänta på att flytta vidare, så här många brukar det inte vara på sommaren. Rödbenor och vipor ropar ängsligt när vi råkar skrämma upp dem. Blåsippor lyser blått och lila mot det brungråa fjolårsgräset.

Längs dessa karga stränder ligger inga bostadshus och det finns inga staket eller privata bryggor som hindrar vandringen. Det känns som om Fårö bara väntar på oss, så att vi ska få uppleva fågellivet och den speciella naturen. Det är lätt att gå. Det är fullt möjligt att vandra på detta vis runt hela Fårö, de flesta stränder är tillgängliga för alla. Det skulle ta ungefär fyra dagar och det kryllar av perfekta tältplatser.

Efter två timmars vandring hittar vi lä genom att ta oss igenom ett hål i en vacker mur och fixar lunchen på stormköket: tortellini med tomatsås kompletterad med ölkorv, massa basilika, vitlök och riven parmesanost. De enda människor vi ser under turen är två moutainbikecyklister som svischar förbi på andra sidan muren när vi äter.

Vi fortsätter norrut längs stranden och strandstigarna för att senare vika av rakt västerut mot Dämba på en lämplig stig/traktorväg. Vi hamnar i en fårhage med massa veckogamla lamm. Tackorna stirrar misstroget efter oss och vi tar första bästa grind ut på nästa lilla väg. Byn Dämba ligger framför oss med sina två väderkvarnar och Ingemar Bergmans biohus. Vi har bestämt att runda sjön vid Dämba på västra sidan och det är inga problem att hitta fina vägar mellan stenåkrar och stenmurar. 

Vi skulle gärna fortsätta gå och gå, men det blev dags för hemfärd och rundan blev ungefär 10 km lång.